I politisk opposition mot public service

Under den pågående Almedalsveckan lyssnade jag igår på en diskussion om betänkandet från Public service-kommittén som föreslår en del förändringar som rör vår gemensamma public service (PS). Seminariet modererades på ett bra sätt av Jörgen Huitfeldt, tidigare SR-medarbetare, numera på nättidningen Kvartal.

En av panelerna på seminariet bestod av VD:arna för SVT, SR (Sveriges Radio) samt UR (Utbildningsradion). VD:arna lovordade betänkandet (som är en parlamentarisk sådan, vilket innebär att alla riksdagspartier deltog i den) för att den slog fast att PS uppdrag skulle vara oförändrat, att PS skulle jobba för demokratin och att ”spegla” hela befolkningen och hela landet.

Att detta lyftes som det viktigaste med utredningen och att VD:arna var så överens om det, tyckte jag var märkligt. Det verkade också Huitfeldt tycka, så han frågade dem varför. Svaret löd att det inte var självklart att få höra detta från politiskt håll och att det kunde fastslagits något helt annat. Cilla Benkö (VD för SR) hävdade att man inte behövde gå längre än till Danmark för att se något sådant. Där har man tagit beslut om en ny medielag som inskränker public service i omfattning, vilket hon ansåg vara fel. Hon uttryckte också oro över att PS nu föreslås finansieras genom skatten och därigenom får tydligare koppling till statsbudgeten. Det menade hon kan göra att det blir tal om att minska PS budgetpost framöver, även om det är sagt att det ska vara öronmärkta pengar för det.

Nog för att det är rimligt att VD:arna värnar sin egen verksamhet, men det är ändå värt att notera och reflektera över att vad de framhävde i själva verket var politiska åsikter. För att inse det kan man se på Medborgerlig Samlings åsikt i frågan, som står i uppenbar opposition till PS. Vi vill lägga ner PS och ersätta med informationskanaler med begränsat utbud.

Just detta är det vanskliga med att ha något halvt knutet till staten. Det staten sjösätter och säger ska fungera ”oberoende”, börjar lätt leva sitt eget liv och glömmer bort från vem de fått uppdraget. Demokratin utgår från folket, och vad folket anser i olika tider kan variera. Det är själva poängen med demokratin, att den är flexibel och inte statisk.

I samhällsdebatten lyfts en liknande oro i flera sammanhang: Tänk om politiken framöver kan komma att vilja påverka innehållet eller omfattningen av den skattefinansierade verksamheten X? Och så vill man hitta sätt att organisera verksamheten på så att man minimerar den risken. Man verkar dock inte kunna se klart på frågan. Påverkan från politiskt håll på verksamheten sker redan idag. Public service saknar förstås inte mål som härrör från politiken. Till exempel universitet och högskolors verksamhet styrs också genom direktiv, som att ”jämställdhetsintegrering” ska genomföras och val av forskningsämnen utifrån vad de styrande politikerna tycker är viktigt att det forskas på just nu. Detta tycks få protesterar emot.

Slutsatsen man kan dra är att vad dessa ”oroliga” egentligen säger, är att de anser att verksamheten visst kan påverkas av politiken – så länge den påverkas utifrån den ideologiska syn de själva har. Verksamheten är således politiserad.

Igår i ett annat samtal i Almedalen anordnat av SR om public service nyhetsvärdering och rapportering, var Jörgen Huitfeldt själv paneldeltagare. Han menade att PS uppdrag så som det formulerats om att man ska vara opartisk m.m., var bra, men att ett problem är att den så kallade ”demokratiparagrafen” har övertolkats. Med hänvisning till den, att man ska stödja demokratin, värna mångfald osv, har man valt bort att rapportera ur alla olika perspektiv och även agerat väldigt olika mot personer som man rapporterat om. Han tog exemplet Tino Sanandaji. Efter att han intervjuats i SR om sin nya bok, ansåg sig SR behöva tre kommentatorer för att ”väga upp” det han sa. Det gjorde man inte med andra författare som blev intervjuade om sina böcker. Sanandaji blev ju intervjuad och fick kritiska frågor av intervjuaren. Så varför behövdes kommentatorer?! Huitfeldt ansåg att ur ett politiskt perspektiv så har PS valt bort att rapportera om TAN (traditionell-auktoritärt-nationalistiskt) på den politiska skalan GAL-TAN. Jag instämmer helt i detta. Det här är också en aspekt av politiseringen av PS.

Public service ska inte vara någon egen liten oberörbar ”ö” som ska få leva sitt eget liv. Så länge den finansieras med våra gemensamma medel, så ska vi medborgare genom politiken och demokratin, ha rätt att ställa krav på hur verksamheten bedrivs. Det är inte en risk för demokratin, utan en förutsättning för den.

Annonser

2 kommentarer

  1. Dessvärre. Det som pågår inom SR/SVT är inte ”opolitiskt” på nåt sätt. En aktivist-hubb hjälpligt förklädd på samma sätt som LO, SNF och den typen av verksamheter. En de facto (8-9 Miljaders) jättekloss utan insyn. I det här fallet är etiketten dock inte ”Arbetare” och ”Miljö” utan ”Public service”. För det är viktigt med rätt ”värdegrund” …dvs halva bilden istället för hela bilden, verkligheten måste anpassas, korrigeras, orwellskt så de förslår.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s