Otryggheten ökar privata vårdlösningar

För någon vecka sedan gjorde något jag aldrig har gjort förut. Jag kollade upp privata sjukvårdsförsäkringar.

Genom en tidigare arbetsgivare hade jag för ett antal år sedan en specialistvårdsförsäkring. Den innebar att man som anställd bara ringde ett nummer och så fick man en tid till specialist inom kort. Och det alltså utan att gå den vanliga vägen genom vårdcentralen med stor risk för långa väntetider i flera steg. Det här var något helt nytt för mig och det kändes inte bra tyckte jag. Tänk alla som inte hade den möjligheten fastän de kanske behövde den ännu bättre än jag? Jag använde aldrig försäkringen. Men från dem som gjorde det fick jag höra hur bra det var. Hur snabbt och smidigt det gick.

Ända sedan detta har jag funderat på och följt trenden som nu har pågått ett antal år. Fler och fler skaffar andra lösningar när det gäller vård och stöd. Och jag har undrat när jag själv skulle börja fundera i sådana banor. Tydligen har jag kommit dit nu.

Bristande tilltro till systemet

En generell trend i samhället är att vi fokuserar allt mer på säkerhet och det är hängslen och livrem som gäller överallt för att undvika svårigheter eller obehag. Teoretiskt så skulle det därmed kunna vara så att vi nu helt enkelt ställer högre krav än förut, krav som den offentligt finansierade vården inte kan möta. Men jag tror ändå att det är mer än det här som ligger bakom utvecklingen mot mer privata alternativ.

Det saknas inte signaler just nu från omvärlden om att ”du kan inte räkna med att det finns stöd för dig och din familj också när du behöver det”. Ta sådant som att det är stor brist på sjuksköterskor, vilket har gjort att vårdplatser stängs på grund av säkerhetsskäl. Och nyligen gick SKL (Sveriges kommuner och landsting) ut och varnade för en ”skattechock” på grund av att resurser saknas för den verksamhet som bedrivs i kommuner och landsting. Till dessa omvärldsintryck lägger man sedan närståendes egenupplevda möten med vården. Det finns förstås de som har fantastiska erfarenheter av vården. Men det finns också de som upplevt raka motsatsen. Det blir svårare och svårare att lita på att man kommer att få en bra vård när man väl behöver den.

När otryggheten ökar i samhället ökar också människors drivkraft att söka sig egna lösningar. Man ser om sitt eget hus helt enkelt. Det är naturligt men ändå lite jobbigt att prata öppet om. För när man själv tar till privata lösningar så bidrar man till att öka klyftorna mellan dem som har resurser och de som inte har. Det är förstås de människor som är mer resursstarka som har möjlighet att köpa sig före i köer och så vidare.

Jag var tvungen att gråta en skvätt när jag satt och tittade på försäkringarna. För de som borde ha sådant är ju mamma och pappa – inte jag och min man som är yngre och betydligt mer friska och starka (just nu åtminstone). Jag har inte förstått om det ens skulle vara möjligt för dem att ha sådana försäkringar på grund av deras ålder. Men om det vore det så är de säkert svindyra och inte något de skulle ha råd med. Och jag har inte den ekonomiska kapaciteten att jag kunde hjälpa dem med det.

Mina kära föräldrar har slitit hela sina liv som lärare och utbildat barn, dessutom har de tagit hand om sex stycken egna. Och naturligtvis har de betalat massor i skatt. Nu är de utelämnade till ett bristfälligt sjukvårdssystem som man inte klarar sig igenom om man inte är någorlunda frisk eller har någon som kan hjälpa en att lotsa sig igenom alla tester, läkemedel och operationer. Känns det bra? Svar nej.

Har vi förvaltat systemet på rätt sätt?

En person berättade för mig om någon teoretisk modell enligt vilken det finns tre faser i ett systems ”liv”. Den första generationen personer kämpar och arbetar för att skapa och bygga upp systemet. I nästa generation förvaltas systemet och i nästa generation som tar över det tas systemet förgivet och det riskerar förstås därmed att braka ihop.

Jag kan inte låta bli att fundera över Sverige i ljuset av den här teorin. Tidigare generationer har slitit för att bygga upp den välfärd och det land vi har. Sedan kom dem som kunde skörda frukterna av de andras slit. De förvaltade systemet. Och nu kommer de (vi!) som inte ens förvaltar systemet på grund av en ignorant attityd om att det säkert är så stabilt så att det lever vidare av sig självt (?).

Har vi tagit hand om vårt välfärdsystem som vi borde ha gjort? Tänk om hela vårt omfattande välfärdssamhälle som det sett ut ett antal årtionden kommer att vara omöjligt i framtiden och därmed bara utgöra en liten parantes i historien?! Eller, kanske vårt system inte var så bra och säkert som vi har uppfattat det tidigare, så att nu bara innebär en korrigering av vår syn på det till en mer realistisk sådan?

Många frågor blir det. Men nu är detta blogginlägg slut och jag får fortsätta i ett annat.

Annonser

6 comments

  1. Samtidigt – Verklighetsfrånvändast är väl miljöpartiet? Potten för vård förbrukas till annat. Oj finns de inga lägenheter? men de kan väl bo på hotell? kan inte alla göra det? Kan inte alla människor åka tunnelbana i Sverige istället för att köra bil (tyckte en mp-politiker-madam, som själv bara åkte taxi (och använt som substitut för egen privatchaufför samt bara skickat notan till skattebetalarna sen). För att inte tala om alla stolpskott i kommunerna. Jaså kan man fördyra, försena bostadsprojektet på något sätt till? eller åtminstone fördröja byggstart med en ännu en miljööverprövning? och kanske ännu en till efter det..?

    PS. Har du läst kulturministerns lösning på kulturproblemet?
    http://www.svt.se/opinion/per-lodenius-om-mps-kultupolitik

  2. Ja, jag har redan privat vårdförsäkring, betalar för privat vård för några bitar som inte täcks. Plus inkomstförsäkring genom facket och larm med kameraövervakning och larmcentral…

    Höjer de skatten kommer jag helt enkelt sluta arbeta som anställd och gå över till konsult så jag kan styra över skattenivån själv. Jag har inte råd att betala mer i skatt när jag också måste ordna min egen trygghet eftersom samhällssystemen inte fungerar längre. Och jag tror många resonerar på samma sätt; det finns helt enkelt inget utrymme att höja skatten i Sverige, varje höjning kommer resultera i lägre intäkter. Inte ens inbitna vänstermänniskor är ju villiga att göra något annat än att minimera sin skatt.

    Det går inte heller att lånefinansiera kalaset; om ratinginstituten tappar förtroendet för Sverige på grund av övergiven budgetdisciplin kommer snabbt lånekostnaderna för våra banker stiga när risken ökar att staten får svårt att backa dem… vilket kommer punktera husbubblan vilket inte lär bli vackert…

  3. Privat sjukförsäkring … inget jag ens funderat på tidigare, frisk som familjen är, men ja. Det lutar helt klart åt det. Plus att stora delar av kontant sparkapital torde placeras i säkerhetsföretag. Utöver asylindustrin, ett nästa led, säkerhetsindustrin torde explodera. På alla fronter. Och köpa värdemetaller. Pensionen torde inte bli fredad.

    Då vi inte är en familj som skyggar för några som helst diskussioner, även utlandsflytt har börjat dryftas. Vi föräldrar anser oss aningens för gamla (om uttrycket är bekant … vi är båda ett par av Marcellis ”vita älgar” med ‘anor’ typ 400+år) för att vilja starta om det vi har byggt upp mha våra föräldrar från ‘landet’ som utbildade sig och skapade sig ett kapital, och deras föräldrar som gjorde sig skuldfria och byggde upp sin gård till något som gick att leva gott på … våra barnen kommer vi att uppmuntra ta sina högskolestudier utomlands för att se om de kan trivas där.

    Och orsaken. I första hand dagens politiker. Visst det har skett en liten omsvängning då det gäller migrationen, men det är rent skrämmande hur enfaldigheten fortsätter. Och varför jag vet att enfaldigheten fortsätter, det är tack vare SvD, GP och fantastiska bloggar. Att var svensk, är för mig att vara realistisk. Jag ser väldigt lite realism i dagens politik, från skolan, försvaret, energipolitiken till den värsta av alla: Asylinvandringen. Det är idel omvändelse under galgen. Trots det påstår regeringen saker som att det är polisens sak att bestämma om gränskontroll och att det är tyvärr så att det tar hela över ett år att få ändring på något så simpelt som TUT. Det är alltså Migverkets sak att avgöra …

    Det tillsätts alltså chefer som inte klarar sina uppgifter och regeringen låter dem hållas och måste stifta lagar som kan sättas i sjön efter 1+år om man snabbar sig, eftersom de tillsatta cheferna inte gör sitt jobb och inte heller byts ut mot en bättre. Jösses … jag minns när Mona Sahlin fick ta en längre timeout för en felinköpt toblerone.

    Vi behöver definitivt införa tjänstemannaansvaret igen. Skyldigheten att förstå konsekvenser av beslut. Och om det innebär att ingen törs axla ansvaret för något … ja det är bättre att folket får veta att så illa är läget än detta limbo av ”vi var naiva”/”oförutsett”/”internationella konventioner” ….

  4. Sorry. Mazetti hette människan som på ICA-kuriren ansåg ”En statistiker i bekantskapskretsen säger att det är mycket svårt att finna en ”svensk” som i tre generationer inte har en enda utlänning. ”. Tvärtom så skulle jag säga att det då kryllar av vita älgar i Sverige och’ vi alla’ har historier om umbäranden som bara några generationer tillbaka genomgick för att bygga det Sverige som nu spolieras. Om det så ‘bara’ handlar om ett par tre generationer av ‘svenskhet’ så tror jag nog var och varannan har sin åsikt om vad som händer. Liksom de som kommer direkt utifrån.

    Alla är vi olika och jag vet mycket väl att det finns de bland ”Mazettis vita älgar” aktivt stöder Sveriges förfall åt det kaos- och handfallna hållet.

  5. Hej.

    Jag missunnar dig inte ett privat komplement om du har råd och behov. Gå tillbaka till sextiotalet och se var problemet börjar: en socialdemokrati som väljer att leverera allt åt alla, finansierat via skatter med framtidens ekonomi som pant, för att fortsätta vinna val och vara ‘die Partei’ synonymt med staten själv. Om man då accepterat samarbetstanken, och nöjt sig med ett allmänt socialförsäkringssystem baserat i att ingen skall svälta, gå hemlös eller frysa, men resten får du fixa själv, så hade dagens problem inte existerat. (Det hade säkert varit andra problem… .) Den insikten är relevant för att se lösningen på dagens situation.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, lärare

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s