Det kvinnliga har tagit över i skolan

”Andelen kvinnor i lärarkåren, och på beslutfattande positioner inom Skolverket och lärarfacken samt politiken, följer närmast exakt förfallet och handfallenheten i skolan. Något att fundera på, minst sagt. Skolan är nu inte långt från att vara närmast ett totalt kärringvälde”.

Så kommenterade en person mitt blogginlägg som jag skrev om den ”postmoderna skolan”. Jag har haft liknande funderingar som kommentatorn kring skolans, men även hela samhällets, utveckling. Att om det nu finns skillnader mellan könen som grupper, så är det också logiskt att det kommer att påverka samhället när allt fler kvinnor tar plats i beslutande församlingar, inom olika yrken osv. Frågan är hur.

I mina funderingar kring detta har jag tagit som utgångspunkt det Alexander Bard pratar om, hur män i en familj gentemot barnen tar rollen att utmana dem, vilket utvecklar dem mer. Kvinnor ger barnen i högre grad villkorslös kärlek, stöd och beskyddar. Det är en väldigt grov modell, men den funkar bra att resonera utifrån och stämmer med det jag själv sett och erfarit i livet. Män triggar mer prestation och kvinnor stärker barnens självkänsla, trygghetskänsla. Hur många mammor förfasar sig inte över när pappor med barn leker ”lite för häftigt” med barnen? Det gör jag! Men jag försöker tänka att det är viktigt för barnen. Därmed inte sagt att en man inte kan ge villkorslös kärlek och kvinnor inte kan utmana barn. Men det är en skillnad här mellan könen som grupper, utifrån våra evolutionära roller.

Med dessa roller definierade inses lätt att dessa två olika roller inte alltid är lika lämpliga. I vissa situationer, i vissa sammanhang i samhället, behövs mer socialt fokus, stöd och trygghetsförmedling. I andra sammanhang behövs mindre ”blödighet”, större krav, mer utmaning och fokus på konkreta praktiska saker.

När jag tänker på allt detta känns det som att den svenska skolan går i otakt. De flesta tycker att skolan ska vara för lärande. Det påstås att det är skolans mål. Men skolan riggas som något annat. Notera att självklart är detta en generalisering då varje skola, men även varje lärare, är unik. Det går dock inte att undvika generalisering då det krävs för att kunna få grepp om och diskutera de stora dragen i utvecklingen.

En inställning som motsvarar den som en mamma har gentemot sitt barn, med det sociala i centrum, med förlåtande av vad som helst, kommer inte att fungera i en kunskapsskola. Inte för att maximalt utmana barn så att de utvecklas fortast möjligt i alla fall.

Kanske är det här nånstans vi, alla som lägger en röst i valurnan, måste sätta ner foten? Vad är det för skola vi vill ha egentligen? När vi är på det klara med det, måste läroplaner och mål för skolan anpassas efter det. Dessutom måste lärarna anpassas efter det, så att målen kan nås. Är det kunskapsförmedling som gäller, då är det en sådan roll som lärarna måste ta och då kan det vara så att vissa individer (både män och kvinnor) helt enkelt inte är lämpade för det.

Annonser

3 kommentarer

  1. När ”värdegrunden” – denna PK-institution – tar över, kommer avarterna, de som vi absolut inte vill ha i skolan.
    Den värdegrund som behövs är väl de tio Guds bud (lite moderniserad). Där finns grundtankarna och mer annorlunda än så behöver det inte vara.
    Att blanda in genusperspektiv och liknande trams så uppstår det en osäkerhet både hos föräldrar och elever. Denna form av härskarteknik gör att människor inte protesterar utan finner sig i tingens pådyvlade ordning.
    Skolan är ett lärosäte där man skall lära sig grunder för fortsatt utbildning samt hur man uppför sig mot sina medmänniskor.

  2. Det är inte bara skolan utan större delen av det offentliga samhället.

    Oavsett om man anser att det finns nedärvda skillnader eller inte, och hur mycket de kan påverkas miljö mm., så kan man konstatera att det inte någonstans i jämlikhetsdebatten funnits motsvarande krav/förväntningar på kvinnor att förändra sina roller som det funnits på män att förändra sina.

    Dvs medans män förväntas förändra både vilka positioner och roller de tar, så har kvinnor tagit nya positioner men behållit traditionella roller som ofta inte passar speciellt väl ihop med de nya positionerna. Istället förväntas positionernas krav förändras för att passa de traditionellt kvinnliga rollerna/beteendena.

    Man kan också se tydliga tecken på kvinnligt officiellt maktutövande i samma former som tidigare mesta använts för att upprätthålla kvinnliga hierarkier.

    Lämpliga sökord ”female intrasexual competition” för en bättre bild av forskningsläget och jämför sedan med det offentliga ledarskapets utveckling (även fenomen som metoo kan ses i det ljuset).

Lämna ett svar till thomas björklund Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s