Sverige blir alltmer brokigt och splittrat. Orsaken till det är den stora invandringen. Regeringen och många av deras bundsförvanter, kämpar dock hårt för att detta faktum inte ska sättas i belysning.
Sedan början av 2000-talet har Sveriges befolkning ökat med 1,4 miljoner personer, en ökning på 16 procent. Antalet utlandsfödda 2019 var över 2 miljoner personer, varav en stor del kommer från länder med kultur, religion och samhällsstrukturer som skiljer sig från Sveriges. Andelen med utländsk bakgrund (dvs utrikes födda eller är födda i Sverige med två utrikes födda) är nu 25,5 procent, dvs en av fyra.
Trots att detta inte är någon hemlighet försöker en stor del av medierna och det politiska ledarskiktet i Sverige hålla uppe en fasad om att ingen stor förändring av landet pågår. En bärande del av strategin är att försöka kontrollera språket och problemställningarna. I detta påverkansarbete är de så kallade ”socioekonomiska faktorerna” centrala.
En socioekonomisk fasad
Alla problem, eller utmaningar som de ofta benämns numera, påstås handla om skillnader i utbildning, yrke och inkomst. Den 27 feb skrev Daniel Suhonen en ledartext i Aftonbladet om brott och gängkriminalitet som var kliniskt ren från spår av migrationen: ”Det är inte gener eller kultur som föder denna brottslighet utan ekonomisk fattigdom i ett samhälle som abdikerat.” Om våldsdådet i Vetlanda har Stefan Löfven redan konstaterat att ”det här är inte en migrationsfråga” trots att personen som misstänks för brottet är afghansk medborgare som fått stanna genom gymnasielagen.
Överallt i det politiska arbetet används det socioekonomiska mantrat. Varför sker det brott? De är fattiga och jobben är få. Varför är det stök i skolorna? Varför ökar segregationen och det blir fler ”utsatta områden”? För lite skattepengar har satsats. Bostäderna är dåliga. Ungdomarna saknar fritidsaktiviteter. De av polisen kategoriserade ”utsatta områdena”, där det är svårt att upprätthålla lagen, kallas nu av regeringen för ”socioekonomiskt utsatta” områden, för att förstärka narrativet.
Ojämlikheten pekar ut offer som måste tas om hand
Det socioekonomiska rastret är finurligt. Sådant som utbildningsnivå och inkomster går relativt enkelt att mäta och jämföra mellan människor och här finns såklart alltid något att påvisa. Dessutom är dessa parametrar neutrala och enkla att tala om, jämfört med känsligare och betydligt mer komplexa sådana som handlar om etnicitet, religion, kultur och normer.
När olikheter finns i de socioekonomiska parametrarna, tolkas det som en ojämlikhet. Offer kan då pekas ut, vilket kräver mer omhändertagande från politiskt håll, vilket i sin tur kräver mer pengar att jobba med och därmed högre skatter. Att arbeta med jämlikheten, eller snarare olikheten mellan människor, blir universallösningen på alla problem som existerar.
Inte nog med det, till varje pris ska det förhindras att några tankar går till att det finns skillnader i normer och värderingar som har med ursprung, religion och kultur att göra. Björnen får inte väckas! Men det börjar bli allt svårare att hålla uppe den socioekonomiska fasaden och förhindra att andra perspektiv dyker upp.
Allt fler sprickor i den socioekonomiska fasaden
Den klanbaserade kriminaliteten med utländskt ursprung har länge förnekats, men flöt upp till ytan när biträdande Rikspolischefen i höstas talade ur skägget i SR Ekots lördagsintervju. Skolor har visat sig ha kopplingar till religiös extremism och elever riskerar att utsättas för radikalisering. Hedersvåld och förtryck har länge viftats bort och de som lyft frågan har rasiststämplats. Den stora omfattningen av problemen och opinionstrycket har till slut tvingat vår politiska ledning att befatta sig med dem. Men att kultur och ursprung är en faktor försöker man fortfarande inte låtsas om.
Det må vara jobbigt för regeringen när verkligheten kommer i kapp den, men för befolkningen är det en lättnad.
Dags för ärlighet och att se verkligheten som är
Alla i Sverige vet att landet är under stor förändring, och att det handlar om mer än förändring i människors inkomst och utbildning. Det ser och hör folk med egna ögon och öron. Just därför är det irriterande och provocerande när politiska makthavare utgår utifrån sina egna inskränkta eller rent av påhittade perspektiv.
Nog för att det socioekonomiska känns tryggt för regeringen att syssla med, eftersom det ger den möjlighet att i jämlikhetens namn ta hand om svaga offer. Det ger också respit att slippa ta i svåra frågor. Men att fokusera på detta och bortse från andra viktiga pusselbitar för att förstå vad som händer i samhället, blir ansvarslöst. Det ger förstås inte heller något bra underlag till att bedriva politik.
Ärlighet och klarsyn är en förutsättning för att befolkningen ska ha förtroende för landets politiska makthavare. Det krävs också för en sund utvecklingen av landet. Om politik bedrivs som i en parallell verklighet, om beslut inte bygger på en nykter och sann bild, så finns det ingen chans att nå de resultat som önskas.
Josefin Utas blogg 
Glasklar analys. Vem kan invända mot detta? Men det handlar inte om det, Det handlar om att ingen vill föra upp detta på agendan. Men det gör du!
Vi i vårt land måste börja gallra vilka som är för oss och vilka som är emot oss. Vi skall absolut inte ge upp. Tack Josefin!
Bra skrive, rimligtt och självklart. Något säger mig dock att de som borde begrunda detta aldrig kommer att göra det.
Tack för en välformulerad o klok analysera
Superbt skrivet!
[jag beklagar mitt omständliga uttryckssätt]
Frågan är när regeringens kritiker (t.ex. Utas) av samhällsutvecklingen kommer att våga(?) diskutera, utöver de rådande samhällsproblemen, hur mycket av — från ett internationellt perspektiv – Sveriges unikt svenska karaktär och folkliga kynne (en liten del av världens stora mångkultur) som är värt att bevara för eftervärldens kommande generationer (svenskar, invandrare, turister, gästarbetare och andra besökare från omvärlden).
Svaret beror väl på hur mycket av den egna ärligheten och klarsynen av ”vad som händer i samhället” (ie. ”den stora invandringen” som ”kommer från länder med kultur, religion och samhällsstrukturer som skiljer sig från Sveriges”) som kommer att accepteras som legetima åsikter av det offentliga Sverige (ofta skillt från privatlivet, men inte alltid — risken att uteslutas från bekantskapskretsen p.g.a. oönskade åsikter, t.ex. sympatier med SD, går inte att helt bortse från), till exempel ”medierna och det politiska ledarskiktet” och andra makthavare.
Utas och hennes åsiktskollegor kommer fram till valet nästa år att troligtvis behöva ta ställning till — beroende på hur stora sociala och ev. ekonomiska konsekvenser som bedöms vara acceptabla av att ”se verkligheten som [den] är” — hur de ska förhålla sig till det nya politiska partiet Alternativ för Sverige (AfS).
(Det är rätt ofattbart att jag skriver som jag gör, min ”klarsyn”, med tanke på att jag borde känna mig fri att uttrycka mina tyckanden och åsikter som medborgare i en demokrati. Jag undrar vad ”medierna och det politiska ledarskiktet” vill göra med sådana som mig, och förmodligen även Utas? Det enda de kan hoppas på är väl att vi tystas, i en anda av att ändamålet helgar medlen: ”– Vad spelar det för roll om han/hon förlorar yttrandefriheten? Han/hon är ju ändå bara oönskade medborgare”. Det har de lyckats med till viss del då jag behöver vara anonym — det är ofattbart tragiskt!)
Sverige är ett rasistiskt , antisemit och terrorland orsakat av statens slav och människohandeln med blandningen av migranter med rätt eller icke rätt till asylskyddsbehov, enligt Genève Konventionens bedömning 1951 i skuggan av landsförräderiet med flyktingspionagets effekter . Staten har förlorat att skydda landets och medborgarnas säkerhet mot inre och yttre fiender.
Du beskriver ytterligare en dimridå som våra politiker lagt ut. Bra text.
Var har ”befolkningen” varit tidigare? precis som när det gäller postmodernt fjamsetrams så måste någon sätta ner foten och säga att nu jävlar är det nog! Innan vi gör det på bred front så kommer dessa migrationstomtar och genustomtar att springa rundor runt oss. Fatta!
Det finns anledning att förstå vad som just hänt i Vetlanda.
Vettvillingen hade dagen innan dådet nekats pengar för att åka på en semesterresa till Afghanistan, så dagen därpå tar han till kniven och terroriserar i avsikt att döda svenska män, i varje fall ett urval av sju personer (ingen invandare bland dem).
Detta tolkar ledande socialdemokrater som bevis för sin tes att bristande integration har socioekonomiska grunder. OK, låt medelklassen betala 33% mera skatt, och låt den i siin helhet gå till invandrare. Det borde räcka.
I gengäld så kan väl samma klass skattebetalare begära att socialdemokraterna ordnar lagstiftningen så att invandrare som blir kränkta av att deras döttrar träffar män från ursprungsbfolkningen (svenskar) inte drabbas av straff för att de slänger ut döttrarna från sina balkonger, utan att motsvarande amnesti utsträcks till svenskar.
När man klarat av detta första steg kan man fortsätta med andra sedvänjor som invandrarna tagit med sig, och som ursprungsbefolkningen inte är helt bekväma med, som sedan att stena kvinnor som varit otrogna, att döda människor som inte är muslimer (skulle vara mycket bekvämt, eftersom terrorbrott då ju försvinner helt och hållet), framförallt judar, precis som nazistrna, och de människor som lämnat islam.
Sedan kan vi folkomrösta om dessa lagändringar skall genomföras.
Själv har jag redan röstat med fötterna, och bor numera i ett europeisk land med europeisk kultur.
Invandringen är en naturlag som inte får ifrågasättas. Ifrågasätter du den är du emot värdegrunden. Är du emot värdegrunden så är du rasist, anti-feminist eller homofob. Sådant kan vara straffbart och gynnar inte karriären.
Vi har fått det samhälle vi förtjänar: Charlataner till politiker, en stat utsåld till det privata kapitalet och, snart, en utbytt befolkning. Detta har svenska folket röstat för.
Reblogga detta på ulsansblogg.