Det är MP-ledningen som krisar

Det har stormat kring Miljöpartiet den senaste tiden. Många undrar, med all rätt, var partiet står egentligen värderingsmässigt. Sättet man har försökt att krishantera på har snarare väckt fler frågor än besvarat några gamla.

När Mehmet Kaplan (MP) lämnade sin ministerpost på grund av tvivelaktiga kontakter inom extrema kretsar valde Miljöpartiets språkrör att lägga allt krut på att förklara hur bra Kaplan är som person. Det gav konstiga signaler, som om huvudsaken var att rädda någon sorts heder för Kaplan. Medborgarna är inte intresserade av vem som gillar vem. De vill förstås göra sig en bild själva och höra vad språkrören anser i sakfrågorna det handlar om. Det handlar om politik och inte kompisskap.

När Yasri Khan (MP) sedan skulle intervjuas om Kaplan ville han inte ta den kvinnliga journalisten i hand. Fridolin sa sig då vara oförstående till att det fanns något problematiskt med den uteblivna handskakningen. Khan var först nominerad av valberedningen till att ingå i partistyrelsen. Men efter att händelsen spritts i media var Khan plötsligt inte längre betrodd och övertalades om att avstå från att kandidera till partistyrelsen. Var Khan inte en bra person att stötta så som Kaplan? Tydligen inte, enligt någon sorts oförståelig MP-logik.

Det var bara ett axplock av senaste tidens märkliga och motsägelsefulla händelser och uttalanden. Kontentan är att det svårt att se någon som helst röd tråd i Miljöpartiets agerande i den här soppan. Att till exempel som Fridolin gjorde, upprepa igen och igen att ”Kaplan är humanist, antirasist och feminist”, säger faktiskt ungefär noll var partiet står. Det är bara etiketter.

Oklarheterna borde göra att strålkastarljuset riktas mot partiets ledning.

Ledningen i ett parti är helt avgörande för hur partiet utvecklas. De tidigare språkrören Maria Wetterstrand och Peter Eriksson hade egna idéer och pekade ut en riktning i vilken de tyckte att Miljöpartiet borde förändras. Språkrören var dessutom i sig själva bra exempel på det som de själva propagerade för. De var trovärdiga i sina roller.

Under Åsa Romsons och Gustav Fridolins ledning har partiet enligt min mening istället flutit ut och bara ”blivit”. Det handlar både om innehållet i partiets politik och när det gäller vilket exempel ledarna visar i form av agerande och retorik.

När det gäller krishantering och den bild av partiet som syns utåt har stödfunktioner inom partiet så som pressekreterare, kanslipersonal och strateger en stor påverkan på det som görs. Och här finns uppenbarligen också stora brister. Även när det gäller dessa och deras arbete vilar ett tungt ansvar på just högsta ledningen.

Kanske allvarligast på lång sikt för partiets överlevnad, är att med Romson/Fridolin som språkrör har en klyfta skapats mellan den lokala nivån i partiet och riksnivån. På många ställen lokalt känner man inte igen sig längre i det man ser av partiet i media och det som hörs från partiets högsta representanter.

Miljöpartiet som nu fladdrar runt utan en stabil grund är inte längre ett oppositionsparti. Partiet sitter med i regeringen och styr landet. Känns det tryggt? Nej. För att vinna medborgarnas (men även sina egna medlemmars) förtroende, krävs en tydlig ideologisk plattform att stå på samt förtroendeingivande representanter som det går att lita på. Det har inte Miljöpartiet.

Min bedömning är att utan att byta språkrör nu kommer Miljöpartiet inte ha en chans i nästa val.

Annonser

13 comments

  1. ”Min bedömning är att utan att byta språkrör nu kommer Miljöpartiet inte ha en chans i nästa val.”
    Hoppas de håller fast vid språkrören för glatta livet, och framför allt att Romson får en mer framträdande roll som partiets ansikte utåt.

    1. Behåll är vår förhoppning)

      Att kalla Kapln för Feminist är synnerligen magstarkt…

      En ren förolämpning för de som jobbar för jämställdhet!

      Mp behöver nog några viloperioder från Riksdagen,
      för att tänka igenom sin Värdegrund)))

      Kanske fråga sig om man har något berättigande överhuvudtaget!
      Miljöarbete kan med fördel uträttas i existerande partier!!!

  2. Jag har haft intrycket att MP i sin iver att vara mångfaldsivrare och stenhårt kört identitetpolitiken missat att kontrollera en del av sina förtroendevaldas värdegrund.
    Man måste komma i håg att invandrare från andra kulturer kan ha en helt annan syn på
    jämställdhet och demokrati. Bara för att de passerar en landsgräns ändras inte deras värderingar. När de sedan växer upp här i sina kulturella miljö är det inte säkert att vår syn på jämställdhet och demokrati inympas. Med tanke på skolans förfall och disciplinproblem är det tveksamt om våra värderingar kommer in i deras medvetande som en naturlig del av vardagen.
    Det är dock positivt att MP:s ledning talar om kulturkrockar. En viss insikt tyder detta på.

  3. Hej.

    För mig som utomstående framstår det som att Miljöpartiet fortfarande har tre inbördes motstridiga huvudlinjer:

    1) Den progressiva, radikala, och samhällsomstörtande, där gamla traditioner och normer skall rivas ned oavsett varför eller i vilket syfte: idag samstämmigt med identitetspolitik, relativism och kunskaps/värde-nihilism.

    2) Den miljöfokuserade, både på rationell vetenskaplig grund där sökandet efter energi- och resurseffektivisering är i centrum. Både i ‘gröna vågen’ och tillbaka till naturen varianten såväl som en teknologi- och forskningsvänlig ådra. En från mitt håll sett liten och obetydlig grupp idag.

    3) Den Maoistiska/socialistiska: troligen den minsta gruppen idag, men en del av partiets kärna.

    Givetvis finns det hos varje enskild överlappande fält och faktorer, men detta är vad jag ser utifrån. Du som har varit på insidan har givetvis ett tolkningsföreträde gällande hur korrekt modellen är.

    Tyvärr, för svensk politik, tror jag Miljöpartiet kommer att fortsätta spela rollen av ‘nyttig idiot’ till samhällsfarliga idéer som islam i Brödraskapets och Ibn Rushd:s tappning, och till närsynta fundamentalistiska världsförbättrare (informationskommissarier på flygplatser med mera).

    Kanske partiet kommer att attackeras av V och Fi, eftersom Miljöpartiet i hög grad (åter: utomstående ögon) överlappar deras väljardemografi, och då blir väl bara skäggtomtar, chemtrailstroende, samt politiska muslimer kvar.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, lärare

  4. Att byta språkrör räcker inte långt om man inte har en ny politik att komma med. Den måste vara lite mer Sverige+Europaorienterad, lite mer vaken för de teknikförändringar som pågår, mindre inriktad på identitetspolitik och mer vaken för systemgränser. En sammanslagning av några existerande, nystartade och tilltänkta partier skulle kunna heta Miljöpartiet EkoSoLiD/ Grön Medborgerlig Framtid.

  5. Bra och insiktsfullt skrivet. Blev nyfiken och läste lite mer vad du skrivit och delar till väldigt stor del dina synpunkter. Har nyss avslutat ett medlemskap i Miljöpartiet…
    Har också tänkt på olikheten i behandlingen av Khan och Kaplan. Tror Fridolin missförstått ”Rör inte min kompis”

  6. Risken är ganska överhängande att Miljöpartiet inte förstått någonting av problematiken, inte lärt sig nåt öht och Mp bara tar till en billig makeover, och att sen när SVT och övriga partiorgan inom medieetablissemanget fått bort ->belastningen<- Romson.. så är "allt bra igen".

    För verkligheten och korrekta siffror och tråkiga kalkyler.. är ju inte så viktigt bara ytan.

  7. Dessvärre är partiets ledning en återspegling av partiets väljare. En spretig samling flummare helt enkelt. Inte vilket flum som helst dock. Särskilt fint flum ska det vara. För övrigt brukar snabba partiledarbyten vara tydliga tecken på ett parti i fritt fall. Eller åtminstone på dekis…

  8. Suck. Dagens feminism har imploderat såpass att den används som täckmantel åt totalitära socialister/islamister med grumliga åsikter, ingen märker nån skillnad ändå.

  9. Har varken twitter eller facebook men läser vad du och andra smarta människor skriver på twitter dagligen ;).

    När jag såg din tweet om den där ”fantastiska” genus artikeln….

    Så kom jag att tänka på den här videon som jag såg för ett par dagar sedan….

    ”Är jag en katt ? Södertörnsstudenter svarar”

    Vill också nämna att det var mycket intressant att lyssna på dig i Rebecca Weidmo Uvells podd. ❤

    1. P.S
      Ang artikeln hos NyTeknik. För den som är intresserad så finns det numera borttagna kommentarsfältet under artikeln hos NyTeknik att läsa igenom här om man vill: https://toklandet.wordpress.com/2016/05/07/det-borttagna-kommentarsfaltet/
      Och här: https://toklandet.wordpress.com/2016/05/05/drabbas-de-av-nathat/

      Tycker det är fascinerande (och lite oroande) att till och med folk från KTH var engagerade bland kommentarerna och verkar tycka att det är kanon.

      Även mer här: http://genusdebatten.se/nyteknik-skapar-infekterad-debatt-med-publicering-av-falska-argument-for-genus-i-teknikundervisning/

      Om allt i länken ovan stämmer låter jag vara osagt.

      Allt det här med genus, identitetspolitik och liknande tokerier kan nog bli ganska obehagligt om det bara fortsätter på det här spåret och förr eller senare riskerar att få fäste i samhället.

      Förlåt för mer off-topic );

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s