Jag meddelade i förra veckan att jag lämnar Miljöpartiet och alla mina politiska uppdrag som jag har för partiet i Sollentuna. Jag kommer istället att gå till partiet Borgerlig Framtid som startade 2014 och är ett blå-grönt parti.
Eftersom jag inte fick rum med så mycket argumentation och förklaringar i min Expressen-artikel tänker jag utvidga lite tankar och resonemang kring min övergång i ett antal inlägg här på bloggen. Jag börjar med en av mina hjärtefrågor, det som handlar om kön och jämställdhet.
Många uppfattar att Miljöpartiet de senaste åren har gjort en vänstersväng. Jag håller med om det och beklagar det. En del av vänstersvängen syns i att partiet har gått mot en mycket mer kollektivistisk form av feminism. Man är mer fokuserad på kön än att slippa behandlas utifrån kön.
Strävan efter jämställdhet ur ett individperspektiv har tyvärr blivit till en strävan efter rättvisa mellan grupper, det som kallas identitetspolitik. Jag anser inte att människor är fria bara för att en grupp de kan sägas tillhöra (bl.a. könsgruppen) behandlas rätt och rättvist. Målet tycker jag borde vara att människor blir behandlade utifrån de är som helhet, utifrån vad de kan, vill och tycker. Frihet ska vara individuell, annars är den inte mycket värd.
På samma tema är trenden nu att allt mer fokus läggs på hudfärg (som i ”vita män”), en utvecklingen jag finner obehaglig. Varför skulle det vara mindre rasistiskt när vissa pekar på människors hudfärg än när andra gör det? Det spelar ingen roll hur god intention man har, ju mer det pratas om och fokuseras på hudfärg, desto mer kommer människor gå runt och se på människors hudfärg. Så fungerar mänsklig psykologi.
Men tillbaks till jämställdhetsfrågan. Våren 2014 valde Miljöpartiet att kalla sin budgetmotion för en ”feministisk budget”. Tydligen ansåg partiledningen att det namnet trumfade en ”grön budget”, eller en ”budget för hållbarhet”. Då har man rört sig ganska långt ifrån partiets kärna.
Det allra tråkigaste var Åsa Romsons Almedalstal 2014. Talet var fullt av generaliseringar om män och även rent mansförakt. Det var lata, vita, heterosexuella män och ”kvinnan är en bättre mall..”. Jag var på plats på Gotland och hörde talet live och jag blev väldigt besviken. Att detta tal kunde slinka igenom till självaste språkröret (nej, jag tror inte alls att det var hon som skrivit det), måste berott på att ledningen faktiskt tyckte att det var så här Miljöpartiets politik skulle se ut. Det var för mig tydliga signaler om att partiet är under förändring och enligt mig då på fel spår.
Det nya parti jag har gått med i, Borgerlig Framtid (BF), har en liberal syn på individer och deras rättigheter och skyldigheter. Det betyder att partiet anser att politiken inte ska blanda sig i hur människor lever sina liv privat så länge de håller sig inom lagens ramar.
BF anser att familjen är viktig för ett barns start i livet. Jag instämmer helt i det. Hur familjerna ser ut är inget som politiken ska ha något med att göra. Lagstiftningen måste därför anpassas för att passa alla, oavsett makarnas eller de samboendes kön. Partiet anser också att föräldrar ska ha möjlighet att fritt förfoga över sina föräldraledighetsdagar. Allt för att kunna ordna ett så bra familjeliv som möjligt för både barnen och de vuxna. Det skapar trygghet för alla involverade. Alla familjer ser olika ut. BF föreslår även att par frivilligt ska kunna sambeskattas och att pensionspoäng ska kunna fördelas.
Eftersom jag anser att det finns biologiska könsskillnader mellan kvinnor och män sett som grupper, så anser jag inte att 50-50 män-kvinnor är en målsättning inom till exempel en utbildning eller ett yrke. Det spelar ingen roll hur få eller många av samma kön som gör samma val som man själv. Det viktiga är att man kan ta de vägar i livet som man vill och att man har samma möjlighet att göra det som alla andra.
Det finns fortfarande ojämställdhet i samhället, men det är inte anledning att fortsätta på en väg där människor behandlas utifrån kön, som när det gäller kvotering. Strävan måste innefatta andra verktyg än styrning och tvång. Borgerlig Framtid är motståndare till könskvotering, vilket jag också är.
Tyvärr har allianspartierna inte alls gett vänstern motstånd i deras växande kvoteringsiver och räknande av kön i olika sammanhang, vilket man kan tycka att de borde göra utifrån ideologi. Det behövs en opposition i svensk politik på jämställdhetsområdet, en alternativ politik för jämställdhet. Den rollen kan BF fylla.
Josefin Utas blogg 
”Det nya parti jag har gått med i, Borgerlig Framtid (BF), har en liberal syn på individer och deras rättigheter och skyldigheter.”
Liberal som i libertariansk/klassiskt liberal då alltså, ej att förväxla med Folkpartiet eller USAs Demokrater?
@Bashflak.
BF och ”L” är ju inte på samma planet i de exempel som togs upp. Att du behöver fråga är märkligt!
Kudos!
Josefin, de två ideologier som styrt svensk politik de senaste decennierna är nyliberalismen och identitetspolitiken. Två, egentligen motsatta ideologier, som skurit igenom hela partiväsendet. Genom att det inte funnits någon opposition mot denna ordning så har ett åttonde, kraftig stigmatiserat, parti bildats – Sverigedemokraterna.
Nyliberalism i kombination med identitetspolitik är en farlig häxbrygd som underminerat den svenska välfärdsstaten och samhällskontraktet även på lång sikt. Dessvärre är både den vänstra och den högra sidan i riksdagen en del av problemet snarare än lösningen.
Hur många gånger man än upprepar ordet liberal så gör det ingen nytta. Det är inte för inte det parti som kallar sig Liberalerna har ett opinionsläge konstant runt riksdagsspärren. Liberalismen har knappast lösningen på de problem våra politiker åsamkat nationalstaten Sverige de senaste decennierna. Därtill är den för menlös och illusorisk.
Sverigedemokraterna är ett neoliberalt parti i allt utom globaliseringen.
Det är nog så. Den ursprungliga trojkan i partiet var ungmoderater som var besvikna på invandringspolitiken. Fast å andra sidan kan Sverigedemokraterna sägas vara det enda parti som värnat Sverige som nation mitt i all gränslös liberalism och globalism som övriga partier (allihop) ägnat sig åt. När de övriga partierna slagits för öppna gränser har Sverigedemokraterna velat stänga dem.
Det krävs mod att våga bryta sig ur något för att gå sin egen väg. Jag håller med dig i att staten/offentliga inte ska styra hur vi fördelar föräldradagar och vilka utbildningar vi går. Däremot kan man gärna jobba för en jämnare fördelning med inspiration och förebilder. För det finns fortfarande killar och tjejer som försakar drömmar för att de inte vågar gå mot strömmen, men att förvänta sig en 50-50-fördelning är naivt. Vi är statistiskt olika. Biologiskt, intressen, vad vi är redo att offra för pengar/framgång/uppmärksamhet.
Vi kan ta äventyrare som exempel. Sarah Outen har tagit sig med egen kraft runt jorden. Cyklat, paddlat, rott. Hon kan inspirera flickor (och pojkar såklart) att gå sin egen väg och göra något riktigt svårt. Man kanske kan förvänta sig att könsfördelning gick från 1800-talets 100:1 till kanske 10:1, men inte mycket mer. Av de med rätt personlighetstyp för att ro solo över Stilla havet är de flesta män, precis som de flesta som har personlighetstypen att röra sig i små cirklar och nörda in sig totalt i ett smalt område är män.
Lycka till med nya partiet.
Skrev min C-uppsats om just kvinnors/feministers tolkningsföreträde i jämställdhetsdebatten…observera jag fick mjäka ner abstractet lite!
Klicka för att komma åt FULLTEXT01.pdf
Ursäkta spammandet 😉
Att lämna komfortzonen och ta konsekvenser av sitt tänkande är inte alltid lätt, men alltid rätt. All respekt och lycka till Josefin!
Spännande, tyder på stor integritet. De här skulle kunna ge de nya partiet en bra och intressant balans/mix (vilket hmm kan behövas med tanke på det obegripligt sunkiga namnvalet). Kort sagt hoppas de inte slarvar bort dig!
Jag tror inte på ytterligare ett liberalt parti i mittenträsket. Se hur det går för de borgerliga småpartierna. Ständig lindans. Det är redan för många småpartier och särintressen i riksdagen.
Reblogga detta på Liberyx.