Sverige i en förrevolutionär situation

I två avsnitt av deras podd sätter Malcom Kyeyune och Markus Allard ord på det som jag själv tycker mig se i Sverige idag, men inte är lika kompetent för att kunna formulera (avsnitt 1, avsnitt 2). Ämnet är så intressant så jag kände att jag behövde sammanfatta det i bloggform. Notera att jag alltså inte citerar dem. Se detta som mina tankar och tolkningar av vad de diskuterar.

För dem som inte känner till dessa två så kan jag säga att de har sitt politiska ursprung till vänster och är hyfsat kunniga om revolutioner och om vilka omständigheter som kan leda dit. Det är av relevans eftersom deras hypotes just handlar om att Sverige befinner sig i ett förrevolutionärt tillstånd.

I podden tar de upp belägg för sin hypotes och drar paralleller till händelser i historien. Med revolution avser de i detta fall inte att det finns samhällsgrupper som arbetar för att en revolution ska ske, utan betydelsen av begreppet revolution här innebär att Sverige är på väg mot ett okontrollerat sönderfall av det rådande politiska systemet, inklusive de offentliga institutionerna. Vi har att vänta någon sorts stor omställning.

Det som stödjer deras hypotes kan sammanfattas i att det finns stora och allvarliga strukturella problem i Sverige samtidigt som en handlingsförlamning har uppstått. Alla, både politiker och folket, vet att dessa problem finns och att saker måste göras, men ingen förmår att göra något åt det som verkligen gör skillnad och kan hindra förloppet.

Landet har drabbats av en sorts cynism där vi lärt oss acceptera det absurda och dåliga som normalt, och helt enkelt kapitulerat inför faktum. Följden har blivit att landet har stagnerat. Det händer inget. Inte för att det inte behövs, utan det händer inget trots att det behövs. Alla vet att som det är just nu kommer det inte att kunna fortsätta för evigt, men inget gör något för att styra undan och försöka motverka det. Så här ungefär, som Malcom lägger fram det:

-”Finns allvarliga problem i landet? -”Jo”. -”Borde vi inte göra något då?” -”Jo”. -”Finns det saker vi skulle kunna göra? -”Ja”. -”Men ska vi göra det då!?” -”Nä.”

Det som de tar upp är precis det jag ser i nyhetsflöde, hör från politiker, i debatter, från medborgare o.s.v. Jag ser charader runt omkring mig som ger sken av att allt är lugnt. Visst finns det en del problem, men det inte är någon ko på isen. Grunden är stabil. I själva verket finns stora omfattande problem under ytan, men de adresseras och diskuteras inte. Inga vågar dra dagens tillstånd och principer framåt för att se vad det ger för konsekvenser på sikt. Det är helt enkelt för jobbigt. Hellre upprätthålla fasaden ända in i kaklet.

Mer specifikt så är det dessa områden nedan på vilka man kan se vartåt det barkar (de har inte gjort exakt samma uppdelning i podden som jag gjort här).

1) Samhällets infrastruktur

Samhällets infrastruktur har inte förvaltats väl, vilket gör att vår materiella grund håller på att raseras. De mest basala samhällsfunktionerna dimensioneras inte utifrån behovet. Vi vet hur man praktiskt löser saker, men vi har inte råd att lösa sakerna eller anställa personer som skulle kunna fixa det.

Underhållet för tågbanorna är eftersatta, även vägar. Gamla avloppssystem som byggdes under 1900-talet behöver bytas. Ett annalkande problem är vattenförsörjningen som länge tagits förgiven. En del ställen i landet lider av sinande vattenkällor, såsom på Gotland och Öland men även på fastlandet. Rent vatten är inget som man bara kan ta för givet att det löser sig självt.

Elförsörjningen är så eftersatt att företag inte kan etableras och bostäder inte uppföras. Både distributionen av el och produktionen sviktar. Klimatet sägs kräva övergång till elbilar, men hur ska elen räcka till och nå alla konsumenter som nu behöver ställa om? Hur ska landsbygden klara sig? Det går inte ihop, men detta bortser politiker ifrån och fortsätter driva på.

2) Sociala orättvisor, den moraliska ekonomin

Med de prioriteringar som staten gör, så känner människor som bidrar och gör rätt för sig, att de inte längre behandlas med respekt. Resurser ses som oändliga och kärnverksamheten prioriteras ned. Sådana som uppenbart skor sig på andra, kan idag göra det utan konsekvenser. Hederliga sätts dit för småsaker, medan större ”brottslingar” går fria. Det gäller inte minst politiker, som kan ta vilka beslut som helst riskfritt, oavsett konsekvenser för befolkningen. Ett exempel är Nya Karolinska sjukhuset där så mycket gått fel, eller migrationspolitiken.

Resurser och handlingsutrymme flyttas från dem som bidrar, till dem som inte bidrar. De som gör rätt för sig möts med nitiskhet, medan det finns oändlig förståelse för andra grupper, inte minst invandrare. Ett exempel är bostäder, där flyktinginvandrare ges dyra bostäder eller får gå före i bostadsköer. Det finns inget som en vanlig svensk (i bemärkelsen person som bott här, jobbar och bidrar) kan hänvisa till som ger den gräddfil. Det finns en gräns för när detta går för långt.

Majoriteten avkrävs anpassning utifrån minoritetens syn (tex vad vilken sorts mat som serveras i skolmatsalen, böneutrop m.m). Att majoriteten ska anpassa sig efter minoriteten kommer att orsaka konflikter. Agg och misstänksamhet växer vartefter människor känner sig trampade på av makten. När ekonomin börjar krackelera så kommer dessa konflikter öka, även sådana som har etniska förtecken.

Staten drar sig också tillbaka från landsbygden, vilket driver på skillnaderna mellan stad och land. Är man en del av samma land eller inte? Ska man vara ett sammanhållet land så måste det som sker göras utifrån vissa gemensamma principer.

3) Ekonomin och samhällskontraktet

Kommuner står på randen till konkurs. Staten täcker inte upp för flyktinginvandrarna, vilket skapar press på kommunerna. Ingen har planerat för denna situation i kommunerna. Man sprider ut kostnader för invandringen på massor av poster, vilket döljer var det egentligen kostar. Det går inte att få grepp om helheten.

De enkla jobb som skulle behövas för att invandrare med låg utbildning skulle kunna försörja sig själva, finns inte längre i landet. De har rationaliserats bort. Hur ska alla människor kunna nå egen försörjning? Skuldsättningen ökar – inte minst hos privatpersoner. Kommunerna har lånat mycket. Lån tas också i utländsk valuta. Nu sjunker kronan och låneinbetalningarna kommer därmed att bli allt större, men betalningarna måste göras.

Våldsmonopolet är satt ur spel när gäng tar över hela stadsdelar och när tex väktare inte längre kan patrullera platser på grund av att de blir för utsatta (mitt exempel, det tas inte upp i podden). Småbrott prioriteras ner av polisen, men nu även allt grövre brott. När pengarna tar slut kan man varken göra det mest basala eller större aktioner, tex ta hjälp av militär för att städa upp i områden där kriminaliteten frodas. Då är det för sent.

Ekonomin håller inte för vad som helst. Vi kommer inte att ha råd med den välfärd vi är vana vid. Detta döljs fortfarande . Vi lever fortfarande på en lögn, som vi hittills enats om att upprätthålla. Om inte ekonomin fungerar kommer inte statstjänstemännen och de i kommunerna kunna avlönas, exempelvis poliser, vårdpersonal, lärare etc. Då kommer samhällsfunktioner att rasa. Vi närmar oss punkten där samhällskontraktet behöver omförhandlas. Vad händer då?

4) Demokratin

Av olika anledningar så kanaliseras inte folkets vilja i politiken. Den representativa demokratin fungerar inte. Politikerna har blivit en klass som inte längre driver de frågor som befolkningen tycker att de ska göra. Politikerna har gett upp med att försöka lösa de samhällsproblemen som finns och sitter bara kvar på sina poster för att det ger dem levebröd. Man försöker köpa acceptans av folket genom att kasta köttben till dem genom lite extra barnbidrag eller lite högre pension.

Egna reflektioner

Jag delar den bild som Kyeyune och Allard målar upp. Utvecklingen, med dess olika delar sammantaget, skrämmer mig. De stora problemen tillsammans med den attityd som paralyserat landet är en mycket illavarslande kombination. Sverige ses som ”odödligt”. Politiker, media och folket (tillräckligt många i alla fall) tillsammans har skapat ett samförstånd kring att läget är som det är. Man hjälps åt att upprätthålla denna föreställning, detta önsketänkande, för det är för smärtsamt att se sanningen i vitögat. Man diskuterar hellre de små enskilda frågorna, för man är rädd för vad som händer när man tittar på hur illa det verkligen är. Ju längre förnekelse, desto värre blir det att till slut titta efter.

Vad detta kommer att leda till och när vet ingen nu. Något kommer definitivt att hända; omställningar, krascher, omstöpningar. Men det vi kan vara säkra på är att inget vinns av att ta saker förgivet tills dess. Inget vinns på att stoppa huvudet i sanden och köra på ännu lite längre.

Vi behöver akut en nyfiken media som ställer politiker mot väggen om hur de egentligen ser på Sveriges utveckling som helhet, inte bara idag utan även på sikt. Och det behövs nya politiker som sätter landets befolkning i första rummet. Hellre försöka göra något än att kapitulera och fortsätta driva politik genom att framföra vackra ord som inte har någon förankring alls i verkligheten. Det är dags att vädra ut det gamla och erkänna problemen. Det är dags att göra rätt, inte bara det som är – för stunden – är lätt.

17 kommentarer

  1. Hej.

    En sak som verkar ha hoppats över (?) eller glömts bort avs. revolutionära tillstånd:

    Sammanhållning i form av intuitiv, automatisk, gruppidentitet. Det är stor skillnad på sådan, och på den moderna västerländska människans superindividualism där alla är sig själv först och [grupp] på andra plats, och dessutom oftast definierar sig själv utifrån hur man harmonierar/kontrasterar eller är i konflikt med gruppidentiteten/-erna.

    Lägg till det till det förrevolutionära tillståndet (vilket jag tolkar som en försiktig omskrivning för att revolutionen redan pågår).

    Vilka i Sverige har starkast intuitiv, automatisk, gruppidentitet?

    Arabiska muslimer.
    Zigenare.
    Somaliska muslimer.
    Muslimer i allmänhet (sunni).
    Assyrier/syrianer.

    För en svensk (under femtio år gammal) är det sannolikt att identiteten som [parti] eller [idrottsförening] eller [hobby] är starkare och viktigare och bättre förstådd/känd än identiteten som svensk.

    Detta då alla i de generationerna noga lärts att se ner på rasmässig och nationell identitet (för sig själva) samtidigt som de också lärts att hylla just rasmässig och nationell/etnisk identitet hos andra (om det rör sig om ej vita, ej kristna folk).

    Och utan sammanhållning kan ingen vinna något, och individer särpräglas av att sakna sammanhållning, och individualism (som i att vara en isolerad superindivid utan sammanhang) är ju ledstjärnan för alla yngre svenskar.

    För att säga ”Sverige och svenskarna – utlänningar ut!” är ju rasism, och det är ju fel och ondska. Alla skall ju bedömas efter individuell förtjänst och hur väl den individen efterlever principer som ‘leva och låta leva’ eller ‘min frihet börjar där din slutar’; att ha olika måttstockar för olika folkslag är ju rasism och ondska.

    Men delar alla världens folk dessa universella principer som ses som goda, och som lett till dagens pågående sammanbrott?

    Eller är majoriteten av världens folk tämligen cyniska, realistiska, pragmatiska och rasistiska realpolitiker?

    Gissa vem som vinner en konflikt mellan en pragmatisk cyniker, och en idealistisk utopist?

    Bara några spridda tankar, från en som sett dagens läge komma steg för steg sedan ca 1990.

    (Och visst är det pinsamt att BSS hade 100% rätt i vad de sade om invandringen, och invandrarna?)

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare

  2. Just precis. Det är inte i tyranniska diktaturer man får revolution, det är i svaga stater som varken kan eller vill.
    De som gör revolution, däremot, de vill!

    För vad de ”kan,” se valfri historiebok (helst inte svensk) om åren efter franska eller ryska revolutionen.

  3. Jag vill göra något men vet inte hur jag ska kunna göra något åt saken utan att min familj blir drabbad och tro mig sticker jag ut näsan så kommer vi bli drabbade med på livet som insats eller andra allvarliga konsekvenser.så sig mig vad ska jag göra vad kan jag göra för förändra alla hemskheter som händer oss alla utan vi blir lemlästade ? Det är nog många som vill ha svar och hjälp med detta mvh malin

  4. Det ligger inte i svenskens natur att köra traktorn till riksdagshuset och tippa en vagnslast med koskit. Men det görs i andra länder. Civil olydnad är nog det enda makthavarna lyssnar på i det här läget. Bra text och sammanfattning.

  5. En bra sammanfattning av läget i sverige idag. Kombinationen fega riksdagspolitiker 7 klövern med extrema Centern och MP och VP och en vänstervriden msm som inte rapporterar hur det egentligen är i Sverige.
    Jag pratade med en polis häromdagen på chefsnivå och hans bild är att Sverige står inför en samhällskollaps inom 2-4 år och efter det så kan det bli en form av inbördeskrig med total kaos! Vi får se om han kommer att få rätt.

  6. Att ha flera olika identiteter verka inte oroa människor politiker .undrar var pengar läcker ut ? . och inte en tanke på vad 10 olika identiteter kan påverka dens plånbok. Tänk alla bidrag ! pension !efter levnads peng gr 10 ! Mm. Kanske så våra fattiga svenska pensionärer som faktisk har arbetat och slitit ska göra

  7. Styrkan med dessa två killar är att det är så investerade i att rådande ordning är ohållbar, och därför letar med ljus och lykta efter tecken på att ”systemet” är ohållbart. Detta gör dem ofta intressanta att lyssna till. Men det är också svagheten.

    Jag tror att de har fel av det enkla skälet att, om man läser om svensk historia de senaste ca 200 åren, går det att se rätt tydligt att landet har varit i mycket värre situationer. Svenskarna har bokstavligen genomlidit svält, svåra recessioner, krigshot och krig, brödupplopp och mycket annat. Men någon fundamental omställning, revolution eller vad man än vill kalla det för har inte skett.

    Förstår mig rätt här. Menar inte att förringa att det finns många och stora problem som behöver lösas, men jämför t.ex. tidigt 1900-talets politiska stämningar och nu. Ingen revolution då, och antagligen ingen nu heller.

    Det skulle vara intressant att höra Malcom mflr som menar att samhället står inför någon form av kollaps, omdaning, revolution eller vilket ord man än använder, ringa in n ä r detta väntas ske. Som marxister borde de vara intresserade av saker som är verifierbara. Kommer det ske nästa år, om tio, 15 eller 20 år? Om man inte kan göra det blir det lätt att ropa varg.

      1. Hej Ulf, tack för ditt insiktsfulla inlägg. Jag viker mig dina starka argument – jag är naiv och fantasilös. Tack också för att du verkligen bemödar dig med att bemöta det jag tar upp, istället för att bara komma med påståenden om min person.

    1. Dina tankar är värda att dra vidare i. Det blir inte revolution om det inte finns personer i tillräcklig omfattning som önskar den lösningen. Det är ju marxister som M&M som i hela sina liv verkat för revolution som ser sin chans att lyfta det perspektivet och därmed driva utvecklingen åt det hållet. Marxister diskuterade öppet att använda migration som en revolutionär kraft för att göra revolution i den västerländska kapitalistiska världen i början av 1990-talet efter att Sovjet fallit samman. Nu sitter dessa herrar och fortsätter detta spel på ett synnerligen cyniskt och medvetet vis. Jag har följt dem under de senaste åren. Min kritik finns på klyvnadenstid.se

  8. Ännu en bra blogg att lägga i min reader. Vilken tur att Malcolm delade den på fejan. Är också glad att se kommentar från en klok f.d. lärare vars kommentarer jag uppskattat på flera andra ställen.

  9. Fundera även gärna lite på skolan och lärarnas roll, i hur framtiden kan bli.

    Samt vad som prioriteras av media och polis: Hets mot folkgrupp, twitter-trams, etc.

    Ytterligare vad faktiskt staten satsar pengar på, som påskyndar utvecklingen.

    Kulturens roll? Status på museer och andra kulturella institutioner?

    hövligast
    CFH

    1. Tänker på dom på tvingade el bilarna i framtiden som socialdemokraterna kräver man ska ha! vem ska sponsra alla bidragstagare att få äga en ? Har knappt råd med en egen ! Men ska betala andras ?

  10. 1) det finns ingen demokrati, finns bara strävan till
    demokrati, och det är en markant skillnad.

    demokratin är som historien om bluesens uppkomst
    bland dom svarta i Amerika.
    demokrati är mest en historia om förtryckelse, kamp,
    blod svett o tårar.
    en historia av att ha fått nog.

    frågan är kan
    demokrati fungera som instutition ?
    för tar du bort dess oskuld
    blir den endera
    korrupt eller fjättrad.

    2) det sägs att Norden har
    kommit längst i samhällsbygget,
    trots detta är Estland först i världen som infört
    gratis kollektivtrafik.
    13 miljoner tas från statskassan/år så det funkar.

    3) gratis kollektivtrafik är den ultimata gesten att
    erkänna sina medborgare.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s