Ännu ett år av aktiviteter har passerat för partiet jag är med i, Medborgerlig Samling. I det här inlägget tänkte jag se tillbaks på året som varit. Det är inte bara roligt att ha lite dagboksanteckningar att kunna titta tillbaks på, utan även viktigt för att faktiskt kunna komma ihåg det för historieskrivningens skull.
Vi gick in på det nya året 2017 med ett nytt partinamn, Medborgerlig Samling, vilket förkortas MED (innan hette partiet Borgerlig Framtid). Namnet antogs på extrastämman i oktober 2016. Partiets nya logga med ett blågrönt eklöv (en symbol för kunskap, klokhet och robusthet) blev klar i slutet på november 2016. Då kunde vi äntligen börja trycka upp nya broschyrer, flygblad, jackor och profilprodukter för att marknadsföra partiet mer.
MED-bloggen lanseras
Den 3 januari 2017 lanserade vi vår nya debatt- och opinionssida MED-bloggen. Jag kom att vara huvudredaktör för sidan de kommande 6 månaderna och det var bland det mest utvecklande jag gjort de senaste åren. I framtiden kan jag verkligen se mig själv arbeta som publicist nånstans. Monika Råberg-Hellsing tog över denna roll från mig sommaren 2017.
På MED-bloggen publicerades 191 inlägg under året, varav 99 texter från medlemmar (d.v.s. inte riksstyrelseledamöter eller talespersoner) under Debatt-flödet. Meningen med sidan är att driva debatt i viktiga frågor, ge perspektiv, synliggöra partiets medlemmar som får säga sin åsikt och öva sig på att skriva och synas, men också att visa var partiet står. I kategorin ”MED tycker” gör partiledaren men även andra representanter inlägg och talar för partiet.
Det mest lästa inlägget på MED-bloggen under året var Allmänna arvsfonden ett hån mot de avlidna av partiledare Ilan Sadé som haft ca 31 000 visningar. Det näst mest lästa med drygt 25 000 visningar skrevs av Anna Danieli, Ni politiker har tappat det, utifrån Kalla Faktas reportage där en kvinna inte kunde gå ut med hunden i sitt bostadsområde utan att bli trakasserad.
Ökad räckvidd i de digitala kanalerna
Under året växlade vi upp ordentligt på nätet inklusive sociala medier. Med tanke på att alla konton startades om i september 2016 på grund av problemen som partiet hamnade i, har vi verkligen lyckats med mycket.
Arbetet med kanalerna har blivit mer strukturerat och vi har nu över 6000 följare på både Facebook och på Twitter. På Facebook finns nu även lokala sidor för distrikten och för en del lokalföreningar. Där går även att finna lokala evenemang som partiet håller i. Dessa ska också gå att finna nu via kalendern på partiets hemsida. Rekordet på Facebook i antal visningar för ett inlägg är det från polisen och medlemmen i MED, Thomas Martinsson, som nådde över en miljon. På Facebook kröntes året med en lyckad julkalender.
En ny hemsida för partiet lanserades på hösten 2017. Den byggdes helt ideellt av våra kunniga medlemmar som nu också upprätthåller den. Vi har också några redaktörer för hemsidan och ett mer strukturerat arbetssätt med nyhetsflödet. Under hösten fick partiet också ett eget pressrum. Genom detta system som tillhandahålls av företaget NewsMachine AB så skickas också pressmeddelanden ut.
Vi började även att producera filmer under året och har nu en egen Youtube-kanal. Här är ett smakprov av kort film med Ilan Sadé, inspelad i Visby under Almedalsveckan: Är du MED?
Den interna verksamheten och organisationen
Under våren hölls ett antal stämmor i partiets olika distrikt och lokalföreningar. Det hinner att hända mycket på ett år, personer tröttnar, hinner inte längre engagera sig och så vidare, så bemanningen minskar under året. Med andra ord är det välbehövligt med förnyelser av styrelserna och därmed hela arbetet, runt om i landet.
Den stora partistämman hölls i Göteborg i april. Det blev en väldigt stressig men ändå lyckad tillställning. Vi började med en pressträff som också spelades in. Anledningen var att partiet nu äntligen hade fått in sina 1500 namnunderskrifter som lämnats i till Valmyndigheten för att registreras inför valet 2018. Vi hade tre gästtalare på stämman: Katerina Janouch pratade om yttrandefrihet, professor Inger Enkvist pratade om svenska skolans utveckling, samt Sven Alhbin, f.d. mordutredare och biträdande chef för Länskriminalen i Västra Götaland som pratade om gängkriminaliteten i regionen. Partiledare Ilan Sadé höll också ett uppskattat tal på stämman.
Partiets politik tar tydligare form
Stressen på partistämman berodde på vår intention att diskutera och besluta om så mycket politik på så kort tid. Stämman varade visserligen i tre dagar, men vi är ett diskussionsglatt parti som värnar analys och argumentation.
På stämman antogs inte bara ett nytt partiprogram, som vi har valt att kalla Idéprogram. Även ett antal sakpolitiska program på för oss prioriterade områden, antogs: näringspolitik, skolpolitik, försvarspolitik och rättspolitik. Två program till skulle ha antagits. Demokratiprogrammet hanns inte med till slut när tiden tröt på stämman, men det färdigställdes av styrelsen. Det migrationspolitiska programmet återremitterades till styrelsen för att knådas mer. Nu har det antagits och kan läsas HÄR. Den del som mer rörde integration bröts ut till ett eget program som håller på att göras klart här i dagarna precis.
De sakpolitiska programmen har tagits fram i dialog mellan mer aktiva medlemmar men de har även manglats och diskuterats på partiets interna diskussionsforum, den så kallade ”bbs:en”. Förankringen, medlemmarnas delaktighet och sakkunskapen som de bär på, är jätteviktig för vårt parti.
På vårt interna diskussionsforum går vågorna höga ibland. Ibland är det slagsida åt något håll när det gäller ämnen. Om man inte har det kritiska tänkandet med sig kan man lätt övertolka det som diskuteras där som att det vore hela partiets syn, eller som att bara vissa ämnen är viktiga för partiet. Men så är det förstås inte. Det är bara en liten del av partiets medlemmar som är aktiva där, och vissa är mer flitiga än andra. Klart att deras hjärtefrågor då syns mer.
Generellt är det en konst att arbeta ihop i ett parti. Särskilt i dagens individualiserade samhälle med sociala medier där man kan se och ta del av så mycket av vad personer (i detta fallet andra medlemmar) tycker och tänker. Det händer att medlemmar lämnar partiet i vredesmod bara p.g.a. vad någon enstaka medlem uttryckt, något de ogillar. Eller i protest på grund av att partiet beslutat något i en enstaka fråga som de inte kan acceptera. En lämnade för han tyckte så illa om mig som person! Tråkigt förstås, men det är svårt att göra något åt. Vi måste alla göra våra egna val. Att hantera att man tycker olika ibland, eller att man tycker lika men uttrycker sig olika, är inte trivialt. Men övning ger färdighet. Man blir bättre på det med tiden.
Jag är djupt tacksam för alla uthålliga personer som stannar kvar i partiet och kämpar vidare trots att de inte får sin vilja fram i alla situationer. Utan dem skulle det vara svårt att alls ha ett parti, och det skulle definitivt inte gå att nå framgång.
MED växer ut i landet
Vi avslutade året med att passera 1400 medlemmar. Det största distriktet (motsvarande en region) är Stockholm, där antalet medlemmar nu är fler än 500. Stockholmsdistriktets månatliga MED-pub på And bar centralt i stan har blivit lite av en institution för att träffa partirepresentanter, knyta nya kontakter, och dessutom ha himla trevligt. Pubarna brukar ha någon talare från partiet och är alltid välbesökta av kloka samhälls- och politikintresserade människor. Alla är alltså inte medlemmar. Jag själv försöker gå på varje tillfälle och blir besviken när jag råkar missa ett tillfälle.
Konceptet av lättsamma informella fika- eller pubträffar har under året börjat att tillämpas flitigt även runt om i landet. Bara att få träffa likasinnade och se att man inte är ensam om sin oro över Sveriges utveckling är väldigt skönt. Att sedan kunna ta stöd av varandra i att våga höja våra röster och faktiskt få jobba konkret för en förändring är ännu bättre.
I början av året hade partiet inga lokalföreningar alls (motsvarande en kommun eller några kommuner ihop). Nu har partiet många och även antalet distrikt har ökat. Målsättningen är att bedriva så mycket verksamhet som möjligt lokalt och synliggöra partiet där. Vi bygger alltså partiet från nationell nivå, till distrikt, till kommuner vartefter vi har tillräckligt många medlemmar och aktiva i de delarna av Sverige.
I Skåne och runt Stockholm finns de flesta lokalföreningarna, men den första lokalföreningen som startades var faktiskt MED Laholm redan i januari 2017. Andra som tillkommit under året är bland annat Malmö, Lund, Söderslätt (i Skåne bestående av kommunerna Vellinge, Trelleborg och Svedala), Borås, Täby och min egen kommun Sollentuna. Distrikt (motsvarande regioner) att lägga till de redan existerande, har under året startat i bland annat Jönköpings län, Kalmar län, Dalarna, Blekinge och Kronoberg.
MED deltog i och arrangerade en mängd olika events under året, bland annat ett riksdagsseminarium om framtiden för borgerligheten. På seminariet – som anordnades tillsammans med 16 juni-stiftelsen – delades Finn Bengtsson-priset ut; ett pris för civilkurage i politiken. I år gick det till centerpartiets riksdagsledamot Staffan Danielsson. Ett antal mycket välbesökta talarkvällar hölls i Stockholm, där bland annat Johan Westerholm talade. Partiet deltog även på den alternativa Almedalsveckan i juni, den så kallade Järvaveckan.
Styrelsens arbete och talespersoner
Stämman i april 2017 valde en ny större styrelse bestående av totalt 17 personer. Jag var en dem som valdes. Det sades att det inte skulle gå att jobba med så många i styrelsen, men det gick visst. Snarare var det bra skulle jag säga, i det läge partiet befann sig i. Anna Danieli, vald till partiets 2:e vice ordförande, fick senare rollen som partisekreterare. Den rollen hade tidigare Ilan Sadé haft, innan han valdes till partiledare på stämman hösten 2016.
Efter stämman i april 2017 inrättades även ett verkställande utskott (VU), som skulle fungera mer operativt. Det fungerade ganska bra med arbetet. När ett antal ledamöter lämnade styrelsen och VU i slutet på året så började arbetet halta. Då adjungerades några ytterligare in i styrelsen och VU. Men det är helt klart så att styrelsen behöver fler aktiva som hjälper till med arbetet, med att ta fram underlag och så. Det blir dock bättre med detta ju fler som tillkommer till partiet och vill och har tid att dra ett strå till stacken.
Partiet fick under året sina första politiska talespersoner. Eftersom dessa ses som styrelsens förlängda armar (talar för partiet på olika ämnesområden) så väljs de av styrelsen. I nuläget är också de flesta talespersoner samma personer som sitter i styrelsen, men detta ändras så snart det finns andra som kan och vill ta sig an dessa uppgifter.
Under året startades även vår valkampanj-organisation som vi kallar Riks18, men det var egentligen inte förrän i slutet av året som denna kom igång i praktiken. Finansiering, resurser, är en av de svåraste nötterna för oss att knäcka. På senhösten tog äntligen det arbetet lite mer fart. Medlemsavgiften höjdes en aning under året, till 250 kr för fullt betalande medlem. De under 25 år och över 70 år betalar 100 kr. Men det behövs betydligt mer resurser än det för att klara av att göra allt som behövs i samband med valet. Det behövs donationer och sponsring.
Samarbeten med andra
MED har som strategi att försöka samla de krafter som vill få till en förändring i Sverige. Här kan det ingå att börja samarbeta med eller gå samman med andra partier eller organisationer. I Sollentuna gick Medborgerlig Samling ihop med ett lokalt initiativ (Sollentunas bästa). Det fördes även under året samtal mellan MED och det politiska partiet SPI Välfärden (ett parti inriktat på pensionärspolitik) som främst är etablerat i vissa delar av Skåne. Inget samarbete formaliserades sedemera utan istället gick SPI:s partiledare, Göran Dandelo, med hos oss och blev äldrepolitisk talesperson.
Almedalen 2017
Självklart var vi med på politikerveckan i Visby, Almedalsveckan. Detta år hade vi sett till att ha många fler partiaktiva på plats, även under en längre tid än föregående år. ”Vaktombyte” skedde några gånger under veckan; vissa gav sig iväg och nya tillkom. Mina partikollegor sov en bra bit utanför Visby, vilket var krångligt att samordna. Eftersom jag visste det – och för att jag är envis som synden – sov jag på sedvanligt vis i tält under veckan och cyklade in till Visby varje dag.
Under ett par dagar hade vi ett eget partytält uppställt nere vid stranden i Visby mitt emot DNs tält. Där pratade vi med folk och delade ut flygblad. Tino Sanandaji besökte vårt tält, höll ett tal, svarade på frågor och sålde och signerade sin bok Massutmaning. Förutom detta var vi förstås överallt, gick på seminarier och synliggjorde partiet bäst vi kunde. Våra jackor är vita och det skämtades friskt om ”var är de vita byxorna?” då vi såg lite ut som vårdpersonal, särskild när vi var samlade som här nedan.
Under Almedalsveckan deltog jag i min första paneldebatt någonsin och pratade om ”populism” med Stig-Björn Ljunggren och Dick Erixon. Det gick ändå hyfsat för att vara första försöket.
Wikipediabråket
Under tiden som partiet hette Borgerlig Framtid var det inga problem att få finnas med på Wikipedia, men efter att vi blivit mer synliga och därmed utgjorde ett större hot mot övriga partier (?) så plockades vår sida bort. Och lades till av nya personer. Och togs bort, och så rullade det på. Detta störde sig Wikipedias redaktörer på så mycket att till slut blockades alla personer som ändrade minsta lilla på Wikipedia som var relaterat till vårt parti. Redaktörerna ansåg det bara vara ”aktivister” (eller vi själva i partiet) som tyckte att vårt parti skulle få finnas med där. Man kan ju tycka att det är aningen märkligt att ett parti somär registrerat för att delta i riksdagsvalet 2018, som bedriver en ständig verksamhet och syns och hörs över hela landet, inte ska kunna finnas med åtminstone med några ord i det standard-uppslagsverk som så många använder idag. Men nej, så var det inte.
Åtminstone ansåg vi att det borde kunna ha accepterats att en rad om oss skulle finnas med på den sida som fanns för det gamla Medborgerlig Samling (MbS) som existerade på 1960-talet men lades ner. En rad som visar att det parti som är aktivt nu INTE är en zombie från 60-talet utan faktiskt ett nytt parti som inte har något att göra med det gamla. Till slut ansågs vi ändå ”relevanta” och nu står vi med på Wikipedia med några rader. Men hur länge det kommer att förbli så vet vi förstås inte.
Mediala framgångar
Vi har skrivit massor av debattartiklar och insändare under året, även varit med i ett antal intervjuer och TV-klipp. En del kan hittas på partiets hemsida. En höjdpunkt var när vår partiledare Ilan Sadé prydde frontsidan i Sydsvenskan och intervjuades i tidningen. En annan var när Susanna Birgersson skrev en krönika om oss i Expressen med rubriken Medborgerlig Samling – så sansade att de inte syns. Personligen kommer jag särskilt väl ihåg min Aftonbladet Debattext Toppuppdragen går till regeringstrogna om regeringens märkliga tjänstetillsättningar som liknar korruption, samt min text på SvD Debatt med rubriken Riskfyllt när SD:are fryses ut. Den texten i SvD blev faktiskt en av de tio mest lästa på SvD Debatt på hela året.
Skuggbudget
Under hösten påbörjades ett arbete med att ta fram en korsning mellan skuggbudget och valbudget. Även detta arbete utfördes – förstås – av våra egna medlemmar. Så det kunde inte bli hur omfattande som helst. Vår nye finanspolitiske talesperson Erik Kärnekull var den som ledde arbetet.
Meningen var att visa vad vår politik kan innebära i praktiken. MED vill ju minska antalet myndigheter för att reducera byråkratin och minska statens kostnader, vilket förstås inte kan göras över en natt i en enda budget och därmed ”få ut” besparingarna direkt. Men vi vill visa hur vi tänker och i vilken riktning vi vill gå. Därav korsningen mellan skuggbudget (på kort sikt) och valbudget (på lite längre sikt). Huvuddragen i budgeten redovisades nu i början av 2018 på vår kick-off men vi ska även plita ner det på ett bättre sätt för att alla som vill ska kunna ta del av det vi gjort.
Opinionssiffrorna för partiet
Under året har kategorin ”Övriga partier” ökat hos flera av de stora opinionsinstituten. Men de vill inte redovisa vad som ligger bakom dessa ökningar (många av dem särredovisar Feministiskt initiativ, så de är inte anledningen till ökningen). Men Sentio som presenteras i Nyheter Idag har börjat särredovisa Medborgerlig Samlings siffror. Partiet finns nu också som förval att kryssa i för dem som deltar i undersökningen. I december 2017 hade vi 0,6 %.
Det är oerhört glädjande att se att det vi kämpar med och för, faktiskt ger resultat! Nej, vi har inga 4 % ännu. Men vi har viktigare mål än så: att påverka politiken, de befintliga partierna och ge människor hopp.
Vi tänker delta i valet 2018 och göra vårt bästa. Sedan är det så att vi står för en långsiktig politik. Då bygger vi förstås också ett parti som ska verka långsiktigt. Går det inte vägen nu, att vi kommer in i riksdagen 2018, så kommer vi förstås att fortsätta arbeta och sikta på valet 2022 (eller på de extraval som kanske kommer att bli ett faktum innan det). Resultatet beror i alla fall på det sammanlagda arbete vi och våra sympatisörer lägger ner på detta. Det vi vet är att när vi når människor med vårt budskap, med att vi finns och utmanar övriga partier, så finns ett mycket stort intresse och behov av oss.
Josefin Utas blogg 
Under de knappt sju månaderna kvar till valet är det viktigt att MED, i takt med stigande opinionssiffror, kommer med i så många opinionsmätningar som möjligt. För ett nytt parti ger det gratis marknadsföring, men framför allt är det viktigt för presumtiva väljare att kunna bedöma sannolikheten för en effektiv respektive bortkastad röst. Den borgerliga kannibalismen är ett trist men välkänt fenomen i alla valrörelser, men i år är det nog särskilt viktigt för KD:s väljare att kunna identifiera eventuella alternativ p. g. a. partiets ovanligt prekära situation. Inom M finns det ett mörkblått segment på högerflanken, som är hjärtligt trött på sitt partis ljumma och mekaniska politik och som inte attraheras av SD alls. Där finns det nog bördig jord för MED att så i.