Den feministiska utrikespolitiken

Utrikesförvaltningens handlingsplan för feministisk utrikespolitik 2015-2018”. Så heter ett dokument som regeringen har tagit fram. Den gick under radarn för mig när den lades fram innan jul. Men nu har jag tagit del av det. I det 25 sidor långa dokumentet finns ett antal fokusområden för 2016. Så här ser de ut:

  1. Stärka kvinnors och flickors mänskliga rättigheter i humanitära situationer
  2. Bekämpa, och motverka straffrihet för, det könsrelaterade och sexuella våldet mot kvinnor och flickor i konflikt- och postkonfliktsituationer
  3. Verka för kvinnors deltagande som aktörer i fredsprocesser och fredsfrämjande insatser
  4. Främja kvinnors och flickors deltagande som aktörer i arbetet för en ekonomiskt, socialt och miljömässigt hållbar utveckling
  5. Stärka kvinnors och flickors ekonomiska egenmakt och tillgång till ekonomiska resurser, inklusive genom produktivt arbete med anständiga arbetsvillkor
  6. Stärka de sexuella och reproduktiva rättigheterna för flickor och unga människor.

Jag hade faktiskt trott att det var jag som överdrev när jag tänkte på möjligheten att ”feministisk” skulle kunna betyda att bara fokusera på och gynna kvinnor. Jag tänkte att det ändå skulle vara lite bredare än så. Att det skulle formuleras mål att till exempel ”stötta barn” av båda könen med målsättningen att de ska få skolgång, slippa övergrepp, slippa bli barnsoldater och så vidare.

Pojkar kan väl ändå inte förutsättas vara hemska förövare och ”fel” redan när de föds? Och jag tänker att allt hänger ihop. Utan trygga välmående pojkar, som sedan blir män, blir det svårare för flickor och kvinnor att bli välmående och trygga. Dessutom: vi är väl alla människor främst? Särskilt barn måste väl ändå få slippa könsstämpeln? Om vi nu har valet att se dem som barn istället för flickor och pojkar borde vi väl göra det?

Jag var tyvärr inte så fel ute i mina farhågor. Om det här är den feministiska varianten skulle jag föredra en ”jämställd utrikespolitik”. Eller helt enkelt en utrikespolitik som stödjer mänskliga rättigheterna, frihet, hälsa och välmående hos alla människor.

Annonser

8 comments

  1. Feminism är lika med jämställdhet och jämställdhet är lika med feminism. Det är naivt att tro något annat. Därför är feminism en sexism. Även om feminister aldrig skulle tillstå det. Lite lustigt är det dock att den feministiska socialdemokratiska regeringen fortfarande håller sig med ett kvinnoförbund. Som om de inte litade på sin egen feminism…

  2. Intressant att man å ena sidan säger att feminism står för jämställdhet, att man tar hand om både kvinnofrågor och mansfrågor, någon parallell rörelse för män behövs inte. Å andra sidan lägger man fram ett program som endast handlar om kvinnor och flickor.

  3. Jag har en reflektion efter det som hände Anders Kompass i FN och något liknande har ju hänt tidigare s k visselblåsare (enligt filmen Whistleblower i Serbien). Varför ställer inte Sverige krav på att FN ska garantera att deras personal inte våldtar lokalbefolkning mm och om det upptäcks att de får lämplig bestraffning. Denna garanti bör ges innan Sverige ger mer pengar till FN. Jag tror med andra ord inte att något har förändrats efter att Anders Kompass rapporterade dessa övergrepp på lokalbefolkningen. Bör man inte göra mer i Jämställdhetens namn?

  4. Men herregud, dessa mal foljer ju helt och hallet de internationellt stallda mal, konventioner som 1325, CEDAW och SDGs. Sa kontroversiellt…! Dessa mal svarar pa den statistik som finns internationellt – kvinnor och flickor ar mer missgynnade an man och pojkar, och interventioner som de pa listan ar alltsa ett satt att forsoka gora kvinnor, man, flickor och pojkar mindre ojamstallt missgynnade. De flesta internationella interventioner gynnar man och pojkar (genom att folja etablerade normer istallet for att forsoka bryta dem). Genom att folja de internationella konventioner som FN och dess medlemslander har kommit overens om ar Sverige enbart kontroversiellt genom att forsoka halla sig till dessa konventioner, medan de flesta aktorer struntar i dem. Och ingenstans star det att pojkar och man INTE kommer att vara en del av processen, det star bara vilka malen ar. Det ar en stark del av Sida’s arbete inom jamstalldhet att fokusera pa man och pojkar ocksa. LAS PA!!!

    1. Det finns stora risker med att fokusera på vissa grupper när det i grund och botten handlar om jämställdhet. Det är rent ut sagt fel! I en rättvis jämställdhetsprocess måste ALLA tas med. Då utesluts INGEN. Är det så svårt att förstå? Många barn och vuxna kommer att känna sig uteslutna när det gäller aktioner som hjälper människor. Det är en god vilja bakom, men det kommer att slå tillbaka rent åt helvete fel. Det blir polariserat. Det blir ett könskrig, istället för att rikta alla vapen mot orättvisa, ojämställdhet och felaktigheter. Om du låter ALLA bli delaktiga, känner INGEN sig utesluten. Fatta det då! Jag har fått nog med denna galenskap. Tyckte att jag var feminist innan, men i brist på annat ord så är jag humanist. Men feminister… Jisses!

    2. Hej!

      Om internationella mål och konventioner bara har som målsättning att kvinnor ska må bra och ha det bra, så tar jag mig friheten att kritisera dem också. I min värld handlar jämlikhet inte om att särbehandla, utan att likabehandla. Spelar för mig ingen roll vilka grupper som är mest gynnade. Målet är ändå lika rättigheter.

      Du skriver att män ”kommer att vara del i processen”. Att män och pojkar existerar kring kvinnor och flickor är helt uppenbart. Men de är lika mycket människor som är värda positiva levnadsvillkor, som kvinnor är. De är inte verktyg och ska användas för kvinnors väl och ve, lika lite som kvinnor ska vara verktyg och användas för att män ska ha det bra.

      Om världen är extremt indelat i kvinnor och män (vilket den är, alldeles för mycket) och hela ens öde avgörs av könet, anser jag att det är det som behöver förändras och inte fixeras vid i allt arbete som görs. Tycker du annorlunda, så är du fri att tycka det. Det går att arbeta för mänskliga rättigheter och välmående utan att hela tiden ha kön framför ögonen. För mig är det individer, människor, som ska må bra, inte könsgrupper.

      Jag bestämmer för övrigt inte mina åsikter utifrån andras, inte ens FN:s, åsikter utan utifrån mina egna värderingar.

      /Josefin

    3. Om man anslår medel till att t.ex. ge alla barn inom ett område utbildning istället för bara flickorna kommer medlen automatiskt bli rättvist fördelade. Om det skulle vara så att 90% av de eftersatta barnen är flickor, kommer per automatik då också 90% av medlen som satsas att läggas på flickorna. Genom att specifikt satsa på flickorna lämnar man de 10% pojkarna vind för våg.
      Det ska, någonstans i världen, finnas en gravsten med inskriptionen: ”Det var ett litet krig. Bara 4 dog. Jag var en av dem.” Tycker den är tänkvärd och applicerbar här. För pojken som lämnas åt sitt öde lär ”rättvisan” i att man satsar på flickorna sakna betydelse.

  5. Att överhuvudtaget försöka implementera svensk, eller västerländsk, post-industriell feminism i u-länder och teokratier i Asien och Afrika är naivt så det förslår. Det vore att hoppa över tusen års utveckling.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s