Politikerna besöker från annan planet

Vi har inte verklig demokrati bara för att vi går till valurnorna vart fjärde år. För att kunna granska, bedöma och värdera vad våra folkvalda gör, krävs ett visst mått av öppenhet och ärlighet från partierna och de folkvalda.

Nyligen fick Hanif Bali, riksdagsledamot för Moderaterna, plötsligt lämna sin plats i arbetsmarknadsutskottet samt sin roll som integrationspolitisk talesperson. Enligt Bali var det han råkade ut för en konsekvens av att han röstade mot partilinjen i frågan om det som sker mot minoriteter i mellanöstern ska kallas ett folkmord eller inte. Är det verkligen sant? Varför förklarar inte Moderaternas ledningen själva hur det ligger till?

Att partier ändrar om på sina poster är inget konstigt. Problemet är om detta inte sker på ett transparent och öppet sätt. När förflyttningen skedde började det direkt spekuleras på sociala medier om hur maktspelet bakom detta ser ut. Diverse experter och tyckare försökte analysera vad som hänt och varför. Så ska det inte behöva vara.

I Ekots lördagsintervju i helgen intervjuades Moderatledaren Anna Kinberg Batra. Efter detta lade partiet stor kraft på att kommunicera ut hennes uttalande: ”Min utgångspunkt är att Moderaterna kommer att rösta nej till Stefan Löfven som statsminister efter valet”. Det lät intressant. Tydligen är det också viktigt enligt Moderaterna själva. Men vad betyder det? Om det blev samma situation igen som efter valet 2014 skulle de alltså ta andra beslut än då. Vilka då? Det får vi inte veta. Resonemangen som kunde få oss att förstå uteblir.

Det är som om de politiska partierna sitter på en egen planet och ibland kommer på besök till planeten jorden för att förmedla sina beslut av oändlig visdom. Folket ska då bara buga, tacka och vinka farväl igen. Och så står vi där med beslutet och funderar på vad det betyder.

Det var stundtals plågsamt att lyssna till intervjun Anna Kinberg Batra. Hon var hal som en ål. Om man inte är redo att säga vad man faktiskt tycker och menar, vad är ett samtal värt?

Krumbukterna för att slippa vara tydliga och ärliga börjar bli allt mer besvärande.  Det gäller inte bara Moderaterna, vilka var involverade i exemplen här, utan i hög grad även andra partier.

Man kan hävda att det är interna partiangelägenheter vem partierna har på vilken post, eller hur partierna planerar att agera. Jag anser inte att det är det. Vi, folket, lämnar vår bestämmanderätt i deras händer. Vi förtjänar att få veta hur denna makt förvaltas.

Demokratin, folkstyret, är inte säkrat bara för att vi har val vart fjärde år och en offentlighetsprincip för riksdagen, myndigheterna och så vidare. Offentlighetsprincipen gäller inte för de politiska partierna. För att kunna bedöma om det våra folkvalda gör är rätt eller fel måste det finnas tillräckligt stor transparens inom partierna, men även utåt gentemot de väljare som gett partierna deras mandat.

En mycket liten del av befolkningen är medlem i ett politiskt parti. Ändå har partierna nästan all makt att utse ledamöter. Det är de som avgör vilka som ens kan komma ifråga för att få förtroendeposter efter ett val. Här bör också påpekas att inte ens medlemmarna i partierna är garanterade att få information om vad som försiggår inom den högsta ledningen i partiet. Besluten tas ofta av en liten sluten klick i toppen av partiet.

Det behövs en förändring inom politiken till en kultur där ärlighet och öppenhet gentemot folket är en självklar del.

Annonser

8 comments

  1. ”Om man inte är redo att säga vad man faktiskt tycker och menar, vad är ett samtal värt?” Det borde vara självklart, liksom detta: ”Det behövs en förändring inom politiken till en kultur där ärlighet och öppenhet gentemot folket är en självklar del.” Josefin Utas tar upp ett grundläggande problem. Det är sättet att förhålla sig till verkligheten som skapar respekt. Vi kan acceptera skilda ståndpunkter – men inte övertydliga försök att sälja åsikter som varor. Vilket sker både till höger och vänster. Televisionen är obarmhärtig och det är en gåta att inte politiker inser att de avkläds in på bara skinnet av kameran. De har allt att vinna på att säga vad de menar. Åtminstone bland medborgarna.

  2. En grund i problemet är att det är partierna som tar hand om partistöden, det är partierna som har hand om utnämningarna till utskotten osv. Naturligtvis skulle dessa befogenheter och förmåner handhas av riksdagsledamöterna, de folkvalda, och inga andra. Partipiska är något som inte bör finnas i en demokrati. (I eu har vi ytterligare ett odemokratiskt lager i form av partigrupper som med diverse svepskäl fått bestämmanderätt över de folkvalda)

    Vilka som står på partiernas valsedlar är även det viktigt och det borde partierna bestämma i medlemsval, inte genom styrelsebeslut.

    Saken borde vara enkel att ordna. Se till att skriva en ordentlig motion, oberoende av partistyrelser och samla tillräckligt många riksdagsmän så att den går igenom. Eventuellt behövs ett val emellan. Men riksdagsmännen och kvinnorna borde inse att de är förtroendemän för folket och ta sitt ansvar, de får många förmåner för att göra det!

    Skrid till handling!

  3. Direktdemokrati (beslutande) i de frågor som folket tycker är viktiga, borde vara en självklarhet i ett modernt folkstyre.

  4. Hej.

    Det bästa sättet att veta vad man (eller någon annan) sätter för värde på något är att se vilken kostnad man är beredd att betala.

    Således skulle avskaffat partistöd exempelvis tydligt visa hur villiga människor är att arbeta gratis för sitt parti.

    Vad sägs om den här idén:
    Riksdagen bestäms till trehundra ledamöter. Systemet med suppleanter avskaffas – den som inte är på plats vid votering får se sin röst gå till spillo.

    Etthundra platser viks till partier som idag, och spärren sätts till 1% minimum.
    Etthundra platser tillsätts via direkta personval – flest röster vinner en plats, tills hundra är fyllda.
    Etthundra platser tillsätts via lottning.

    Ett antal spärrkriterier för vem som är valbar/dragbar till respektive tredjedel kan byggas in, och ersättningen sätts till samma nivå som för Samhall- och OSA-anställda (ingen liknelse avsedd): ca 17400 brutto/månad vid heltid. Ingen annan kompensation utgår – ej heller tjänstebostad.

    Troligen får vi då både partipolitiker och personvalda som har ett genuint intresse för politik och som är passionerat hängivna sina egna käpphästar. Den stora spridningen omöjliggör grundlagsändringar i strid med folkviljan, då de två folkvalda tredjedelarna är vanliga medborgare, inte ‘parteigenossen’ eller ‘apparatchiks’.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, lärare

  5. Så länge som den världsomspännande ”religionen” brist på pengar råder – så lär det ej bli någon jävla ordning på någonting = Sveriges eländes eländen blir bara värre och värre. 😥

    Men så länge som det finns Liv i Oss av vanligt folk = väsentligt flera än 90 % av medborgarna – så finns det hopp om en annorlunda ordning – eller ?

    Om mitt hopp på min blogg under rubriken: ”LUFT ATT ANDAS OCH SUVERÄNA PENGAR ATT BRUKA FINNS DET I ÖVERFLÖD AV – ELLER ?”

  6. ”Hon var hal som en ål.”
    Gäller inte det alla ledande politiker så fort de öppnar munnen? Möjligen undantaget Jimmie Åkesson.

    Jag tycker alltid att de ger ett fruktansvärt oärligt intryck. Skulle inte ge dem förtroende att koka kaffe ens.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s