Duckande politiker är ett demokratiproblem

Statsminister Stefan Löfven har fått kritik för att vara otillgänglig och inte vilja eller kunna förklara Sveriges vägval och strategi i coronakrisen på ett bra sätt. Kritiken har i sin tur kallats för småaktig eller onödig (se exempelvis statsvetare Jonas Hinnfors nedan). Detta visar på en oroväckande låg förståelse för de beståndsdelar vår demokrati bygger på.

Hinnfors Löfven otillgänglig

Våra myndighetschefer må vara viktiga spelare i den kris vi befinner oss i, men ansvaret för vilka avvägningar som sammantaget görs i rådande läge, är regeringens. Denna politiska makt måste komma med motsvarande ansvar. Ett problem i Sverige är att ansvarsutkrävandet tyvärr har blivit nästan obefintligt.

Vi har allmänna val vart fjärde år. Om politiker inte sköter sig och arbetar för folkets väl och ve, kan de röstas bort då. Man kan diskutera hur bra/dåligt detta fungerar i praktiken i Sverige, men även om det fungerar hyfsat är det inte alls tillräckligt. Det går inte att hänvisa till de val som väljarna gjort och sedan ge carte blanche till politiker att göra vad som helst mellan valen.

En välfungerande demokrati kräver en omfattande dialog mellan förtroendevalda och väljare mellan valen, vilket ger möjlighet till granskning och bedömning av politikernas vägval och prioriteringar. Det i sin tur kräver ständig transparens från de förtroendevalda om deras intentioner och beslut. Därmed är det oacceptabelt att politiska makthavare duckar eller gömmer sig mellan valen.

Men inte heller detta är nog. Det måste också ske ett kontinuerligt ansvarsutkrävande, som bygger på andra mekanismer än röstningsförfarande.

Alla politiker kan ibland ta fel beslut. Ingen förmår helt att förutsäga utfallet av nya lagar, eller vad som kan komma att hända i omvärlden i framtiden. En annan sak är om fel beslut tas beroende på ignorans, slarv eller bristande omdöme. Politiker som exempelvis ursäktar sig med att de varit ”naiva” eller har struntat i att ta in fakta när de tagit beslut, de har erkänt sig själva vara olämpade för uppgiften. De bör lämna plats för någon annan bättre lämpad. Att i det läget stanna på posten, blir som ett hån mot dem som satt sin tilltro till politikerna.

Politiker måste inneha en hederskänsla och respekt för sitt ämbete. De måste själva göra en bedömning av om de har tillräckligt med förtroende kvar, eller om det är förbrukat av någon orsak. Om det är förbrukat behöver de helt enkelt avgå. Politiker ska således hela tiden vara redo att ställa sina platser till förfogande om det behövs. Det är att ha respekt för sina uppdragsgivare och för hela systemet.

Detta är inte relevant endast för Löfven eller i coronatiden. Det gäller generellt. Vi behöver mer hederliga politiker, som ser sig själva stå i tjänst för Sveriges medborgare – inte sig själva, den egna partigruppen eller enskilda särintressen.

Att vi har val vart fjärde år är viktigt. Men utan politiker som också förstår sitt ansvar däremellan blir vår demokrati halvhjärtad.

3 kommentarer

  1. ”Man kan diskutera hur bra/dåligt detta fungerar i praktiken i Sverige, men även om det fungerar hyfsat är det inte alls tillräckligt.”
    Tyvärr så fungerar det inte ens hyfsat. Det fungerar fullständigt uruselt. Jag vill till och med påstå att det inte fungerar alls. Det finns så många systemfel inbyggda så jag vet inte ens i vilken ände man skall börja. Bara själva valsystemet kan jag räkna upp en hel radda med systemfel i sömnen utan att behöva hämta andan för ett ögonblick.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s