Faw Azzat, ambassadör för föreningen GAPF (Glöm aldrig Pela och Fadime) kritiserade stödtelefonen för barn, BRIS, i en debattartikel i Expressen, för att de gör reklam med kuratorer med hijab. Hur ska barn som är utsatta för hedersförtryck och eventuellt slöjtvång våga ringa dit? Jag vill kommentera detta.
BRIS bemötande är tondövt, men väntat. Nedan finns ett kort utdrag. Kontentan är det jag gulmarkerat: Reklamen och bilderna handlar om deras anställda, om vuxenvärlden – inte om barnen som ringer dit. De försöker blidka det tankegods som säger att alla ska vara ”representerade” och försöker påstå att barnen behöver det.
Vi människor trivs förvisso bland likasinnade, men vi kan inte välja hur en läkare ska se ut, eller lärare, psykolog, polis osv. Att det finns olika etniciteter eller religioner i lärarkåren som helhet, eller i vården, gör inte att varje person kan få stöd eller vård av dessa etc. Inte heller hos BRIS.
Om BRIS ville att så många barn som möjligt ska våga ringa, skulle de visa så neutrala bilder som möjligt. Förslagsvis en kvinna, utan religiösa symboler, etniska markörer etc. Jag tycker alltså inte det är ett måste att visa upp män också, även om det finns manliga kuratorer.
Det här är Sverige. Här finns olika människor. Men varje aktör måste inte främst vara någon sorts ideologispridare och manipulatör för att befästa ”rätta bilder”, utan kan faktiskt ha egna viktiga syften.
Jag beklagar att BRIS sätter vår tids destruktiva tankegods, identitetspolitiken, före barnens väl och ve. Men varför skulle de inte det? Det gör ju alla andra. Man måste det för att omhuldas av makten, få bidrag och slippa kritik. Men tiderna förändras, till slut, som tur är.
Not: jag tycker BRIS gör ett viktigt arbete och jag stödjer dem med pengar. Just därför tycker jag att det är beklagligt att se att de, liksom så många andra, glidit ner i det identitetspolitiska diket. Det är den kulturen, de föreställningarna, som behöver förändras.
Josefin Utas blogg 
Reblogga detta på ulsansblogg.