Om hållbarhet och valfrihet i migrationen

För ett tag sedan gjordes många rapporter och utspel som vände och vred på data för att visa hur lönsam invandring är. Budskapet var: det finns inga problem med att ta emot flyktingar. Till slut har det landat i att det kanske är så att flyktingmottagning åtminstone på kort sikt kräver resurser. Det kan man om inte annat se på Sveriges budget. Nu använder självaste statsminister Löfven till och med det känsloladdade ordet ”börda” när han talar om att flyktingarna som kommer till Europa borde fördelas över länderna.

Idag är det så inom Europa att flyktingar väljer vilket land de ska söka sig till. Dublinförordningen, som säger att man ska söka asyl i det första säkra EU-land man kommer till, är satt ur spel. Sverige är bland de EU-länder som ligger längst bort från många oroshärdar därifrån många flyr just nu. Vi kan således utesluta att man ”råkar” hamna i just Sverige. Det är ett aktivt val att man tar sig hit eller skickar sina barn hit.

Politikerna från de flesta partier i Sverige är upprörda på de andra EU-länderna som inte vill ”ta sitt ansvar” när de inte vill gå med på att fördela alla flyktingar jämt över hela EU genom ett gemensamt system. Det som inte sägs rakt ut, men som detta innebär, är att målet med detta är att minska mängden flyktingar som kommer till Sverige.

Samtidigt ses det från vissa håll som väldigt illa, omoraliskt, att till exempel vilja se en åtgärd som att använda TUT (temporära uppehållstillstånd) istället för PUT (permanenta uppehållstillstånd) för att minska incitamenten att komma hit. Men att tala om att andra länder måste ”ta sitt ansvar” är också ett sätt att försöka se till att flyktingar hamnar i andra länder än i Sverige. Hur var det nu, var det omoraliskt eller inte?

En skillnad mellan dessa är att det ena (ett gemensamt EU-system för fördelning av flyktingar) i högre grad än idag skulle styra flyktingar med tvång, beroende på systemet skulle utformas förstås. Men att ändra PUT till TUT handlar (från vår sida) om signaler, som dem som flyr faktiskt får ta egen ställning till. Vill de komma hit ändå? Eller välja ett annat land?

En annan skillnad mellan dessa är att det ena råder vi över (PUT/TUT) och kan ändras så snart vi vill. Det andra alternativet, att inrätta ett tvingande system inom EU, det har vi inte makten över. Om jag själv skulle gissa spontant, så tror jag på att EU faller samman före det skulle inrättas något gemensamt tvingande system för alla flyktingar som tar sig till EU.

I nuläget tar Tyskland och Sverige mot flest flyktingar eftersom flyktingarna väljer att söka asyl just i dessa länder. En provocerande fråga: eftersom flyktingarna nu vill komma till Tyskland och Sverige, varför skulle övriga EU-länder gå med på något gemensamt EU-system? Varför inte låta flyktingarna fly dit de vill istället? Tyskland och Sverige har ju dessutom påstått (tills cirka nu åtminstone) att det inte är några problem att de gör det. Det klarar vi, har vi signalerat tidigare. Varför skulle övriga EU-länder ändra sig angående ett gemensamt system?

Istället för att vi nationellt faktiskt tar de beslut som signalerar till alla (till dem som bor här, till omvärlden, till alla som flyr): vi klarar inte mer nu, så fortsätter vi att köra på en linje som om allt är helt okej.

Nu skrev jag ”vi klarar inte mer nu”. Vad menar jag? Vad ”klarar” betyder är en ambitions och en definitionsfråga. Men faktiskt så ser jag upprättande av tältläger i Sverige då har en sorts gräns passerats och vi behöver tänka om.

Tält blir förvisso en signal i sig självt om att vi har svårt att klara av att hantera situationen i landet. Men min syn är inte att vi gör detta demonstrativt för att ”slippa” ta emot fler flyktingar. Det gör vi som en sista utväg när vi inte har andra alternativ kvar. Tält är en nivå på mottagande i Sverige som jag inte tycker är anständig.

Vi har inget att skämmas för i Sverige. Vi har gjort massor för människor i nöd. Och det är inte slut på det oavsett vilka vägar och beslut vi väljer att ta framöver. Men den saken är säker, att vi kommer att ha svårt att fortsätta hjälpa människor om vårt samhälle inte håller. Jag har skrivit lite om det i Dagens Samhälle.

I migrationsdebatten i Sverige låter det som att antingen får flyktingar skydd i Sverige eller så får de inte det någonstans. Men det är ju så att även om många flyktingar faktiskt väljer Sverige så gör inte alla det. Man kan få skydd även i andra länder. Att vi skulle hålla kvar vid alla regler som vi har just nu för att annars får inte människor skydd alls, det håller inte som argument.

Människorna som flyr hit väljer att ta sig just Sverige. Att minska incitamenten att välja Sverige är att påverka valfrihetsalternativen. För att klara hållbarheten i samhällssystem i Sverige känns det inte som något orimligt att göra.

Jag tror att vi behöver ändra vårt samhällssystem till att bli mer flexibelt och mer passande för en global värld med större möjligheter att förflytta sig. Detta borde ha varit klart för länge sedan. Istället har vi inte ens börjat. Nu riskerar förändringsarbetet att lamslås helt på grund av alla nödlösningar vi måste snickra ihop. Det bådar inte gott för framtiden.

Att hålla på och kalkylera och resonera kring flyende, hemlösa människors alternativ är inte något behagligt eller roligt. Det vill ingen göra. Det gör man för att alternativet är värre. Genom att ta ansvar idag och tänka långsiktigt har vi en chans att säkerställa att vi har något handlingsutrymme i framtiden för att kunna fortsätta förändra och forma samhället som vi – de gamla svenskarna tillsammans med de nya – vill.

Oavsett vad EU gör så måste vi ta beslut för vår egen del. Det gör alla andra EU-länder också. Och vi kan inte bete oss som att det gemensamma EU-systemet kommer att inrättas snart. Det är önsketänkande. Det kan hända att det inte blir till alls.

Annonser

9 comments

  1. Tack för en bra artikel!
    I vanlig ordning formulerar du dina tankar väl och jag delar i stort sett dina slutsatser.

    Har du några konkreta exempel på HUR vi kan ändra vårt samhällssystem?

  2. De styrande har liiiiiiiiiiiiiiiiiiite svårt att säga ”Vi klarar inte mer nu”.

    Vi står precis där jag misstänkte vi kunde stå för ca tre år sedan. För tre år sedan insåg jag att det är något …. fel (i brist på artigare epitet) på hur de styrande tänker. Varför de tänker som de gör vet jag inte, men rationella är de inte och definitivt mycket okunniga hur stora delar av världen ser ut och fungerar.

    Jag kan absolut inte förstå hur man kan haussa upp antalet flyktingar i världen så till den milda grad att man gärna vill likställa med WWII. Sedan dess har antalet flyktingar ökat med 20% medan världsbefolkningen ökat med ca 200%. Fler flyktingar än någonsin? Ja … på sätt och vis. Ändå är de som media gapar om, syrierna, ca 1/3 av de som kommer hit. Varför omnämns inte de andra?

    Kan vid det här laget skriva spaltkilometer om vad jag läst och som uppenbarligen inte de styrande gjort. Av någon anledning. Sverige drunknar troligtvis i de som vill ha ett bättre liv i först hand, och är rena flyktingar i andra hand.

    Inget fel i att vilja ha ett bättre liv, men den absoluta majoriteten kan nog jämställas med ”EU-migranterna” som också en hel del politiker slår knut på sig för att ‘hjälpa’.

    7/10 socionomer vill lämna socialen, majoriteten av lärarna vill lämna skolan och så vitt jag vet har även poliser börjat söka sig nya jobb. Man orkar inte med bördan som de välvilliga velande politikerna lägger på fotfolket.

  3. Hej.

    Du är, som du säkert ofta får höra, en mycket ovanlig miljöpartist. (Betänk nu att de flesta av oss bara kommer i kontakt med partiet via ledningens diverse framträdanden). Eftersom du skriver sansat och genomtänkt utan att man får någon känsla av att du håller ryggen fri
    s a s, undrar jag om det går bra att önska en kommentar eller ett helt inlägg från dig om ”Kulturen Det fjärde välfärdsområdet”.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, lärare

  4. Du är alldeles för logisk, Josefin. 😉

    En sak att ha i åtanke är att det uppstår konflikter mellan olika ideologiska målsättningar. Å ena sidan har vi länge arbetat på att skapa trygghet i form av en robust, förutsägbar byråkrati, som kanske inte är den snabbaste, men ändå i slutändan strävar efter kvalitet och rättvisa, å andra sidan väcks nu krav på att vi med öppna hjärtan måste leverera husrum, mat och arbete i en rasande fart.

    Denna byråkrati bidrar nu t.ex. till att det tar 9 månader att godkänna en ny leverantör av boenden till ungdomar, vilket i sin tur gör att de få leverantörer som är godkända kan ta ut fenomenala överpriser. Tanken var förstås god: man vill inte få in spekulativa aktörer i branschen – ändå blev effekten nu just den som man ville undvika. På liknande sätt bidrar vår vurm för trygga heltidsjobb med hög minimilön för alla till att de horder som nu skulle behöva ett jobb snabbt inte kan få några – vi ville ju inte tillåta den typen av jobb som de är kvalificerade att utföra!

    Ett starkt centraliserat system kan vara flexibelt och handlingskraftigt endast om det kör över människors fria val närhelst det anses påkallat. Vi kan bygga fria, flexibla och lättrörliga samhällen också, men då med betydligt mindre av politiskt styrda lösningar och utförliga normer för hur människor skall leva. Följden blir att varje individ måste ta större ansvar, och får bära mer av både vinster och misslyckanden. Vill vi i stället ha ett homogent och tryggt samhälle, får vi nog acceptera att trösklarna blir höga för de som vill komma in.

  5. Är faktiskt osäker på hur mycket TUT respektive PUT påverkar. Dels önskar M att TUT ska övergå i PUT efter en tid, så hur ändras incitamentet? Dels har Tyskland får 1,5 miljoner asylmigranter och Sverige låg i toppen redan innan PUT infördes, vilket visar att annat lockar.

    Således är nåt vi måste göra — ändra samhället/systemet, om du vill — att minska dessa incitament (alltså bidrag) för migranter. Vi klarar ju inte heller de strömmar Tyskland har.

  6. Mycket bra, som vanligt.
    Jag har inte mycket att tillägga angående det ovan, men det finns vissa aspekter i den här sorgliga historien som jag har några tankar om.

    * ”Otrevliga högervindar” blir allt mer vanliga och de verkar växa sig kraftigare hela tiden. Nu pratar jag om de som får SD att likna en bris. Fler och fler länder uppvisar dessa tendenser. Ungern (redan halv storm), Polen (börjar blåsa rejält nu), Schweiz, Österrike, Frankrike (orkanvarning?) osv.
    Lösning?
    Det kan eventuellt vara lämpligt för de etablerade icke-populistiska partierna att ge signaler om att det faktiskt finns ett problem. Att ducka, frysa ut eller totalignorera hjälper inte – tvärtom. Erkänns problemen och om konstruktiva steg tas för att faktiskt lösa dem eller åtminstone diskutera dem tappar SD och dess systerpartier mark direkt.

    * Jag ansåg till en början att Australiens ”NO Way!-politik var förkastlig. Nu har jag tagit ett steg tillbaka från den åsikten. OM den förhindrar livsfarliga resor som dödar båtresenärer kan den vara värd ett betänkande. OM den även får bort den vidriga människohandeln slår man två flugor i en smäll. Jag har inte all fakta på hand angående deras policy eller hur väl den slagit ut, men OM den reducerat möjligheterna för smugglarna och räddat människoliv bör man kanske ta en titt på en europeisk variant av deras modell.
    Givetvis då med kraftig uppbackning av möjligheter för legal invandring.
    Det ska ta mig fan inte vara så att det bara är de modiga, starka och relativt pengastarka som får möjligheten att ta sig till Europa. Samma möjligheter ska ges till alla. UNCHR screening centers —> visum —> flygbiljett —> organiserat mottagande.

    * Jag har hört röster om att det kanadensiska asyl/flyktingsystemet plockar russinen ur kakan, men har inte kunskap nog att kommentera detta. Tittar man däremot på modellen som sådan anser jag att Europa har en del att lära. Där kan vi verkligen prata om genomtänkt organisation och stödet som ges är fantastiskt. Ja, det ställs en hel del krav på de nyanlända, men jag är av åsikten att det som med allt annat i livet handlar om att ge och ta.

    * Det som ger mig riktigt kalla kårar är dock att Europa verkar gå all in med mottagande. Det finns givetvis behov av hjälp och flyktingströmmarna är stora, men det många glömmer bort är att det finns människor på denna jord som skulle sälja sina själar för att leva en enda vecka utan att vara hungriga. De som föds på en plats och aldrig kommer att lämna den på grund av extrem fattigdom. Ett helt liv i absolut kamp för daglig överlevnad. Om jag fattat det hela rätt är det så att biståndet till individer i världens riktigt fattiga länder minskat dramatiskt.
    Minnesbilder från mina många år i U-länder kommer tillbaka.
    En ihjälfrusen kvinna på en gata i Kabul. Ungdomar och barn som försöker fiska upp halvruttna delar av grönsaker ur stinkande Brahmaputra. En liten flicka som kravlande (polio?) tar sig mot sitt fallfärdiga ruckel till hem på en bergsluttning i Himalaya. Undernärda Karener som slåss för överlevnad i Burmas djungler osv.
    Det är dessa människor och miljontals andra vi på sätt och vis sviker genom att omfördela resurserna på dagens sätt.
    Det kanske låter cyniskt att påstå att de människor jag påtalar utan tvekan skulle se en tillvaro i ett turkiskt flyktingläger som rena drömtillvaron.
    Ta från vilken budgetdel som helst, men INTE från biståndsdelen. Vi får inte svika de som är i mest behov av hjälp.

    1. Hej Michael!
      Nu är det här lite ot, men skulle du kunna förklara den här ”ta inte i SD med tång”-mentaliteten. Det är som att de viktigaste i debatten är att inte bemöta sakargument (sd pratar volymer och hur många asylsökande som Sverige kan ta emot, på samma sätt som övriga partier pratar om hur mycket skolan eller vården kan kosta, de övriga partierna svarar med att prata om solidaritet och att man inte kan sätta ett pris på en människa tex) och dels att ”svälta” ut dem så att de försvinner.
      Jag tycker det är märkligt, säg att SD har fel om allt, men nojor och rädslor försvinner inte för att man inte pratar om dem eller berättar för människor att de har helt jävlarimig uppåtväggarna fel. De försvinner av att människor lyssnar till det en har att säga och sen diskuterar man på lika villkor. När då det är en fungerande strategi, varför gör politiker tvärtom?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s