Viktig info om Sverige hålls hemlig för allmänheten

Varje år tar Riksdagens utredningstjänst fram över tusen underlag på begäran av våra riksdagspartier och ledamöter. Dessa sammanställningar av fakta och information är hemliga för alla andra. I och med detta går Sverige miste om viktig, skattefinansierad kunskap och information som kunde göra stor nytta för landet.

Riksdagens utredningstjänst tar fram information

Riksdagens utredningstjänst, RUT, består av cirka 35 utredare som bistår politiska partier och riksdagsledamöter med offentlig information. Tanken bakom detta är att de förtroendevalda ska ha tillgång till viss utredningskapacitet och stöd i det politiska arbetet, även om de inte sitter i regeringsställning, och även i frågor som deras eget parti kanske inte anser vara de viktigaste och vill fokusera på. RUT svarar även på frågor från andra länder om Sverige och tar fram rapporter åt riksdagens utskott.

RUT är ingen expertinstans som gör stora beräkningar om vår statsapparat, eller som gör politiska analyser eller drar slutsatser. RUT inhämtar och sammanställer data i rapportform, oftast i ett kort format. Men eftersom dessa rapporter även innehåller förklaringar, vart ifrån data kommer o.s.v så är de mycket informativa och ger kunskap om hur statsapparaten fungerar eller inte fungerar, om följderna av tidigare beslut eller annat som påverkar landet och medborgarna.

Dessa rapporter står dock inte under offentlighetsprincipen, så att de kan hämtas ut och läsas av de som vill. Rapporterna är under sekretess, så länge de som beställt dem inte använder data ur dem eller helt enkelt tycker att de ska offentliggöras.

Fakta om RUT-rapporterna 2020

Jag har hämtat ut listan på de rapporter som producerades 2020. Av dessa initierades 1356 st av partiernas kanslier eller ledamöter, varav 860 av partikanslianställda och 560 av enskilda riksdagsledamöter. Flest rapporter har initierats av SD (350 st) och minst av C (83 st).

Av partierna så har Moderaterna och Sverigedemokraterna beställt flest rapporter totalt, men tittar vi per ledamot så är det Liberalerna som beställt flest (6,9 rapporter/ledamot) följt av Miljöpartiet (6,5 rapporter/ledamot). Minst rapporter har Socialdemokraterna beställt, med 1,3 rapporter/ledamot. Notera att regeringspartier har mindre behov av en stödtjänst som RUT då de har mycket tjänstemannastöd genom Regeringskansliet och myndigheterna.

Det är ingen liten mängd information som undantas offentlighetsprincipen genom RUT. Av alla dessa rapporter har endast en av tio offentliggjorts. Bara under förra året hölls alltså 1215 sammanställningar med viktig information om Sverige hemliga.

Vad handlar rapporterna om då? Om allt möjligt; stora ämnen som små och smala. Bland titlarna på rapporterna finns exempelvis dessa:

Inga bra argument för varför rapporterna ska vara hemliga

Att endast riksdagsledamöter får beställa dessa rapporter är helt rimligt, då RUT är till för att stötta i det parlamentariska arbetet. Att en övervägande del av rapporterna hålls hemliga för allmänheten och för andra folkvalda, för all framtid, är däremot inte rimligt.

I dagens informations- och kommunikationssamhälle, där alternativa fakta och fake news utgör stora problem, är tydliga och tillgängliga fakta ovärderligt. Det är inte läge för Sverige att dölja statistik eller lägesbeskrivningar. Tvärtom är det högst angeläget att så många som möjligt får korrekt information och fakta, så att de kan vara med och analysera, diskutera och bidra med lösningar. Så som demokratin ska fungera.

Å ena sidan kan man hävda att rapporternas innehåll bara är offentliga data och är inget särskilt, så att det inte finns något behov av att offentliggöra dem. Men varför skulle det i så fall vara så viktigt att hålla dem hemliga för allmänheten och andra förtroendevalda?

Anledningen till att rapporterna inte omfattas av offentlighetsprincipen, trots att de innehåller offentlig och tillgänglig information, är att de ses som partiernas egna. Genom att de hålls hemliga kan de som beställer dem ha en fördel gentemot övriga partier när de tar strategiska beslut och tar fram politiska förslag, eller avstår från att göra det – om rapporten inte visar det ledamoten eller partiet vill. Om rapporterna är hemliga riskerar partierna inte att ”avslöjas” med att vara intresserade av vissa frågor eller ha vissa intentioner. Men detta handlar ju bara om partipolitiskt spel snarare än något som gynnar allmänheten.

RUT-rapporterna består av allas vår offentligt tillgängliga information, som är sammanställd med våra skattemedel. Här finns ingen verkshöjd som kommer från partierna eller ledamöterna själva. Med andra ord borde dessa rapporter inte heller ses som internt arbetsmaterial inom partierna som borde hållas under sekretess.

Rapporterna skulle kunna släppas fria – om riksdagspartierna bara ville

Riksdagspartierna råder själva över dessa rapporter och kan välja att tillgängliggöra alla sina beställda rapporter för allmänheten. Men det gör de inte. Teoretiskt kunde sådana regler råda att man att rapporterna hålls hemliga en viss tid, så att partierna själva kan processa dem ett tag, och sedan släppa dem fria. Men inte heller det är tydligen ett alternativ, för så ser det inte ut idag.

Det är inte förvånande att riksdagsledamöterna själva försvarar denna ordning med RUT och sekretessen kring rapporterna. De vill bedriva sitt arbete i skymundan och vill inte att allmänheten skulle få veta något som ställer dem själva i dåliga dager. Frisläppande av dessa rapporter skulle ju även underlätta granskning av de folkvalda, då lägesbeskrivningar av Sverige visar på resultatet att de folkvaldas tidigare beslut. Men detta stärker tyvärr bara den bild som blir allt vanligare, att politikerna bryr sig mer om sina egna positioner och privilegier, än om medborgarna och Sveriges utveckling.

Slutsats

För oss som värnar ett offentligt samtal och politisk debatt baserat på korrekta underlag, samt allas möjlighet till deltagande i utvecklingen av Sverige, är denna ordning med sekretessbelagda rapporter något att kritisera.

Allt går att förändra – om man vill. Problemet i denna fråga är riksdagsledamöterna är nöjda med detta. Och medborgarna drar som vanligt det kortaste strået.

4 kommentarer

  1. Jag reagerar lite på att det är 35 utredare på 349 riksdagisledamöter. Tycker nog det hade varit mer naturligt om vi haft 35 riksdagisledamöter och 350 utredare.
    Det borde ju gå åt minst tio gånger så mycket arbetskraft på att göre ordentliga användbara utredningar som på att skriva meningslösa godhetsposerande motioner.

  2. Låter rimligt. Skulle dessutom troligen få beställarna av utredningarna att tänka till lite extra, vilket i sin tur sannolikt skulle vitalisera arbetet.

    1. Varje utredare arbetar med 38,7 utredningar per år , ca 3-4st per Månad eller 1 per vecka.. undra hur mycket man hinner reda ut….

  3. Jämför detta med SOU 2017:37 om kriminalitet mot välfärdssystemet. Det är en thriller på 654 sidor som ligger tillgänglig för allmänheten på regeringens hemsida.

    Den som vill lära sig hur man blåser bidragssystemet och skattebetalarna har nu fått den perfekta manualen.

    Alla kan enkelt ladda ner den och påbörja studierna. Språkproblem? Ingen fara. Kör den i Google translate och kör igång!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s