Idag redovisar Demoskop/Expressen resultaten av en ny opinionsundersökning. Sverigedemokraterna (SD) ligger nu på 15.7%. De är inte bara tredje största parti, utan också betydligt större än de partier som har mindre stöd än de.
Det intressanta är att ingen är förvånad över detta. Inte SD:s väljare eller partiet, eller andra partiers väljare eller politiker. Om ingen är förvånad borde alla dessa rimligen ha någon sorts förklaring till varför det här händer, att SD ökar och ökar. Jag skulle vilja höra analysen av detta, alla tänkbara förklaringar.
Nu kan man argumentera att det viktigaste inte är hur många väljare SD har. Men detta argument vore bara giltigt om det vore så att SD sågs som ett parti vilket som helst. Men så är det inte. Tvärtom ses det som paria av de andra partierna, något man inte vill ta i med tång. Inte prata med och helst bara ignorera bort. Ser man på SD på det sättet är det snarare extremt angeläget att diskutera frågan och analysera varför de ökar och ökar.
Vill man inte diskutera varför SD växer, kan man vända på frågan: varför har de övriga partierna tappat så mycket, alternativt inte växer? Övriga partier har nu tappat 15.7%. Och det vore väldigt välkommet om vi i de analyserna för en gång skulle kunde skippa alla ”ja men kolla det där partiet X har ju ändå minskat mer än vårt parti”. Sverige måste vara mer än bara det egna partiets öde.
Något håller uppenbarligen på att hända i svensk politik, vilket är en avspegling av vad som händer i samhället. VAD?
Det är dags nu att komma upp ur sandlådan och tillbaks till lite hederlighet och saklighet. Det är dags att slänga flosklerna på sophögen, kavla upp ärmarna och börja analysera, diskutera och ifrågasätta – inte bara andra, utan även sig själv.
Josefin Utas blogg 
Åsiktskapillären
Oops
http://www.uvell.se/2015/04/10/%C3%A5sa-fritt-fall-romson-26432478
Jag förstår inte varför den här frågan återkommer om och om igen när svaren är så självklara. Det finns inte en förklaring till att SD växer, det finns en mängd olika delförklaringar. Att någon ens ställer sig denna fråga visar bara att han eller hon befinner sig i en social bubbla, helt bortkopplad från stora delar av den svenska befolkningen.
Det handlar dels om rent mänskliga reaktioner, människor känner inte längre igen sig i sitt eget land. Och detta är en stark känsla som vi måste respektera. Sedan måste vi vara noga med att betona att det inte handlar om främlingsfientlighet som mer kan beskrivas som ett aktivt avståndstagande, utan mer känslan av att utsättas för ett övergrepp av en anonym övermakt.
De grupper som kämpar för att bevara små skogspartier invid knuten känner nog ungefär samma sak. Inte skulle anklaga dessa för att vara mot skogsnäringen eller ha en SCA-fobi. Bara att man vill bevara ett gammalt system som man trivdes bra i.
Sedan finns det alla de som ser problemen på bostadsmarknaden, arbetsmarknaden och skolan och hur dessa områden påverkas negativt av invandringen.
Och det finns de som är orolig över en framtida splittring i landet. Vi har alltid haft starka intressegrupper som stått mot varandra, men dessa har primärt baserats på klass och har alltid kunnat mötas under ordnade former. Nu ser vi istället ett samhälle framför oss som kommer splittras genom religion, etnicitet och klass, en cocktail som är betydligt svårare att svälja.
Det finns de som röstar på SD i ren protest mot en elit inom media och politik som de anser inte lyssnar på dem, eller än värre, som förlöjligar deras oro. Liknande motivation finns förmodligen hos de som anser att hela politiska debatten är absurd där vi först kämpar på för att medvetet skapa problem som enkelt kan förhindras, och därefter tvingas kämpa med näbbar och klor för lösa dessa problem. Eller de som är förbannade för att sådana som Erik ”Bagdad Bob” Ullenhag kan stå och kasta ut sina floskler i tv.
Det finns förmodligen tio andra lika relevanta förklaringar till att man röstar på SD, men gör aldrig misstaget att anta att det handlar om fanatism eller irrationella åsikter. Vill man vinna tillbaka dessa 16 procent får man se till att ha relevanta svar på de frågor SD-väljare ställer sig. Övriga partier saknar dessa svar, och det är också därför SD växer.
Men kanske, kanske, kan allt kokas ner till en enda fråga; skulle Sverige vara ett bättre eller sämre land att leva i om vi endast hade haft en mindre del av dagens invandring och denna primärt hade bestått av medborgare från våra nordeuropeiska grannar?
För min del är svaret ja. Och så länge jag känner så ser jag också Sverigedemokraterna med alla dess fel och brister som ett relevant parti att stödja.
Jag tror att Josefines inlägg till stor del är retoriskt. Jag kan inte tänka mig att hon är oförstående till eller ovetande om orsakerna till att SD växer, och jag misstänker att hon i ganska hög grad är överens med oss.
Tack för ett tänkvärt inlägg! Särskilt fann jag denna analys intressant:
”Och det finns de som är orolig över en framtida splittring i landet. Vi har alltid haft starka intressegrupper som stått mot varandra, men dessa har primärt baserats på klass och har alltid kunnat mötas under ordnade former. Nu ser vi istället ett samhälle framför oss som kommer splittras genom religion, etnicitet och klass, en cocktail som är betydligt svårare att svälja.”
Klart jag hör om anledningar till varför SD växer. Jag inte bara hör utan försöker aktivt att fråga och söka mig till de som har åsikter och tankar om det och som vill dela dem med mig. Problemet är att jag inte ser så mycket av detta från övriga politiker. Och inte mycket diskussion heller politiker emellan om det.
Spelar ingen roll hur mycket privatpersoner/medborgare diskuterar detta med varandra. Det räcker inte. Tror det är mycket viktigt för människors förtroende för politiken att politiker diskuterar det – även offentligt – som väljarna anser angeläget att diskutera. Och det är lite det jag är ute efter i det här blogginlägget.
Jag känner att politikerna just nu går i otakt med befolkningen. Det tror jag är riskabelt i det långa loppet. Förtroendet för demokratin, det politiska systemet och dess företrädare är ovärderlig.
MVH Josefin
Ungefär så som jag läste dig också. Jag håller förresten på med ett ganska långt inlägg som anknyter till just det här. Hoppas jag skall kunna pubba det om inom de närmaste timmarna.
Missnöjda sossar är min gissning, samma väljargrupper i grund och botten. Tror de kan rasa ännu mer. Åsa Romson, kolkraft, feminism, invandringspolitik är säkert bidragande orsaker? är tveksam över hur pass förankrat de verkligen är bland den genomsnittlige sossen? Löfven-effekten, innan valet låg profil, några korta inpass med inövade fraser på repeat. Efter valet blir det riktiga frågor, svåra frågor och enfalden går inte att dölja längre. Den nuvarande nödlösningen att hålla honom borta genom att resa runt utomlands är för långsökt för att fungera. Rollen som statsminister är motsatsen till ”låg profil”.
Som sagt, bara en gissning men klarspråk 🙂
Därför att Romson och likasinnade gör sitt bästa för att hjälpa dem! 🙂
Vill som vanligt tipsa om Tullbergs ”Låsningen”.
Kapitel 6 har en översikt över de ”surrogatdebatter” som hålls för att undvika ”volymfrågan”:
Integrationsretorik, Antirasism, Hatet mot hatet, Gränslösa plikter.
Svenska politiker och journalister verkar ha övergett tanken på nationalstaten utan att ange vad som skall komma i stället. Precis som med ”gröna väljare” i storstaden (som aldrig skulle kunna tänka sig att lorta ner sig på en bondgård) gissar jag att de tar välfärden för givet. Det är ett slags naturlag att Sverige har det bra. Eliten kommer alltid att klara sig i sina identiska storstäder världen över, tror de. (Är personligen tveksam till hur den Svenska eliten kommer att stå sig med sin ABBA-engelska.)
Lite, lite ärlighet vore välkommet. En liten anvisning om att man vet vad man vill utöver att vara god och snäll och generös med andras pengar. En anvisning om att man inte är så naiv som det verkar vad beträffar uttrycket ”kultur” som man verkar. Här talar Tino Sanandaji om multikulturalism och varför det inte kan finnas:
SD är fullständigt onödigt. Jag skulle idag gärna se att de finge 51% i en mandatperiod, för att sedan försvinna för evigt.
Ett SVT-SR som vore oberoende vore också kul, så länge det tvångsfinansieras.
”Nyhetsverksamheten och samhällsbevakning ska utgå från olika perspektiv” – hahaha!
Mitt (ganska långa) inlägg idag som anknyter till detta: http://bit.ly/1IUxx36
Folk är olika och reagerar/triggas på olika saker.
Före 2010 hade jag ett stort förtroende för svenska politiker. Jag har aldrig inbillat mig att det är lätt att vara politiker, det måste vara ett svårt jobb med ofta svåra avvägningar, trots allt är pengapåsen begränsad.
Dock … något som efter 2010 blev helt klargjort för mig (det var först då jag vaknade av ett öronbedövande buller att något som hette SD hade nått Riksdagen) att de politiker vi har idag är alls inte av det skrot och korn jag växte upp med. Och att media alls inte var att lita på som jag trott.
Om jag ska ta mig själv … jag blir helt bindgalen av politiska påståenden som används, och som aldrig aldrig någonsin får någon självklar följdfråga av media. Självklara följdfrågor som automatiskt poppar upp i mitt huvud. Listan är så lång nu att jag saknar ord för det politiker- och journalistförakt jag känner.
Det finns flera områden som ingår på listan (skolan, försvaret, arbetslösheten, energipolitiken mfl) ,men det absolut enklaste att exemplifiera ifrån är migrationen/asylinvandringen/integrationen, för på det området fegas det ut på löpande band.
Det allra enklaste exemplet är de otaliga högre politiker som alla ställt sig upp och sagt att hög asylinvandring är inget vi kan göra åt för vi har skrivit på internationella avtal. Den uppenbara följdfrågan är då hur våra grannländer som skrivit under samma avtal har så markant många färre asylsökande. Denna fråga ställs inte annat än ute i bloggosfären. Och av SD ….
Frågan besvaras också endast ute i bloggosfären och … SD… det närmaste den absoluta majoriteten av övriga politiker kommit är ”öppenhet”, ”humanistisk stormakt”. Fegheten är monumental. Hur obildad måste man vara för att inte inse att de värjer sig från det uppenbara? Att säga som det är: Andra länder tolkar inte avtalen på slappast möjliga sätt (det är mycket mer man gjort på slappast möjliga sätt -> smartare personer börjar omedelbart missbruka)
Så varför ökar SD … jo för att allt fler liksom jag till sist kopplat att politikerna faktiskt varken ut eller in utan agerar i desperation (och efter vad det tror inte ska gynna SD).
Jag tror inte politikerna inser vad de säger. T.ex när de säger vad som måste ändras för att man pga övrig slapphet har så hög invandring av riktigt lågutbildade. Det handlar alltså inte om att göra oss mer konkurrenskraftiga i den globala världen, utan att kort och gott minska på bidragsberoendet hos ‘nysvenskar’. De som i andra andetag beskrivs som ‘nybyggare’, ‘resurser’ och gud vet allt.
Jag ser hur långt ovan redan blivit för det lilla jag skrivit, men tro mig att jag kan dra en ‘kort’ radda om den generella hanteringen av försvaret, skolan, energipolitiken med några till också för att beskriva min besvikelse över dagens politikergeneration.
Jag kan också ge journalisterna en välförtjänt dänga, men åtminstone där börjar det vakna till. Lite grann.
Trodde aldrig jag skulle säga det, men jag saknar Göran Persson oerhört. ‘ Buffel’ eller inte, men han var en av de sista partiledarna som gick att ta på orden och inte behöva vänta på en förklaring som aldrig kommer.
För att Sd har dom mest kompetenta politikerna med verklighetsuppfattning, resten är lögnare och hycklare, ser man inte det så är man ganska naiv
Bra inlägg, bra kommentarer och jag läste liksom Dolf ditt inlägg som retoriskt. Beröringsskräcken som hanteras/ats av hjärntrusten= de politiker vi satt att hantera svåra frågor, som om de är instängda i ett rum med nån som har Ebola, är detsamma som förvirrad galopp runt runt och in i väggarna som squashbollar.
Allt för att undkomma ”smittan”. Det är ju så skrämmande att se från början, en overklighetskänsla och man sneglar generat runt för att ”se” om nån annan upplever samma sak?
Processen går vidare, för min del iaf så att jag blir förbannad. Sedan kommer föraktet. Nu hänger de där på väggarna som blöta fläckar och låtsas som om precis DET är att ta ansvar och leda landet.
Jag ser ingen skillnad på partierna längre. Alla på väggen är de ”goda” fast de bara hänger där utan att göra någon som helst nytta. De pratar runt och strunt.
Vi ska vara fullständigt på det klara med att det finns starka krafter som VILL ha mer polarisering, som VILL ha en ”gammaldags” revolution i ny tappning och då ”bakar” man kakan med säkra ingredienser- etnicitet, religion, klass. De ingredienserna har inte funnits i tillräcklig omfattning pga välfärdsstaten- hyllorna i de ideologiska affärerna har gapat tomma.
När feminister går Islamisters ärenden har inte ”bara” ngt ”gått sönder” som det så poppis brukar uttryckas, näej då är vi inne på att EXAKT följa ett recept. Vänstervågen i Iran?
Kom ihåg att innan SD kom var det värsta man kunde vara M. Här I Skellefteå där sossar styrt i ca 75 år finns folk som inte ens törs säga att de röstar FP.
MP växte fram ur en god tanke, men se hur de blivit- MP är ju självutnämnda världs/JORDförbättrare med en ”tro” som i praktisk politik är döden för landsbygd och Sverige. Om inte MP kan bli större än de blivit TROTS att de har hela mediakollektivet bakom sig, så visar det att folk inte är helt korkade?
Den som äger etikettverkstan tror att det bara är att klistra ihjäl SD, de gör samma sak om å om igen och låtsas förvånade över att SD istället växer.
DÖ dödade allt förtroende för parlamentarismen, vi är i praktiken en enpartistat. Det var inte vad jag röstade frö.
Dagens politiska situation är en följd av den olycksaliga låsningen både förra och nuvarande regeringen har med MP, allt för att stänga ute SD. Men man har spårat ur. Det har blivit ett självändamål att hålla SD borta och därför har man med hull och hår svalt MP:s perspektiv, som i grunden bygger på idéer som storstädernas (främst kvinnliga) medeklass gillar att hålla sig med. Dessa människor är dock i regel så vana vid materiell trygghet att de aldrig insett att den har sina gränser, dvs. förr eller senare måste man välja. Nu verkar den stunden vara kommen och som vi får se så väljs allt mer av samhällets fundamentala funktioner bort för att upprätthålla en invandring vars yttersta syfte är att MP-medelklassen ska kunna fortsätta ”känna sig god”.
Människor behöver grundläggande trygghet. När vi växer upp lär vi oss hur omvärlden och kulturen vi finns i ser ut och fungerar och lär oss att förhålla oss till dem, vi anpassar oss till dem. Vi skapar en världsbild och en strategi hur vi ska förhålla oss till den världsbilden. Det är en nödvändighet.
Tyvärr är vi inte lika bra på att anpassa oss när vi blir äldre. Och det varierar från person till person hur bra vi är på det, liksom vad för något det gäller. En viss förändring brukar gå bra, men blir den för stor, eller snarare går för snabbt, så blir det jobbigt och påfrestande. Här anar jag att det handlar mycket om ifall vi lärt oss att ändra världsbilden och förhållningsstrategin eller inte. Jag anar också att de som har längre utbildningar har tvingats revidera sin världsbild oftare och därmed har lärt sig att lättare tolerera förändringar. (Personer med längre utbildningar tenderar att bo i städer eller nära städer. Personer i stadens atmosfär utsätts förmodligen också för fler förändringar i vardagen?) Jag kommer också att tänka på att personer i autismspektrat (åtminstone de med Aspergers) kan ha svårare för förändringar, så det finns fler faktorer än utbildningen och var man bor.
Nu råkar vi leva i en tid när mycket ställs på ända och oroligheter och hot i vår tillvaro tilltar. Vi har klimatet, Ryssland, IS och världsekonomin som yttre hotbilder.
I vår vardag har vi andra förändringar och röster om förändringar också: uttryck som inte längre är OK (anses kränkande), språket som förändras i ett allt högre tempo (minskad språkkänsla och ökad språklig osäkerhet, ord som försvinner eller byter innebörd, förändrad (minskad) medvetenhet om ords gramatiska betydelse, stort inflöde av utrikiska ord och uttryck), tekniken och hur vi utför vår vardag, alla val vi ska göra, all information som sköljer över oss från alla håll, informationens vägar förändras, alla nya kulturer som omger oss, arbetsmarknaden som förändras, nöjena förändras, synen på könen och våra (köns-)roller förändras, våra kulturer förändras såväl i familjerna som i samhället och på arbetsplatserna, kraven på oss förändras.
Förändringarna är monumentala och genomgripande, stressen ökar. Att vara ett parti som talar för än fler förändringar och samtidigt vara i takt med hela samhället och alla dess människor är inte lätt, i synnerhet i ett land som blir allt mer splittrat, mellan stad och land, mellan högutbildade och lågutbildade, traditionalister och förnyare.
Protesterna mot detta har funnits ganska länge, vilket har synts i de allmänna valen de senaste decennierna (enligt en statsvetare jag hörde på P1 efter senaste valet). SD verkar ha blivit det parti som lyckats fånga många av de missnöjda och de som vill bromsa förändringarna för att återvinna trygghet och balans med omgivningen, inte minst med budskap som går ut på att ”det ska bli som det var förut”.
Det värsta man då kan göra är att vara arrogant. Jag skulle vilja påstå att det behövs lyssnande, förståelse och samverkan människor emellan, i alla delar av landet och mellan alla delar av landet. Centraliserandet och skiktningen i samhället mellan hög- och lågutbildade måste också minska.
Det här inlägget borde frystorkas och förvaras säkert så att vi kan studera det om hundra år. Det är symptomatiskt för problembeskrivningen att all antas vara existentiellt, och att ingen i Sverige har något fysiskt eller materiellt problem.
SDs tidiga framgångar – innan de började få åsiktskorridorens proteströster – handlade om verkliga problem: ökande brottslighet, överbelastad skola, överbelastad sjukvård. De som har tolkningsföreträdet ser inte några sådana problemen i sin närhet, så de kan kosta på sig att tro att det är abstrakta fenomen.
I ett väldigt rikt land har det varit två eller tre generationer sedan politiker behövde befatta sig med verkligheten. Nu har den kommit obehagligt nära.
(Det är också intressant att ett inlägg som sprider ”Aspergers”, ”lågutbildad” och ”dålig anpassningsförmåga” som gödsel avslutas med att säga att man inte skall vara arrogant!)
Den stora frågan, som även andra påpekat, är kanske inte vad i SD:s politik som gör att 15% vill rösta på dem utan urbota uselt övriga partier betett sig så att så många som 15% börjat se SD som ett rimligt alternativ.
Svaret kanske t.o.m. finns i den kritik som riktats mot SD. Det pratas mycket om främlingsfientlighet/hat, rasism och nyfascism, men SD försöker för det mesta dölja dessa sidor inom partiet till skillnad från t.ex. V, MP och Fi som glatt glorifierar dem samtidigt som de försöker hävda att samma regler inte ska gälla för dem.
Väljarna är inte fullt så korkat naiva som många politiker uppenbarligen intalar sig och effekten av att politiker antingen själva är korkat naiva eller försöker demonstrera för väljarna att de ser dem som korkat naiva får uppenbarligen konsekvenser som är svårsmälta för samma politiker. Om väljarna som i det svenska systemet inte kan rösta bort de rent korkade eller arroganta svinen inom partierna så återstår då att rösta på andra partier, vilket i sveriges fall, speciellt efter DÖ är svårt.
Det krävs ganska många åtgärder för att vända trenden som man nu påbörjat. Som en början så måste sveriges samlade politikerkår sluta behandla sina väljare som småbarn som i gammal tokreligiös tradition ska tillrättavisas med diverse pekpinnar så fort de vågar öppna käften och säga emot. En annan del av samma kaka är att man måste göra upp med kunskapsföraktet, beslut ska fattas på rationella och helst noggrannt undersökta grunder, inte på tillfälliga infall eller världsfrånvända ideologiska övertygelser och det är inte myndigheternas uppgift att dölja bristen på rationella argument från väljarna. Tvärtom bör det vara myndigheternas uppgift att ta fram beslutsunderlag även för att väljarna ska kunna bilda sig en relevant uppfattning om hur et står till.
Det här kan framstå som oerhört pessimistiskt trots att jag i grunden ser mig som en optimist… Men, jag tror att det helt enkelt ät för sent att göra något åt immigrationen, de styrande har ju bestämt sig att förhålla sig dyslektiskt till verkligheten, att de skulle vakna upp i morgon sömndruckna med en tydlig tanke om att vi måste begränsa immigrationen genast, är inte ett troligt scenario. Prestigeförlusten är alldeles för stor då SD stolt skulle säga: -Vad var det vi sa? Så, som jag ser det så får vi helt enkelt förbereda oss på att gå på grund och först då börja samla ihop spillrorna. Att öka invandringen skulle leda oss snabbare dit…
Såg just din snutt om ”ingen som vill träffa dig” för att du kanske är för personlig på twitter, alla vet redan allt om dig. Det tror jag inte alls på. Jag har följt din resa genom Norrland och hade jag sett det tidigare så hade du nog fått en fråga 🙂 Jag älskar att träffa nya intressanta människor. Du tillerkänner dig visserligen till mitt ‘hatparti’ #1 ;-), men … du är absolut intellektuellt hederlig, och ovanligt ödmjuk, så vitt jag har sett. Sådana anser jag alltid alltid intressanta.
Varför blir människor (psyk) sjukare i Sverige jämfört med andra västländer? I USA är de ännu tuffare tempo. (Men.. där kan man å andra sidan alltid få ett nytt jobb…)
En annan sak varför startar så få kvinnor upp företag, bryter ny mark och genererar så liten del arbetstillfällen fortfarande? (de är trots allt 2015, Sverige är jämställt). Kort sagt varför lågpresterar kvinnor på entreprenörsområdet sådär i största allmänhet?
På vårt företag tex har vi (faktiskt) några kvinnliga ingenjörer men samtidigt jobbar samtliga av dessa inom administration och personal/miljö-frågor, intresset är tyvärr noll på utvecklingsområdet dvs som aktivt bidrar till BNP till Sverige.
Att kvinnor kvoteras in på ingenjörsprogrammen i Sverige och ges chefs-befattningar är jävligt skärmande när vi samtidigt tappar gentemot konkurrerande länder, i princip halva min klass, de vekligt begåvade (dvs inte kvinnorna) kommer eller är redan på väg att flytta utomlands. Hmmm Några funderingar?
enligt min mening står ökningen på tre ben…
1 för hög invandringsvolym (vilket också av många ses som SD’s huvudfråga)
2 För dålig integration (istället bildas i invandrartäta städer/områden subkulturer, dvs egna samhällen med egna normer traditioner och värderingar.
3 (Radikal-)Feminismens frammarsch i Sverige 3 (kanske oväntad för många) där mannen och det manliga blir fult och kvinnoförtryckande. dessvärre gäller även detta som kollektiv. Dessutom mäts inte åsikter utifrån sitt innehåll utan från vilket kön tyckaren har. Ta exemplet med Erik Penser där han säger att ”Kvinnor är mer begåvade än män” som ju passerade ganska obemärkt utan större kritik som jag sett. Utan att jag överhuvudtaget värderar den åsikten blir min reflektion en undran över vad som hade hänt om han i stället hade sagt antingen
”Män är mer begåvade än kvinnor”?
eller ännu värre:
”Vita är mer begåvade än vita?”
Sverigedemokraternas ökning kan enklast förklaras med att ”vägen till helvetet är kantat med goda avsikter”.