I den postmoderna skolan

-”Värdegrund! Oooo vi har värdegrund heeela tiden här!”.

Orden kommer från en kvittrande ung kvinnlig pedagog på det senaste föräldramötet i skolan. På den här skolan kommer värdegrunden alltid först. Här är man bättre än på alla andra skolor. Här fick man inte en enda anmärkning av Skolinspektionen när de var och granskade skolan, skröts det om.

Det här är alltså en ”modern” skola. Här börjar man skriva för hand först i 2:an. Elevledda utvecklingssamtal börjas det med när eleverna är 7 år. På öppet hus innan skolstarten fick vi veta att läraryrket inte längre är som i gamla tider.

–”Yrket har ”professionaliserats” sedan ni gick i skolan”.

Där satt vi 70-talister och skruvade på oss när vi fick veta att vår utbildning tydligen hade varit värdelös men att nu var ordningen återställd och våra barn får riktig professionell undervisning.

Det förklarades att barnen använder paddan för att skriva saker på, enligt metoden att ”skriva sig till läsande” (som det råder mycket delade meningar, om den har tillräckligt vetenskapligt stöd för att användas). De förklarade: Om barnen inte kan skriva, så gör de emojis istället!

Jag, dvs en jobbig morsa som har ett barn som redan kan läsa och skriva, var tvungen att ställa frågan hur de som redan kan skriva och läsa utvecklas när detta arbetssätt används. Får de feedback på stavning till exempel? Efter några slingrande ord till svar på en tydligen jobbig fråga, så snörptes den av med ett ”du får helt enkelt lita på att vi hanterar det!”. Från en lärare alltså.

Nästa ämne på föräldramötet efter svenska var matematik. Den pedagogen hade förstått att hon antagligen också skulle få frågan ”men de som redan vet vad en etta och en tvåa är då?”, så hon förklarade direkt att det visserligen var trevligt att träffa barn som säger stolt att de kan räkna ut 16+16, men att de då har missat grunderna.

-”Ja, vi gjorde det misstaget förut, att vi trodde att det räckte att barnen vet att 16+16 blir 32. Men då saknade de grunden. Det misstaget gör vi inte igen!” fyllde den första pedagogen in. Hm, vadå för grund? Antingen kan man räkna ut det och få rätt svar eller inte. Det finns tydligen mystiska saker som jag med en civilingenjörsexamen och doktorstitel är för outbildad för att förstå. Varför rätt svar inte är ett bra svar, ens på en vanlig uträkning med plus och minus, det har jag inte fått lära mig.

Med andra ord må barnen tro att de kan något men dessa kunniga pedagoger vet att de inte kan det, så det är inte någon idé att de är så glada. Lärarna måste först intervenera och styra barnen för att de ska vara riktigt kunniga. Och ja, det verkar vara det skolan går ut på.

Utifrån det jag hittills sett och hört så tolkar jag det som att pedagogerna har ett annat uppdrag än att förmedla kunskap till barnen utifrån barnens egen nivå. Det handlar om att alla barn ska hamna på samma nivå, om det så kostar barnet dess motivation. Den känsla jag fått är att det också handlar om pedagogernas syn på sig själva.

Den första personliga kontakten vi hade med skolan var att vi skickade frågor via mail i ett ärende som handlade om integritet för att det skulle filmas på skolan. Detta ledde till ett allvarligt samtal mellan mig och en ansvarig för lärarlaget som inleddes med konstaterandet att lärarna blivit kränkta (jo det ordet användes) av våra mail. Ett kort mailsvar från rektorn (en kvinna) i samma ärende börjades med ”det var ju tråkigt att ni inte tycker vi gör bra”. Känslorna i centrum. Det var svårt att inte få en bild av att det är vi som föräldrar som ska ta hand om personalen och deras känslor, snarare än att våra barn ska lära sig något av skolan.

Jobbet som lärare verkar enligt detta jag erfarit handla om att laga lärarnas egen självkänsla. Att några barn är bättre än andra på vissa saker och ligger före, verkar inte bara vara en skymf mot övriga elever, utan även mot lärarna själva.

Under föräldramötet funderade jag på om fler föräldrar satt och funderade som jag. Det var inte många frågor som lyftes på mötet, så det var svårt att avgöra. Men att det ändå fanns en undran över hur det fungerar om dagarna kom genom frågan om det var okej att hälsa på barnet i skolan och se vad eleverna gör under skoldagen. För mina äldre barn har denna fråga alltid bemötts med glada tillrop från lärare. Det har varit mycket välkommet att vuxna kommer och är med i skolan. Inte oväntat bemöttes frågan i just denna skola med skepticism. Nej, det fanns ju elever som skulle bli ängsliga och oroliga och det skulle bli svårt att hålla ihop gruppen då. Så svaret blev att det kanske kunde vara okej under något moment under en skoldag, med noggrann planering innan förstås, men inte mer än så. Det förklarades med att om det kom en förälder så skulle det kunna leda till en snöbollseffekt så att plötsligt alla föräldrar skulle vilja komma och vara med och då skulle det inte gå att bedriva verksamhet. Känner ni igen det scenariot, att det har hänt? Det gör inte jag, alls.

På mötet sades förvisso att värdegrunden inte bara handlade om normkritik, även om det var en viktig del, utan även annat, så som att eleverna ska bete sig bra mot varandra. Och att bestämma vilket barn som ska få svara på saker genom metoden att dra glasspinnar med barnens namn på, kanske inte är så extremsocialistiskt och omänskligt som det låter. Metoden kanske ändå kan funka för att få lite ordning på mindre barn. Men sorry, jag är inte övertygad om denna skolas förträfflighet. Jag vill att mitt barn ska få utvecklas på sitt eget sätt, lära sig saker och bli en tänkande människa utan bli utsatt för hjärntvätt. Fortsätter det på det här sättet i nästa årskurs byter vi skola.

Fotnot: Det finns bättre personal i den här skolan (tex på fritids) och på andra skolor, som har det fokus och den inställning jag skulle vilja se hos vuxna som jobbar med mitt barn. Men den upplevelse jag beskriver här blir inte mindre sann för det.

13 kommentarer

  1. Känner tyvärr igen det där. Sätt barnet i Internationella Engelska Skolan så slipper ni allt flum, det är en otrolig skillnad!

  2. Mycket bra artikel från en amerikansk professor, vars dotter går i svensk skola, om indoktrineringen i skolan:

    https://timbro.se/smedjan/sa-undviker-du-att-dina-barn-blir-indoktrinerade-skolan/

    Jag vill också minnas att en kvinna med amerikansk bakgrund, som är aktiv i MED, berättade på MED-bloggen för något år sedan att hon klarade sig betydligt sämre i den svenska skolan än i hemlandets skola, eftersom hon blev understimulerad och tröttnade.

  3. ”Fortsätter det på det här sättet i nästa årskurs byter vi skola”, det är nyckelfrasen. Staten kan aldrig på egen hand få ordning på skolan genom toppstyrda reformer. Det värsta Björklund gjorde var att införa lärarlegitimation, vilket endast medförde en konstgjord andning till en undermålig lärarutbildning som inte innehåller någon metodik utan endast värdegrund. Låt universiteten ansvara för antagningen till sina egna utbildningar och släpp skolan fri, någon annan metod existerar inte.

  4. Jag tycker detta var den bästa text jag läst om skolan av idag! Jag sitter i kommunens utbildningsnämnd där vi handlägger gymnasieskolan. Nu har vi ”kvalitetsdiskussioner” med de olika skolornas lärare. Det är uppenbart att lärarna inte erkänner något kunskapsuppdrag men däremot ett moraliskt uppdrag. Skolorna idag styrs av ett fnoskigt matriarkat vilket skadar de uppväxande generationerna, i synnerhet pojkarna.

    1. Tack för berömmet. Det ligger faktiskt något i det med matriarkat, även om det är en kontroversiell ståndpunkt. Se Rikards inlägg nedan och min kommentar på hans inlägg.

      /Josefin

  5. Hej.

    Intressant text och intressanta kommentarer. Särskilt som jag gissar att de flesta som läst här röstat på de partier som styrt och ställt så att lärarutbildning och skola nu är som den är. Vi lärare som protesterade gjorde så utan stöd vare sig från föräldrar eller politiker. Majoriteten har röstat på de partier som bär ansvaret för hur våra styrdokument, regelverk och arbetsrutiner utformas – ta ert ansvar och sluta rösta på dessa partier. Engagera er högljutt i era barns skolor och er kommuns skolpolitik. Organisera er, var pålästa och fall inte för illusionsnummer om en eller annan magisk pedagogisk modell, för det är just bara illusioner.

    En annan poäng: andelen kvinnor i kåren, och på beslutfattande positioner inom Skolverket och facken samt politiken, följer närmast exakt förfallet och handfallenheten. Något att fundera på, minst sagt. Skolan är nu inte långt från att vara närmast ett totalt kärringvälde.

    Själv går jag inte tillbaka till skolan med mindre än att vi vrider klockan tillbaka till före 1968. Aldrig i livet att jag arbetar på en plats där små bortskämda medelklassyngel från bag-in-box-förorter tror att de kan mästra mig med diverse ‘rättigheter’ eller gränslösa elever som hotar en med kniv.

    En fråga till den som tror att det bara är att peka med hela handen: vet du vad som kan hända om du försöker upprätthålla disciplin och ordning? Inte nog med att du hotas av eleven, dess kamrater, och föräldrar – du blir även trakasserad och förföljd hemma, och dina kollegor tar omedelbart avstånd, och du sägs upp på grått papper, och får i praktiken yrkesförbud.

    Därför att en förkrossande majoritet lärare är kärringar av bägge könen, och vill bara prata om problem – läsningar som inte är värdegrundskorrekta är inte välkomna.

    Så sätt hårt mot, och gå på möten och kritisera och ifrågasätt och släpp inte frågeställningar. Be om tillstånd att spela in möten med lärare och skolledning. Lärarkåren har inget intresse av att rädda skolan, och förmår inte heller göra så.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare

    1. Hej Rikard!

      Tack för din kommentar. Jag vill gärna att den ska stå kvar här för den är väldigt intressant, så jag redigerade några ordval som jag inte vill ha här på bloggen. Hoppas att du respekterar det.

      Särskilt intressant är det med andelen kvinnor i kåren, på Skolverket osv, om hur det går parallellt med förfallet i skolan. Jag tror att många, inklusive jag själv, ser det så, men det är förstås tabu att framföra. Nu gör jag det ändå här.

      Kvinnor och män (som grupper) har lite olika fokus och perspektiv, vilket gör dem mindre eller mer lämpade för olika saker. Kvinnors omhändertagande roll, ”du är lika bra oavsett hur du lyckas och vad du gör” passar bra i en familj, men mindre bra på en plats där utmaning och utveckling är målet, så som i skolan. Slutsatsen av detta är dock inte att utestänga kvinnor från undervisningssituationer, utan målet måste vara att vända tillbaks till kunskapsförmedling, disciplin och högt ställda krav på alla elever. Och ja, för att lyckas med det kommer det behövas massor med påverkansarbete. Det är en hel kultur som det behöver vändas på, vilket kommer att ta tid.

      /Josefin

    1. Hej! Jag såg att du kommenterade under mitt andra inlägg om skolan, dvs om att det kvinnliga har tagit över i skolan. Kan det vara den kommentaren du menade? MVH Josefin

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s