Några reflektioner om individuell frihet

Erik Hultgren skrev en intressant ledare i Blekinge läns tidning för ett tag sedan.

”Många politiker är liberaler i de flesta sakfrågor, utom de som de bryr sig om. Där kräver de i stället statligt ingripande.”

Det var tänkvärt. Acceptera att inskränka friheten gör man när något är extra viktigt. När man anser att man inte kan eller man inte vill vänta på att attitydförändringar kommer till eller att något annat i omvärlden ska förändras. Olika partier har lite olika fokus, därför föreslår de styrning på olika områden. Det resulterar i att skillnaderna mellan partierna då mest kommer att handla om på vilka områden de vill styra mer respektive mindre.

Det är oerhört lätt att från politiskt håll föreslå tvång eller styrning av saker. Det är enkelt, kan göras direkt och signalerar vilja och handlingskraft. Men det beror också på att motsatsen, frihet, inte värderas högt.

Vi anses ha så mycket frihet idag i Sverige att det inte anses vara något problem att ”ta” av den. Det anses knappt vara ett positivt argument längre som ligger i vågskålen när politiska beslut ska avgöras.

Varje styrning eller inskränkning man gör kanske kan rättfärdigas i sig. Men desto fler områden man styr upp, desto mindre blir det kvar av den totala friheten.

Jag är av åsikten att frihet är otroligt värdefull. Den gör att människor har en chans att leva ut meningen med sina liv som de själva ser den. Människor är olika och vill olika saker. Det ska de ha en chans att göra, så långt det är möjligt och det inte inskränker andras frihet att göra detsamma.

För att ta ett exempel: sexköpslagen. Två vuxna personer får kontakt, kommer överens, gör något med varandra, inte med några andra. Det är enligt lagen inte ok. Köpandet har kriminaliserats. Lagen rättfärdigas med att människor inte anses kunna vilja sälja sex. Alltså måste de som gör det vara tvingade till detta av någon anledning. Man anser att man minskar lidande med lagen. Eller ja, i alla fall sänder en signal.

Jag förstår tankegångarna men har problem med synsättet att man inte kan anses vilja välja att sälja sex. Ja, det finns massor med personer som hamnat i svåra situationer och inte vill det, men anser sig tvungna. Det finns trafficking och organiserad brottslighet kring det. Men jag menar att då är det problemet som behöver lösas. Jag är lika bekymrad över människor som känner sig tvungna att göra andra saker i livet som de mår dåligt av, men som inte har med sex att göra.

För dem som vill ha lagen är det viktigast att göra ”statistiskt rätt”, det vill säga som de flesta tycker. För mig betyder frihet att få göra som man vill – oavsett vad alla andra vill eller inte vill göra. Det betyder att även om man vill bli bergsklättrare eller svärdslukare, som en ytterst liten del av befolkningen skulle klara av eller vill, så ska man få bli det. Vi förbjuder det inte på grund av riskerna.

En del blir otroligt arga när man framför en sån här åsikt. Hur kan man inte av välvilja vilja inskränka frihet för människor?! Ja, se ovanstående resonemang.

Det är förstås fortfarande en avvägningsfråga att göra i varje fall, vad man ska tillåta i samhället eller inte. Men min grundinställning som ligger i botten är att människor ska vara så fria som möjligt. Också att människor är kapabla att själva ta beslut för sig, även kvinnor. Utan en sådan inställning finns det inte mycket vi kan tillåta i samhället överhuvudtaget – om vi nu vill vara konsekventa. Vilket jag tycker att vi borde vara.

Funderar fortfarande på vad jag ska kalla mig, om jag nu behöver kalla mig något alls. Gillar ”frihetlig grön”.

Annonser

9 comments

  1. Vad sägs om rätt och slätt ”frihetlig”?

    Jag är av åsikten att frihet inte bara är en av de allra viktigaste saker vi har, det är den absolut viktigaste som överskuggar allt annat. Därav mitt ganska uttalade politikerförakt, eftersom politiker nästan helt utan undantag ägnar sig åt att beröva oss vår frihet istället för att försvara den.
    Om jag finge genomdriva en enda lag skulle det vara att varje nytt lagförslag måste åtföljas av ett förslag på två lagar (av ungefär samma dignitet) som skall tas bort, och att man då röstar igenom hela paketet. Det vill säga, det tvingar fram en reflektion av lagars relativa viktighet och skulle i längden leda till en minimal lagbok. Precis som det skall vara. Lagen skall vara minimal och begränsa sig till absoluta nödvändigheter.

    Det där med ”bergsklättare” och ”svärdslukare” påminner mig om en skrivning vi hade på gymnasiet. Det var strax efter att Ronnie Petterson hade omkommit, och ett av uppsatsämnena vi hade att välja på var då om formel 1 var försvarbart eller skulle förbjudas. Den politiskt korrekta åsikten var förstås att saker som formel 1, proffsboxning och liknande inte skulle få förekomma. Jag var redan som tonåring en motsträvig tonåring som ansåg att man borde få göra precis vad fan man vill med sitt eget liv, så jag skrev ett flammande försvarstal där jag inte bara försvarade rätten att riskera sitt eget liv, jag till och med hävdade att människor som tog de yttersta riskerna med sig själva var förebilder att se upp till. Behöver det sägas att min uppsats fick dåligt betyg (2 på den femgradiga betygsskalan)?

    1. Åh. Beklagar 2:an för din uppsats. Men antar att du kommit över den saken vid det här laget, nästan i alla fall? 😉

      Intressant tanke om sätt att försöka hålla lagarna så få som möjligt. Det skulle behövas. Numera pratas det väldigt lite om just helheten och om mängden byråkrati. Man lappar och lagar och lägger till och lappar och lagar i system, även i lagar. Sen blir helheten något man inte egentligen kanske ville ha från början.

      Bara ”frihetlig”? Tja, det vore ok också. Men gillar det gröna så det får hänga med 🙂 Det visar på inom vilket område jag själv är redo att lägga liiite mer inskränkningar eller krav, för att människor även i framtiden ska få ha sin frihet och eget välmående.

      1. Jag har väl inget emot grön egentligen, jag har bara lite svårt för (ursäkta, vill inte vara elak) mp-varianten.

        Vad uppsatsbetygen beträffar, jag fick kroniskt låga betyg på mina uppsatser i gymnasiet, till min polares stora förbluffning. Han rakade in 4:or när jag fick 2:or. Och just i fallet med Formel 1-uppsatsen så ifrågasatte han lärarens betygsättning (direkt till henne) och menade på att min uppsats var klart överlägsen hans eget skräp.
        Jag skrev till sist en uppsats som jag avsiktligt skrev så den skulle vara politiskt korrekt enligt hennes socialrealistiska förväntningar med den rätta graden av misär och mänskligt förfall. Så jag lyckades i alla fall få en 4:a under mina tre år på gymnasiet. (Grundskolan var roligare, där lyckades jag t.o.m. göra för bra ifrån mig, men det är en annan historia.)

        Men, som sagt, problemet med politiker är ju att de vill ha makt. Och har de fått makt sitter de och ”bestämmer” det är ju liksom deras ”jobb”. Jag skulle hellre se att politiker fungerade enligt den gamla kinesiska läkarprincipen, där läkarna bedömdes efter hur lite de gjorde. En bra läkare var en sysslolös läkare, för hans ”kundkrets” var frisk. En läkare som var fullt sysselsatt med att bota människor var en dålig läkare, han hade inte gjort sitt jobb ordentligt eftersom människorna faktiskt var sjuka.
        Något för politiker att ta efter. Ju mindre lagar och regleringar de stiftar desto bättre.

        Som sagt, en bra lagbok är en minimal lagbok. En av grundprinciperna är ju att man är ansvarig för att följa lagen. Det förutsätter ju faktiskt att alla medborgare skall känna till och förstå de lagar som gäller för dem. I princip borde man, som enskild medborgare, klara sig med de tio budorden och sunt förnuft.
        Men visst, när det kommer till industrier och liknande, så är det klart att man inte kan acceptera vad för utsläpp som helst (och då tänker jag på saker som arsenik, sulfater, hälsofarliga kemikalier osv. inte CO2). Frågan är dock till vilken grad lagstiftning behövs för det. Jag tror man kommer långt med upplysning. Miljövänligt blir då ett konkurrensmedel.

      2. Känner en person som på mellan- eller högstadiet på 1980-talet fick omdömet ”bra åsikt!” …

      3. Jag hade varit glad om jag fått ”Hemsk åsikt, men bra skrivet” (om också betyget sedan grundat sig på det skrivna).

  2. Ingen har väl sammanfattat statens roll bättre än Henry David Thoreau?:

    ”Det kommer aldrig att finnas en verkligt fri och upplyst stat förrän staten börjar att igenkänna individen som en högre och oberoende kraft, från vilken all dess egen kraft och auktoritet härstammar och behandlar individen i enlighet med detta”

  3. ”Man får inte plåga andra,
    man ska alltid bjuda till,
    men för övrigt får man göra nästan som man vill.”

    Lagen i Kamomilla Stad enligt Överkonstapel Bastian.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s