MED – en förening för opinionsbildning eller ett politiskt parti?

GÄSTINLÄGG.

Vad är Medborgerlig Samling (MED) egentligen – och vad vill vi vara? Det är dags att ställa frågan efter att vi genomfört den första riktiga valrörelsen.

Resultatet i valet blev inte vad vi partiaktiva hoppades på. Därför är nu tid för självrannsakan och öppen diskussion. Om MED ska bli en verklig politisk kraft och fylla en funktion behöver vi förstå var vi befinner oss idag. Utifrån det kan vi lägga ut färdriktningen och tillsammans arbeta framåt.

MED har i valrörelsen haft som slogan ”Sveriges nästa riksdagsparti”. Det beskriver en ny politisk kraft som vill in på scenen och ta plats. Ett parti som bildats i kölvattnet av en borgerlighet som efter valet 2014 lämnade walkover till vänstern. Som även förstod att Sverigedemokraternas starka framväxt var en reaktion på de övriga partiernas oförmåga att hantera aktuella samhällsfrågor – inte en följd av att svenska folket blivit rasistiskt.

I detta finns ett politiskt utrymme. Det finns en stark önskan hos många i Sverige om något nytt. MED har på ett par år byggt upp en organisation med 3 000 medlemmar och fått ett enormt genomslag på sociala medier. Detta gav de etablerade partierna skrämselhicka och vi blev attackerade av motståndare från alla håll. Att denna styrka sedan inte avspeglades i valresultatet beror enligt min mening inte på att sociala medier skulle sakna betydelse, alls icke, utan på osäkerhet om vad MED faktiskt var för något.

MED fick mandat i tre mindre kommuner. Det var bättre än inget men klart sämre än vi förväntade oss. Vi har fått mycket erfarenhet och träning, men det vi presterat hittills räckte uppenbarligen inte när det gällde. Hur ska vi då kunna mobilisera och organisera oss för att det ska lyckas nästa gång? Finns det förutsättningar? Finns viljan och engagemanget?

Jag anser att MED nu behöver definiera sitt uppdrag. Vad är egentligen syftet med att MED finns?

Att vara ett politiskt parti handlar om att människor går samman för att utöva makt inom demokratins ramar. Hela idén med ett parti är att ställa upp i val, få röster och därefter förvalta dessa röster så bra som möjligt. Utan röster och därmed sammanhängande politiskt inflytande fyller partiet ingen funktion, inte som parti i alla fall.

Vi kan jämföra med ett par andra politiska projekt. Klassiskt Liberala partiet är också ett litet parti. Deras framgångar i val har varit obefintliga. De fortsätter dock med någon form av verksamhet som några tusen människor uppskattar. De för fram idéer och förslag och initierar en diskussion kring dessa, vilket i dagens digitala värld kan snappas upp av de etablerade partierna och på så sätt kan de påverka politiken. Men deras utsikter till direkt politisk makt är ytterligt små. Frågan är om de ens är intresserade av det. De trivs bra i varandras sällskap och stimuleras av det intellektuella utbytet.

Kristna Värdepartiet är en utbrytning ur KD. De är mer renläriga ideologiskt och har en starkt värdekonservativ ideologi. Deras utsikter att nå riksdagen är också väldigt små. De tycks ändå nöjda med att lyfta fram och propagera för sina profilfrågor. De drivs av en ambition att göra rätt och det skapar en känsla av mening för dem.

Exemplen är inte slumpmässigt valda. Det ena är liberalt och det andra konservativt. Den givna frågan blir då om MED utgör den perfekta mixen mellan dessa två? I så fall kommer vi att ha många nöjda och glada medlemmar, trivas i varandras sällskap, men aldrig nå direkt politiskt inflytande.

På ett sätt är det begripligt om en organisation utvecklas åt det hållet. Det är stimulerande att träffa likasinnade vänner. Problemet är att den sortens sammanslutning aldrig kommer att bli ett parti på riktigt.

Vi står nu inför ett vägval. Antingen fortsätter vi som hittills och blir en uppskattad politisk förening. Vi diskuterar liberalkonservatism och hur ruttna de övriga partierna är. Vi skriver debattartiklar och inlägg och kan absolut påverka opinionsbildare och andra politiker. Men vi förblir en outsider i det politiska landskapet.

Alternativt tar vi den genomförda valrörelsen som en god och nyttig erfarenhet. Där partiets tydliga fokus framöver blir att nå makt och inflytande. Där verksamheten framåt handlar om att bygga organisationen starkare och att ta tillvara kraften i den liberalkonservativa rörelsen. Att bli ett framgångsrikt parti på riktigt.

Det första steget är att då att göra klart att MED är mer än de enskilda medlemmarna tillsammans. Partiet behöver agera som ett parti, en organisation, oberoende av vad enskilda individer gör. Ett parti är inte oroligt för att få kritik, för det har inga känslor överhuvudtaget. Tvärtom är kritik och diskussion kärnan i politiken och varför olika partier finns till.

När en Mellin eller Hadley-Kamptz, eller en Helmerson eller Ramberg försöker klumpa ihop MED i en brun oberörbar sörja, så ska vi aldrig vara defensiva eller känna oro. Vi ska aldrig acceptera den typen av utfulning och epitet. Det är de som agerar antidemokratiskt, det är de som ska skämmas för sina påståenden. För vad är att hindra ett demokratiskt parti från att agera på lika villkor som övriga partier? Svar: Odemokratiskt.

Om vi kommer över denna mentala tröskel – från en förening av politiskt intresserade till att bli ett riktigt parti – så har MED förutsättningar att bli en maktfaktor som övriga partier och opinionsbildare tvingas behandla med respekt. Konkret och sammanfattat innebär detta:

• Att alltid försvara partiet. Vad enskilda medlemmar gör eller säger är ointressant. Det enda som räknas är hur partiet agerar.
• Att försöka hindra eller fula ut MED är precis lika odemokratiskt som när AFA hindrar Liberala ungdomsförbundet. Vi ska aldrig diskutera detta i sak. Den som kommer med sådana påståenden är inte demokrat. Punkt.
• Att de politiska programmen är till för partiet och inte tvärtom. Partiet är inte till för att arbeta fram utmärkta politiska program, utan för att utöva demokratisk makt enligt medlemmarnas och väljarnas uppdrag.

Inleder vi ett arbete med ovanstående inriktning finns möjligheter att nästa val blir ett stort genombrott för MED.

 

Daniel Claesson

Medlem i Medborgerlig Samling, tidigare politisk sekreterare och pressekreterare hos Moderaterna

 

Annons