Demokrati

Fyra år till med barn vid ratten

En vecka före valet twittrade Mikael Damberg (S) en bild på sig själv ätande popcorn och texten ”Äntligen! Om en kvart håller Annie Lööf pressträff om värderingar. Jag har bänkat mig i Åre med popcorn, ser så mycket fram emot att äntligen få svar på det vi alla undrar: kan C tänka sig att släppa fram en moderatregering som tar stöd av SD?

Sällan har väl något så litet inlägg fångat samtiden så väl. Det kunde vara komiskt om det inte vore för detaljen att Damberg är landets näringsminister.

Den gångna mandatperioden har det krävts en kraftansträngning att klara av att stå ut med nyhetsrapporteringen från politiken. Fadäser efter fadäser. Inte ens bara pinsamma misstag, utan medvetna ageranden från landets högsta makthavare.

Infantiliteten breder ut sig. Vi kan titta tillbaks på det ”smartaste bästa tjejgänget”, som ministrarna kallade sig själva i en tweet som de lade ut från sin tjejträff den kväll då alla ministrar tackat nej till att delta i en viktig debatt i SVT. Utbildningsminister Gustav Fridolin blev (ö)känd för sina handhjärtan. Demokratiminister Alice Bah Kuhnke hävdade ”feministiska kamp” på Instagram genom att iklä sig knytblus, men slog ifrån sig efter kritik att det inte hade något med svenska akademins Sara Danius att göra. Flera andra ministrar poserade med schalar, även manliga ministrar. Schal alltså, som ska föreställa knytblus. Ett mäktigt vapen – eller tomtebloss till symbolhandlingar som vem som helst kan göra? Åtminstone är det en bra omdömesmätare på seriositet. Här slog den i botten.

Resultatmässigt då? Under mandatperioden har lagrådet gett regeringens lagförslag extremt hård kritik, till exempel angående den så kallade ”gymnasielagen” för ensamkommande. Men det har regeringen struntat utan kör på ändå. Totala skygglappar skymde politikernas sikt inför den stora migrationsvågen 2015 och det behövdes panikbromsning. Haverier som Transportstyrelsen hanterades med diverse bortförklaringar.

För att vinna en kamp gör man med fördel om spelplanen så att den gynnar en själv maximalt. De politiska makthavarna förstår inte längre vad kompetens och hederlighet faktiskt betyder. De saknar både idéer och mod. Inom politiken har därför diskussionerna om svåra vägval och konkret politik ersatts med hävdande av tomma floskler som ”humanism”, ”medmänsklighet”, ”allas lika värde” och barnsliga markeringar om vem som får vara med och vem inte. Nationella satsningar på några miljoner basuneras ut som världsomdanande och media sväljer det. Och just nu pågår de sociala maktlekarna inför det fortsatta skolarbetet, förlåt regeringsarbetet. Vem är fin nog att få göra grupparbete med vem?

Politiken har blivit en arena för lek, där ansvar innebär en sorts frikort snarare än det svåra och tunga som det borde innebära. Kader av kommunikatörer och PR-folk avlönade med våra gemensamma skattemedel står bakom politikerna och har i uppdrag att tillse att den stora massan har en bild av partierna och politikerna som seriösa, så att politikerna får leka vidare i lugn och ro.

Vi verkar få behöva bereda oss för en ny mandatperiod där landet styrs av barn. Och medan denna cirkus pågår så puttrar bakom den fina fasaden starten till en ordentlig ekonomisk kris för landet.

Det är inte lätt att vara optimistisk.

Annonser

Det är regeringen som behöver en demokratilektion

I början av augusti aviserade regeringen att de gör en, som de kallar det, demo-kratisatsning, vilken innebär att 4,4 miljoner kronor avsätts till folkbildning. De skriver: ”Den ökade aktiviteten från olika anti-demokratiska, rasistiska och auktoritära organisationer visar tydligt att demokratin hela tiden måste försvaras.”

För det första kan det konstateras att resultatet inte kan bli något annat än en krusning på vattenytan. Att gå ut på detta sätt med en nationell satsning som i resurser motsvarar cirka fyra-fem personers heltidsårsarbeten är helt uppenbart posering. Men om vi tar regeringen på orden att den ändå vill göra något så kan man fråga sig: Vad det är egentligen den vill åstadkomma?

Det regeringen tänker göra är att ge uppdrag och pengar till studieförbund, eftersom de bland annat arbetar ”mot kunskapsförakt”. En fråga som måste ställas i sammanhanget: Har regeringen gett upp svenska skolan?

I Sverige går man åtminstone nio år i skolan. De allra flesta går sedan på gymnasiet i ytterligare tre år. Därtill finns många andra typer av vuxenutbildning så som Komvux, för att inte tala om universitet och högskola. Om det svenska utbildningssystem idag inte lyckas förmedla en grundläggande förståelse för hur mycket kunskap betytt för landet och hela världens utveckling, eller hur ett demokratiskt land fungerar, kommer en motsvarande ABF-kurs verkligen kunna göra det?

Regeringen skriver att det är ett samhällsproblem att till exempel valmöten störs. Jag instämmer i det och det behöver motverkas, men de som utför dessa kriminella handlingar är inte de som kommer att delta i bokcirklar i studie-förbund och låta sig ”omvändas”. Störande av valmöten är idag snarare en polisiär fråga än en politisk.

I regeringens nyhetsinlägg om satsningen lyfts initiativet #vimåsteprata fram som ett bra exempel. När detta lanserades den 4 mars på SvD Debatt gjordes det med en märklig artikel undertecknad av ett antal kända personer. I den kokas en argumentationssoppa ihop av olika samhällsfenomen, existensen av vissa ideologiska åsikter och så dras slutsatsen att demokratin är hotad och nu måste alla agera. Till exempel tas den ökade så kallade ”högerpopulismen” upp som ett hot. Detta är ännu ett exempel på den samhällstrend som pågått en tid: Begreppet demokrati håller på att transformeras till att betyda något helt annat, nämligen att inneha ett knippe ideologiska åsikter.

Det har gått så långt att det som anses vara bra åsikter eller handlingar ges stämpeln ”demokratiska”, även om de inte har något med demokrati att göra överhuvudtaget. Det här är att urvattna begreppet demokrati. Demokrati är ett statsskick, ett system och verktyg för att få folkviljan ska komma till uttryck.

Att människor pratar med varandra, utbyter tankar och åsikter, är självklart bra. Dessa utbyten pågår ju ute i samhället hela tiden. Aldrig har så många människor mött så många andra människor och åsikter än nu genom sociala medier. Men detta ser ju snarare regeringen som ett problem som behöver inskränkas när de sätter press på sociala medier-företag att censurera. Och vilket exempel visar regeringen självt, men även andra politiska partier, i sin politiska gärning? De klarar inte ens att bete sig utifrån dessa principer gentemot andra folkvalda partier som inte tycker som dem. Istället för ett aktivt lyssnande och verkliga samtal där man möts, är det markeringar, tuppande och bojkotter som gäller.

Med andra ord: Prata är viktigt tycker regeringen – men det är andra som ska stå för det mogna pratet, inte de själva. Och det viktigaste är att landa i ”rätt” åsikter, annars anses det vara ett hot mot samhället och ska bekämpas.

I en liberal demokrati som Sverige är, åtminstone ska vara, inryms olika åsikter. Man får också ogilla människor, grupper av människor, eller religioner. Man får till och med uttrycka detta, så länge man inte hetsar mot grupper. Även att vara skeptisk mot invandringsnivåer ryms inom demokratin och man behöver inte vara antidemokrat för det.

Det är snarare regeringen som behöver en lektion i vad demokrati innebär, så att den inte använder den makt den fått från folket till att pracka på sina uppdragsgivare sina egna åsikter och sin syn.

Att det tillkommer nya politiska partier, att de får röster, att befolkningen reagerar på och utkräver ansvar från befintliga politiker och att politikens innehåll ändras, visar att demokratin fungerar. Demokratin finns inte till för att garantera ett statiskt land och politik.

Såna här typer av projekt som regeringen sysslar med är i själva verket ett sätt att försöka styra befolkningens politiska åsikter bakvägen. Detta agerande om något kan faktiskt riskera demokratin i dess riktiga bemärkelse. Dra undan folkets möjlighet att påverka landets utveckling genom valsystemet och inom demokratins ramar och vi kommer till slut att hamna i något annat än demokrati när ilskan och frustrationen i landet har uppnått tillräcklig styrka. Jag vill inte att vi hamnar där.

Almedalsveckan 2018 för Medborgerlig Samling

Här kommer lite dokumentation från sommarens politikervecka i Visby på Gotland, den så kallade Almedalsveckan, som hölls mellan 1- 8 juli.

2018 var inte ett år då ”alla rekord” slogs igen när det gäller antal föredrag och deltagare o.s.v. Mättnad håller på att uppstå. Det är inte lika roligt längre att medverka då det inte går att hitta någonstans att bo utan ockerpriser. Inte heller lyckas man hitta någonstans att hålla något event för en rimlig penning.

Almedalsveckan pågår i hela åtta dagar. Det är för länge. Ingen orkar hålla på så länge. Redan nästa år kan det dock bli förändring. Om något parti åker ut ur riksdagen blir veckan kortare eftersom varje riksdagsparti har en dag. Hm, det har dock inte slagit mig att om något nytt parti kommer in och inget parti åker ut, så blir det plötsligt en till dag. Fast jag undrar om inte praxis kommer att ändras på något sätt när det gäller dagarna om det skulle ske.

Om man tittar på det utåtriktade arbete de politiska partierna sysslade med, så skulle jag beskriva deras agerande: avvaktande. Jag tyckte mig se en ängslighet i deras tal och utspel. Inget parti vågade sticka ut eller göra något annorlunda. Man spelade på säkra kort för att så långt det var möjligt undvika att göra bort sig. Liberalerna var ändå lite roliga att se för att de fokuserade så mycket på EU. Det var udda och gjorde åtminstone att de skilde ut sig. Någon valvinnare tror jag deras strategi inte är.

Medborgerlig Samling (MED) var förstås på plats under hela veckan, men vi MED:are bytte som vanligt av varandra. Jag var där från söndag till fredag och sov som vanligt i tält. Övriga sov på olika ställen men de flesta i en lägenhet upplåten av en medlem i partiet.

Vi hade i år vårt största schema hittills, med torgmöten varje dag antingen vid Hamnplan eller Donners plats, utfrågningar i vårt tält, boksigneringar (med Lars Åberg, Helena Edlund och Katerina Janouch) och kommentarer om partiledartalen på kvällarna. Vi filmade våra events och torgmöten. Det blev 23 stycken livesändningar. Dessa finns att se på Medborgerlig Samlings Facebook-sida. Här är ett några länkar direkt till dessa:

Vissa MED:are jobbade med att sätta upp och ha hand om vårt tält nere vid ”Kallis”, nära DN-tältet, dela flygblad och prata med folk. Andra pratade på torgmöten, filmade eller hanterade sociala medier. Det blev naturligtvis en massa möten och för Ilan en del intervjuer. Jag själv träffade bland annat Aron Flam för första gången och pratade en del med Jens Ganman. Allt är väldigt kaosartat under veckan. Man får inte ha för tajt schema för att ha tid med det spontana.

Under veckan så går man och lyssnar på olika föredrag, utfrågningar och annat. Jag bloggade om ett par saker som rörde public service som jag gick på.

Jag brukar hänga en del hos FPA Almedalen (försvarspolitisk arena), men i år hann jag inte med det. Dock blev jag varse på torsdagen när jag sprang på Patrik Oksanen (som jag träffat just där för första gången för några år sedan) att det inte hade blivit något FPA Almedalen i år för att lokalhyran var för dyr. Tur i oturen för min del, men synd för besökarna. Det har varit en mycket viktig och bra mötesplats med många intressanta föredrag, seminarier och utfrågorna när det gäller krisberedskap och försvar.

En rolig sak med Almedalen är att vi i partiet får ses på riktigt, inte bara på nätet. Man hinner ha en del skoj också mellan aktiviteterna och alla ”måsten”.

Solnedgången från Visby strand är magnifik, men detta år så höll den på ovanligt länge under flera kvällar. Så här såg det ut en kväll ungefär klockan 12 på natten.

IMG_3304

För övrigt vill jag bara tillägga om stövlar: Om man campar så campar man. Då ska det inte vara snyggt utan praktiskt, även om det råkar vara sommar och sol.

IMG_3399

Minst ett politiskt parti behöver lämna riksdagen

Igår kom en ny opinionsmätning från Yougov som visar vad väljarna skulle rösta på om det var val idag. Med tanke på att Socialdemokraterna fick 21,2 % litar jag inte jättemycket på de exakta siffrorna i den här mätningen. S kommer definitivt att minska till rekordlåga nivåer, men så lågt som 21 % kommer de inte att få tror jag. De kommer att landa på 26-27 %. Och SD kommer att bli större än i förra valet, men jag tror ändå att det är tveksamt att de får så mycket som 25,7 %. Max 23 % gissar jag.

Stapeln ”övriga” var 4,7 % i den här mätningen, vilket var högre än både KD och MP som båda låg under spärren. Vad övriga-stapeln består av vet vi inte. Enligt uppgift ger inte Yougov möjlighet att specificera vilket parti man tänkt rösta på om man väljer annat/övrigt.**

Det man dock kan utläsa ur alla olika opinionsmätningar totalt sett just nu, är att det är stora förändringar på gång i det politiska landskapet, vilket är välbehövligt. Jag hoppas att minst ett parti åker ut ur riksdagen. Det vore bra för dynamiken i demokratin. Då skulle politikerna påminnas om att de inte är ”odödliga” och kan räkna med att sitta på makt för evigt utan att behöva lägga manken till. Det skulle också kunna få väljarna att förstå att de kan påverka genom sina röster, för det kan de.

Hur man röstar i valet spelar roll. För Medborgerlig Samling (MED) är det inte bara ett resultat på 4 % i riksdagsvalet som räknas. Om vi får 1 % av rösterna så kommer vi att få våra valsedlar betalda till nästa val. Får vi 2,5 % av rösterna så kommer vi få ett visst partistöd. Det är vi visserligen emot och kommer att arbeta politiskt för att avskaffa, men självklart tar vi emot det så länge de andra partierna gör det för att inte snedvrida konkurrensen mellan partierna till våra väljare och medlemmars nackdel. Sist men inte minst så är en röst på MED en viktig signal till alla. Till aktiva i MED så visar man att de ska fortsätta kämpa. Till befintliga partier – särskilt allianspartierna – så säger man att de inte är på rätt väg och behöver skärpa sig. Dessutom, ju högre valresultat desto svårare blir det för media och opinionsbildare att ignorera oss i fortsättningen.

Den förstelnade politiken behöver skakas om för att börja fungera igen. Och nej, det räcker inte att rösta på SD in i absurdum och tro att det ska lösa allt. Det behövs mer än så. Det behövs en rejäl förnyelse av hela politiken, med nya personer och partier som kan visa vägen till ett annat sätt att bedriva politik på än de senaste åren. Att partierna ängsligt springer i flock istället för att stå upp för sina verkliga ideal, att de tror politik handlar om att säga fina ord och stoltserar med hur hårt de bojkottar andra demokratiskt valda partier, det duger inte. Sverige behöver folkvalda med integritet, genuina personer som tar sina uppdrag på allvar och hanterar våra gemensamma angelägenheter på ett vuxet sätt.

** Uppdatering 2018-07-20: jag har fått höra att man i Yougov visst får specificera vilket parti man tänkt rösta på om man väljer ”Övrigt”. Med andra ord: Yougov själva vet vad Övrigt består i, men det vill man tydligen inte gå ut med, trots den höga siffran 4,7 %.

Medborgerlig Samlings årsstämma 2018

Årsstämman 2018 för Medborgerlig Samling (MED) gick av stapeln den 4-6 maj och jag tänkte som vanligt, för min egen del och för historieskrivningen, sammanfatta vad som avhandlades, vad som beslutades politiskt och göra lite egna reflektioner kring hur det gick med allt.

Årets partistämma var först tänkt att hållas i Jönköping, men med ganska kort varsel flyttades den till Stockholm av praktiska skäl. Det var svårt att hitta bra lokaler inklusive boende till bra pris, på bra plats osv. Nu blev det centralt i Stockholm på Citykonferensen istället, nära Hötorget.

Stämmans absoluta huvudfokus denna gång låg på politiken. Över 150 motioner hade lämnats in av medlemmarna. Därtill fanns ett antal sakpolitiska program (propositioner) som skulle behandlas. Sedan var det förstås vanlig formalia för en årsstämma. På stämman såldes profilprodukter, klistermärken och jackor som beställts delades ut. Jag köpte fler MED-knappar och ett klistermärke till min bil, så nu har jag ”pimped my ride”.

Denna stämma var den första i partiets historia med distriktsombud istället för att alla medlemmar som vill är med och representerar sig själva. Anledningen till att har vi ändrat förfarande är för att vi växer och det inte längre går att hålla stämma på det gamla sättet. Partistyrelsen har enligt stadgarna fem ombud, men jag var på plats som ett av Stockholms-ombuden. Stockholmsdistriktet är partiets största distrikt med råge och hade hela 36 ombud av totalt 118 (Skåne hade 17 och Göteborg 16 ombud) . Förutom ombuden fanns det plats för medlemmar som ville närvara trots att de inte hade rösträtt. De fick också yttra sig på stämman.

Inför stämman blev det en del strul med hur rollen att vara ombud skulle tolkas. Hur bunden var man vid vad distriktet tyckte? Och hur vet man det? Vad behöver man göra för att förankra det? Eller fick man rösta enligt eget huvud? Jag anser att vad som gäller måste förtydligas inför nästa stämma så att det blir mer jämlikt för ombuden och därmed för medlemmarna i de olika distrikten.

Fredagen den 4 maj

På fredagen mjukstartades det efter lunch med kommittéarbete. Alla motioner samt förslagen till sakpolitiska program behandlades av kommittéer vars uppdrag var att diskutera förslagen till beslut, eventuellt modifiera förslagen och föreslå stämman hur den ska rösta. De skulle även behandla andra yrkanden som kommit in. Jag satt i kommittén som behandlade demokratifrågor och vi instämde faktiskt i partistyrelsens förslag till beslut i alla frågor.

Efter arbetet i kommittéerna var klara på eftermiddagen så blev det egen tid och socialt umgänge för dem som ville. För min del fortsatte arbetet tillsammans med mina partistyrelsekollegor. Vi hade en sista kväll med gänget i form av ett styrelsemöte och pratade igenom resultatet från dagens kommittéer för att se om vi höll med, om vi skulle jämka något, vad vi skulle plädera för på stämman och vem som skulle göra det. Det blev alldeles för sent. Vi slutade väl vid halv elva på kvällen. En lyckad dag, men det blev inte många timmars sömn.

Lördagen 5 maj

Mer ordning och reda denna gång

På lördagen behövde vi gå upp med tuppen, pust. Stämman öppnades formellt kl 8.30. Partiledare Ilan Sadé inledde med ett tal och sedan gick vi över till själva ärendena.

Den här gången var vi, partiet alltså, mycket bättre förberedda. Många lärdomar drogs av förra stämman och nu fanns ett rejält tilltaget presidium med flera ordföranden och flera sekreterare som hade börjat jobba i god tid innan stämman för att förbereda sig. Det var tydliga regler för att tala, yrka m.m., så styrningen av stämman gick mycket bättre än förut. En stor eloge till presidiet som höll pli på oss!

Först behandlades verksamhetsberättelsen, ekonomisk berättelse och revisionsberättelse. Partistyrelsen beviljades också ansvarsfrihet. Det togs beslut om några ytterligare stadgeändringar, som kommer att kräva ett beslut till på en stämma för att träda i kraft.

Medlemsavgiften ändrades från att ha varit 250 kr för medlemmar som är 25-70 år och 100 kr för dem under 25 och över 70 år, till att bli 250 kr oavsett medlemmens ålder. När det gäller medlemsavgiftens fördelning internt i partiet så förordade partistyrelsen att vänta med att sätta en fördelningsnyckel, men stämman röstade ner styrelsens förslag till förmån för en fördelning där en viss del av medlemsavgiften går direkt till en medlems distrikt och eventuell lokalförening. Detta för de lokala föreningarna ska ha mer resurser för att göra aktiviteter utan att behöva äska några pengar från riks, men också för att det ska finnas incitament att värva fler medlemmar.

Alexander Bard höll tal

Efter en kaffepaus vid kl 10 och fler stämmobeslut, så var det kl 11 dags för Alexander Bard. Han höll ett fullkomligt LYSANDE tal om den offerkultur som tagit Sverige i ett järngrepp och om liberalkonservatismen (den ideologi som MED har) som han ser har framtiden för sig. Han är en väldigt bra talare och intressanta tankar bara rinner ut honom. Jag önskar så att jag själv kunde behärska en scen som han, men har insett att jag får ge upp den drömmen för det här livet. Hoppas att jag kan bidra med annat.

Jag var helt medtagen efter hans tal, för det var så bra. Så otroligt tankeväckande. Han har lite grann gjort samma resa som jag och insett att konservatismen behövs som komplement till liberalismen. Eller snarare: det som vi båda har kommit på behövs, har jag förstått går vid namnet konservatism.

Fortsatta förhandlingar och beslut

Efter lunch nere i restaurangen på gatuplanet eller annanstans, fortsatte stämman med behandling av motioner. Jag trodde faktiskt inte att det fanns en chans att lyckas hinna med att behandla alla motioner inom tiden för stämman. Men jag kan redan nu säga att: det gjorde vi! Helt otroligt! Tack vare gedigna förberedelser, hård disciplin på stämman och en fiffig förhandsvotering som genomfördes av ombuden innan stämman, så gick det vägen. Först plöjde vi igenom de ”enkla” motionerna där det var väldigt klart vad utfallet skulle bli. Sedan gick vi över till dem där det fanns osäkerheter, yrkanden från kommittéerna eller de annars var komplicerade. Där tog vi stöd i förhandsvoteringen också.

Det blev en del voteringar med våra gula lappar (inget elektroniskt system användes), men det funkade bra. Och jag var som vanligt djupt imponerad av vad vi som helhet, den här samlingen av kloka människor, kan prestera ihop med vår samlade intelligens och kunskap! Massor av bra argument lyftes även i plenum när motionerna behandlades. För ett par motioner så ändrade faktiskt ombuden åsikt när de tog del av argumenten från olika håll. Så det var verkligen inte röstboskap som satt där, utan tänkande, erfarna människor som vill hitta bra lösningar.

Ett skattepolitiskt program antogs. Däremot så återremitterades förslaget till pensionspolitiskt program. Ett rättspolitiskt program antogs. Vi hade ett redan, men detta var omfattande kompletteringar till det. Programmet var framtaget av vårt rättspolitiska råd som leds av Mats Bergh, partiets rättspolitiske talesperson som själv är jurist (se filmen nedan). Rådet består inte av förtroendevalda för partiet, utan intresserade medlemmar men även av andra sakkunniga. Rättspolitiken är det politikområde där vi har uppnått mest struktur i det interna arbetet.

”Samvetspropositionen”

Efter stämman 2017 har det varit stora diskussioner, eller kanske intern turbulens kan man väl också säga, om hur partiet ska hantera svåra och etiskt relaterade frågor där det finns väldigt olika ståndpunkter internt. Sådant har diskuterats som: Måste ett parti ha en inställning i alla frågor? Hur bör/måste en förtroendevalds åsikt förhålla sig till partilinjen? Hur ska/får de agera? Efter detta hade partistyrelsen valt att lägga fram en proposition för att förtydliga de förtroendevaldas utrymme för egna ställningstaganden i förhållande till partilinjen. Vi är ju ett parti som inte vill ha robotar till politiker. Lätt att säga, men svårare i praktiken. Vi vill ändå verkligen göra det här på ett annorlunda sätt än andra partier.

Texten var till en början mer omfattande, men stämman landade till slut i denna väldigt nedkrympta version, som gäller MEDs förtroendevalda i kommunfullmäktige eller dylikt. Den säger att det är okej att ha och uttrycka sin åsikt även om den skiljer sig från partilinjen.

Förtroendevalda ska i allt väsentligt verka enligt partilinjen men kan i enskilda frågor ha en egen uppfattning som inte drivs aktivt i partiets namn, men som får uttryckas om den förtroendevalde tillfrågas eller hamnar i en omröstningssituation. Det åligger den förtroendevalde att tydligt motivera sitt ställningstagande och stå upp inför väljarna och inför partiets medlemmar.

Kvällsaktiviteter

Klockan 18 avbröts stämmoförhandlingarna och det fanns lite egen tid att använda, tex för att besöka sitt hotell och lämna sina grejer. Eftersom det fanns massor av MED:are, foldrar och jackor på plats, så drog ett antal av oss ut på stan för att göra lite reklam för MED. Det är kul att dela flygblad, men denna gång fastande jag i käbbel (jo, det kan man kalla det) med en sosse som först ställde massa frågor om partiet som om han inte visste vilka vi var. Sedan började beskyllningar smyga fram om att partiet ägde en ”putinvänlig tidning” (vår partiledare som har arbetat med och startat Nyheter Idags plustjänst) och ”hur kunde ni ta med Katerina Janouch på riksdagslistan?!” Då insåg jag att han bara lurat mig och visste betydligt mer än han först låtsades om.

Efter det mötet, som inte var vidare trevligt, behövde jag verkligen en drink. Vi gick tillbaks till restaurangen på Citykonferensen där baren nu öppnat. Sedan blev det trevlig middag med underhållning – bestående av oss själva. Partiledare Ilan Sadé vitsade som vanligt. Äntligen fick vi höra operasång från Ulf Wiger, ordförande för MED Örebro. Min Twittervän och numera partikamrat @Bashflak uppträdde också med en snapsvisa. Självklart talade även, traditionsenligt, vår åldersman Erik Björn-Rasmussen.

Jag kommer faktiskt inte ihåg när jag åkte hem. Men jag vet att jag var väldigt trött. Och glad. Det här är höjdpunkten med partiarbetet, att få träffa kollegorna IRL (in real life). En belöning.

Vi jobbar alla ideellt och partiarbetet är så intensivt och pressat och man kommunicerar med personer över hela landet genom nätet. Man har ingen tid att lära känna varandra först, hur man trivs att jobba och så. Det finns bara ett alternativ: att köra trial and error. Då blir det ibland fel och man blir osams och irriterade på varandra. Men man har liksom inte tid att vara långsint. Man får acceptera att det inte blir inte perfekt direkt (om nånsin) och man tvingas lära sig att vara tolerant och släppa saker. Man är ju ändå partikollegor och jobbar för samma sak. Det är en skön känsla att bara kunna lägga allt det åt sidan och ha himla kul ihop, som en kväll som denna!

Söndagen 6 maj

Redan kl 8:30 dagen efter så fortsatte motionsbehandlingen. Kaffepaus togs vid 10 och lunchpaus vid 12. Efter lunch var det dags för valärenden.

Val av ny partistyrelse

Valberedningen hade lagt fram ett förslag till ny partistyrelse några veckor innan stämman. Förslaget föll dock inte medlemmarna i smaken. Det framgick i de interna diskussionerna, som alltså bland annat sker på vårt interna diskussionsforum på nätet, men även i lokala forum och ute i distrikten. Förslaget till partistyrelse var för litet och hade för snäv representation i landet. Så en majoritet av distrikten hade på eget bevåg tagit fram ett nytt förslag till partistyrelse med 12+3 ledamöter (12 ordinarie och 3 ersättare). Förslaget hade förankrats med en majoritet av distrikten och lades fram för medlemmarna redan innan stämman.

Det blev ändå votering om förslaget då ett ombud begärde votering och då blev det också sluten votering. Men det ändrade inget. Med tanke på den tyngd som förslaget hade i och med att det stöttades av så många av distriktsstyrelserna, så gick förslaget igenom.

Jag själv ställde inte upp för omval som ledamot. Efter två år i partistyrelsen och ett enormt slit, så ville jag styra om mitt engagemang. Jag behöver få fokusera på det jag helst vill göra; skriva, driva opinion och stötta andra i det. Sedan mars sitter jag också i styrelsen för Stockholmsdistriktet. Att få jobba inom ett mer geografiskt begränsat område, ”hemma”, är en befrielse. Jag har dock också fortsatt som partiets demokratipolitisk talesperson.

Ilan Sadé omvaldes som partiledare och Anna Danieli som 2:e vice ordförande. Fredrik Sander från Skåne, valdes till ny 1:e vice ordförande. Inget verkställande utskott valdes, eftersom den frågan inte hade beretts. Så den nya partistyrelsen får även denna gång välja den bland de ledamöter som sitter i styrelsen. Den nya partistyrelsen ser nu ut som följer:

Presidium

  • Ordförande – Ilan Sadé (Skåne)
  • Vice ordförande – Fredrik Sander (Skåne)
  • 2:e vice ordförande – Anna Danieli (Stockholm)

Ordinarie ledamöter

  • Per Lindström (Väst)
  • Karl Haargaard (Väst)
  • Marcus Brixskiöld (Stockholm)
  • Mattias Johansson (Stockholm)
  • Monika Råberg Hellsing (Väst)
  • Åsa Tallroth (Södermanland)
  • Ola Larsson (Skåne)
  • Susanne Ritter (Jönköping)
  • Pia Rundkvist (Stockholm)

Ersättare

  • Leif Svensson (Väst)
  • Nicklas Ljungholm (Väst)
  • Erik Lidström (Östergötland)

Förutom en ny styrelse valdes en ny valberedning och revisorer. När det var klart gick vi tillbaks till motionerna och hann PRECIS i mål till stämmans slut klockan 16. Eller snarare 15 minuter innan det. Då hade partiledaren en liten stund på sig att tacka stämmans eminenta presidium, organisatörerna och de som nu lämnar partistyrelsen. Sedan var det dags för hemgång för alla, fulladdade med bra energi efter en väldigt lyckad stämma för att ta oss an valarbetet.

Beslut genom motioner

När det gäller motionerna så fick många avslag förstås medan andra bifölls, även en del aningen kontroversiella. Men medlemmarna tyckte det var viktigt att vi vågar kritisera det som inte fungerar och peka ut en riktning. Det blir inte någon förändring genom att säga ”nja” och så fortsätter allt likadant som förut.

Här är några nedslag när det gäller beslut som togs genom motioner:

Demokrati/media: Stämman röstade för en ännu skarpare skrivning än i nuvarande demokratipolitiska program när det gäller public service: Att hela ska läggas ner och ersättas av samhällsinformationskanaler med starkt begränsat utbud. Hänvisningarna till ”oföränderliga rättigheter” och naturrätt i idéprogrammet stryks och ersätts med andra skrivningar. Ett ”resningsinstitut” eller motsvarande system ska inrättas. Allmänna Arvsfonden ska avskaffas och kvarlåtenskap där arvingar och testamente saknas ska tillfalla pensionssystemet.

Rättspolitik: MED ska verka för ett nationellt tiggeriförbund. Internutredningar av poliser, åklagare m.fl. ska hanteras av en myndighet som är helt separat från Polismyndigheten. Som på förra stämman blev det votering i frågan om att avkriminalisera sexköp och även denna gång blev det ett knappt avslag (49-43 för avslag), d.v.s. stämman röstade för att behålla lagen.

Kultur/integration: MED ska verka för att avskaffa möjligheten till specialkost av religiösa skäl inom offentlig verksamhet. Ett förslag om förbud mot konfessionella skolor inom skolväsendet gick inte igenom på stämman. MED är självklart för icke-konfessionell undervisning och vill motverka att skolor används för religiös indoktrinering, men det är svårt att lagstifta bort religiös koppling till skolorna. Partiet vill inte heller ta bort de skolor där det funkar bra idag (tex skolor med judiska eller kristna huvudmän).

Migration: medicinsk ålderstämning av unga utan relevant ID-handling ska upphöra. I stället ska de räknas som vuxna, såvida de inte uppenbarligen ser yngre ut än en bestämd referensålder (15 år). Stämman röstade också för att avskaffa möjligheten till verkställighetshinder vid utvisning av grov brottsling (gäller oavsett gärningsmannens ålder, anknytning till Sverige eller andra ömmande skäl).

Skola/utbildning: Avgiftsfinansierade friskolor ska vara tillåtna. Som praxis ska svenska skolor vara mobilfria, men skolor ska kunna välja att tillåta mobiler. Det skedde omröstning om vilken ålder betyg ska ges ifrån och utfallet blev att vi ska fortsätta driva att betyg ska ges från första klass. SFI (den offentlig-finansierade) ska avskaffas.

Ekonomi: Partiet ska verka för enhetlig moms med 25 procent och återställa arbetsgivaravgiften för löntagare över 65 år till 10,21 procent av bruttolönen.

Säkerhet/försvar: Det måste bli lättare för regering/riksdag att kunna ingripa och besluta över det kommunala självstyret när det gäller frågor som berör rikets säkerhet och/eller beredskap (tex om etablering av utländska aktörer riskerar landets säkerhet).

Annat: MED ska verka för ett stärkt skydd av ål och ålyngel inom EU. Efter mycket intern diskussion senaste tiden om att legalisera Eutanasi (aktiv dödshjälp) så beslutade stämman att partiet ska arbeta för att en statlig utredning ska genomföras om detta. Partiet ska också verka för att hastighetsbegränsning på 2-filiga motorvägar ska kunna höjas till 140 km/h där tillräckligt god vägkvalitet och övrig trafikmiljö tillåter det.

I politisk opposition mot public service

Under den pågående Almedalsveckan lyssnade jag igår på en diskussion om betänkandet från Public service-kommittén som föreslår en del förändringar som rör vår gemensamma public service (PS). Seminariet modererades på ett bra sätt av Jörgen Huitfeldt, tidigare SR-medarbetare, numera på nättidningen Kvartal.

En av panelerna på seminariet bestod av VD:arna för SVT, SR (Sveriges Radio) samt UR (Utbildningsradion). VD:arna lovordade betänkandet (som är en parlamentarisk sådan, vilket innebär att alla riksdagspartier deltog i den) för att den slog fast att PS uppdrag skulle vara oförändrat, att PS skulle jobba för demokratin och att ”spegla” hela befolkningen och hela landet.

Att detta lyftes som det viktigaste med utredningen och att VD:arna var så överens om det, tyckte jag var märkligt. Det verkade också Huitfeldt tycka, så han frågade dem varför. Svaret löd att det inte var självklart att få höra detta från politiskt håll och att det kunde fastslagits något helt annat. Cilla Benkö (VD för SR) hävdade att man inte behövde gå längre än till Danmark för att se något sådant. Där har man tagit beslut om en ny medielag som inskränker public service i omfattning, vilket hon ansåg vara fel. Hon uttryckte också oro över att PS nu föreslås finansieras genom skatten och därigenom får tydligare koppling till statsbudgeten. Det menade hon kan göra att det blir tal om att minska PS budgetpost framöver, även om det är sagt att det ska vara öronmärkta pengar för det.

Nog för att det är rimligt att VD:arna värnar sin egen verksamhet, men det är ändå värt att notera och reflektera över att vad de framhävde i själva verket var politiska åsikter. För att inse det kan man se på Medborgerlig Samlings åsikt i frågan, som står i uppenbar opposition till PS. Vi vill lägga ner PS och ersätta med informationskanaler med begränsat utbud.

Just detta är det vanskliga med att ha något halvt knutet till staten. Det staten sjösätter och säger ska fungera ”oberoende”, börjar lätt leva sitt eget liv och glömmer bort från vem de fått uppdraget. Demokratin utgår från folket, och vad folket anser i olika tider kan variera. Det är själva poängen med demokratin, att den är flexibel och inte statisk.

I samhällsdebatten lyfts en liknande oro i flera sammanhang: Tänk om politiken framöver kan komma att vilja påverka innehållet eller omfattningen av den skattefinansierade verksamheten X? Och så vill man hitta sätt att organisera verksamheten på så att man minimerar den risken. Man verkar dock inte kunna se klart på frågan. Påverkan från politiskt håll på verksamheten sker redan idag. Public service saknar förstås inte mål som härrör från politiken. Till exempel universitet och högskolors verksamhet styrs också genom direktiv, som att ”jämställdhetsintegrering” ska genomföras och val av forskningsämnen utifrån vad de styrande politikerna tycker är viktigt att det forskas på just nu. Detta tycks få protesterar emot.

Slutsatsen man kan dra är att vad dessa ”oroliga” egentligen säger, är att de anser att verksamheten visst kan påverkas av politiken – så länge den påverkas utifrån den ideologiska syn de själva har. Verksamheten är således politiserad.

Igår i ett annat samtal i Almedalen anordnat av SR om public service nyhetsvärdering och rapportering, var Jörgen Huitfeldt själv paneldeltagare. Han menade att PS uppdrag så som det formulerats om att man ska vara opartisk m.m., var bra, men att ett problem är att den så kallade ”demokratiparagrafen” har övertolkats. Med hänvisning till den, att man ska stödja demokratin, värna mångfald osv, har man valt bort att rapportera ur alla olika perspektiv och även agerat väldigt olika mot personer som man rapporterat om. Han tog exemplet Tino Sanandaji. Efter att han intervjuats i SR om sin nya bok, ansåg sig SR behöva tre kommentatorer för att ”väga upp” det han sa. Det gjorde man inte med andra författare som blev intervjuade om sina böcker. Sanandaji blev ju intervjuad och fick kritiska frågor av intervjuaren. Så varför behövdes kommentatorer?! Huitfeldt ansåg att ur ett politiskt perspektiv så har PS valt bort att rapportera om TAN (traditionell-auktoritärt-nationalistiskt) på den politiska skalan GAL-TAN. Jag instämmer helt i detta. Det här är också en aspekt av politiseringen av PS.

Public service ska inte vara någon egen liten oberörbar ”ö” som ska få leva sitt eget liv. Så länge den finansieras med våra gemensamma medel, så ska vi medborgare genom politiken och demokratin, ha rätt att ställa krav på hur verksamheten bedrivs. Det är inte en risk för demokratin, utan en förutsättning för den.

Public service – folket 1-0, men vi kommer igen

Bla bla bla SD, hatsvans, NMR (nordiska motståndsrörelsen, nazister) , nationalistiska AfS (Alternativ för Sverige) och så Medborgerlig Samling. …”mer rumsrent alternativ” ”inte alls tycks vara rädda för kopplingar till vitmakt-grupperingar”, ”väldigt lite renhållningsarbete”, ”en av de ledande profilerna som ledde ett demonstrationståg tillsammans med NMR-anhängare och fascister kopplade till vitmakt-grupper”.

Ibland klarar jag inte att hålla mig sansad: det här är ju helt sjukt! Det är inte ett dugg konstigt att vanliga människor radikaliseras och totalt tappar tilltron till media, särskilt public service.

Ovanstående är alltså från podden ”Det politiska spelet” i SR. När Medborgerlig Samling så till slut omnämns i vårt gemensamma public service så är det alltså bara EN sak som gäller: att fula ut oss. Inget annat räknas. Inte vår sakpolitik, vad vi vill, vilka vi talespersoner är eller vad vi säger, skriver och gör. Att vi sliter med att bygga upp ett nytt politiskt parti, hur tidigare politiskt oengagerade människor nu går man ur huse för att göra något åt Sveriges utveckling. Nej det är inte viktigt.

Vi är alltså ett demokratiskt, liberalkonservativt parti, liknande ett gammalt M, men som i partikultur är tvärtemot toppstyrda M. Vi är ett nerifrån- och upp-parti, med demokratiprofil som genuint tror på att yttrandefriheten är betydelsefull. Ett liberalkonservativt parti som är betydligt mer liberalt än alla borgerliga partier (när det gäller skatter och frihet), men som också har mer konservativa inslag i vår politik än de andra borgerliga partierna. Vi tror inte på utopiska drömmar utan är ett parti som driver verklighetsnära, hållbar politik. Ett vettigt parti som är som folk är mest helt enkelt!

Allt det är dock helt irrelevant för public service. Det viktiga är att det går att knyta oss till fascism och rasism. Då passar det förstås fint att ta in nån från Expo som i radio får insinuera luddigt att ”nån ledande profil” (Katerina Janouch, som inte ens är med i partiet) demonstrerade en gång då Expo såg till att identifiera någon som gått in i det öppna tåget som extremist. Klart! Och så kan myten om MED fortsätta odlas! Inga kommer förstås bry sig om vad detta egentligen handlade om. Alla vet ju nu hur det ligger till. Detta har sagts i SR och de har ju krav på sig att vara sanningsenliga och opartiska.

Public service granskar numera folket istället för makten. Folket ska hållas på mattan och veta sin plats. Status quo ska bevaras, de befintliga maktsfärerna säkras. Inga ska tro att det går att engagera sig politiskt och faktiskt kunna förändra något. Det här kallas att public service värnar demokratin och jobbar för befolkningen, för 8 miljarder per år. Jag mår illa.

Men jag tänker inte ge upp. De vettiga kommer att vinna till slut, frågan är bara hur illa det kommer att hinna bli innan utvecklingen vänder.