Månad: juni 2017

”Utsatta” av svensk feghet

Jag stör mig på den ökande användningen av begreppet ”utsatta”. Polisen talar tex om ”utsatta områden” där det finns stora problem (no-go-zon får man ju inte säga). Och nu hörde jag på radion om att arbetslösheten ökar i gruppen ”utsatta människor”.

Om man blivit utsatt måste man ju ha blivit utsatt för något av någon eller något. Vad?

Jag har svårt att se det som att man som arbetslös har blivit ”utsatt” för att till exempel ha fötts i ett annat land, tala annat språk, inte ha lika mycket utbildning, ha annan kultur som inte är likadan som här. Och kan man verkligen säga att de som väljer att inte anställa och betala dessa människor lön ”utsätter” dessa för sitt icke-beteende? Många av de här människorna kan mycket väl haft den otroliga fördelen att ha lyckats fly hit och därmed sluppit krig och en säker död, ändå kallas de ”utsatta”. Varför inte tala om dem som ”de som har svårt att få jobb”? De som står långt ifrån arbetsmarknaden, de som varit arbetslösa X år? Invandrade, från olika platser. Räcker verkligen inte övriga begrepp?

De här ordlekarna speglar väl den svenska andan. Man vill så långt det bara är möjligt vifta bort att något är dåligt, svårt, eller ett problem. Man vill inte peka ut, inte uppröra, inte ”kränka”, som om det gick att ändra på hur verkligheten ser ut bara man väljer rätt ord. Det fungerar så klart inte så. Och kan man inte dölja problemen måste man till varje pris med ord styra bort ansvaret från dem det berör. Det måste alltid vara nån annans ”fel”.

Vad har de ”utsatta områdena” drabbats av? Kriminella. Men går vi lite längre i ansvarskedjan: vilka har makten att se till att det vore annorlunda? Jo politikerna. Hade de förstått att säkerhet och trygghet inte är självklart och därmed agerat i tid för att ha en tillräcklig stor och rustad poliskår och en samhällsutvecklingstakt som vore hållbar, då hade det sett annorlunda ut. Om dessa brister hos politikerna handlar om oförmåga, okunskap eller ren feghet, det vet jag inte. Men med tanke på hur djupt rotad den ”svenska andan är” så är det kanske feghet ändå…?

Annonser

Medborgerlig Samling höll årsstämma

Den 21-23 april höll det parti jag är aktiv i, Medborgerlig Samling, årsstämma i Göteborg och jag tänkte med detta inlägg sammanfatta vad som hände och lägga ut lite bilder och filmer.

Att hålla den här stämman var ett stort projekt för en organisation som vår då den varade i tre dagar med fullspäckat schema. Distrikt Västra Götaland-Halland fick äran att arrangera tillställningen som hölls centralt i Göteborg på Scandic Crown. Stämmans allra största del handlade om att diskutera och ta beslut om ett antal sakpolitiska program samt ett nytt partiprogram som vi valt att kalla ”Idéprogram”.

Fredagen 21 april

Jag anlände redan på torsdagskvällen. På morgonen kl 9.30 hade vi aviserat en pressträff för att berätta att vi nu lämnat in en komplett ansökan till Valmyndigheten om registreringen av partinamnet. Registreringen är nu godkänd och vårt namn skyddat i alla valen; till riksdagen, landsting och kommuner och i valet till EU-parlamentet. Naturligtvis kom ingen press – vi försöker ju tigas ihjäl. Men vi är vana vid det och hittar sätt att nå ut ändå. Vi filmade en presentation som kan ses här.

På förmiddagen började arbetet med stämmokommittéer i vilka de föreslagna sakpolitiska programmen skulle stötas och blötas en sista gång innan de kom till ”plenum” för diskussion och beslut.

Efter lunch hölls två tal av inbjudna gäster. Det första hölls av Sven Alhbin, f.d. mordutredare och biträdande chef för Länskriminalen i Västra Götaland och handlade om vad som hänt i den här delen av landet de senaste årtiondena när det gäller främst gängkriminalitet. Det andra handlade om skolfrågor och föredragshållare var professor emerita Inger Enkvist. Hon gav en exposé över svenska skolan sedan 60-talet. Det var ett hisnande föredrag om reformer och konstiga beslut tagna tvärtemot lärarnas vilja, utredningars resultat osv. Kontentan var att det har gått väldigt snett, men att det inte är något misstag. Beslutsfattarna har gjort detta med vett och vilja. Det är en ”nedmontering” som skett av kunskapsskolan. Man blev nästan deprimerad av att lyssna.

Efter talen började den mer formella biten bestående av årsredovisning, årsberättelsen med mera och styrelsen beviljades ansvarsfrihet. Eftersom en ny styrelse valdes i höstas bestod 2016 års verksamhet av två delar som leddes av två olika styrelser. Förslaget till nya stadgar för partiet antogs och tas därmed nu i bruk. Förslaget till nytt Idéprogram började behandlades under eftermiddagen och kvällen som avslutades en stund efter kl 23. Självklart var det nödvändigt med lite samkväm i baren innan läggdags som inföll alldeles för sent…

Lördagen den 22 april

På lördagen fortsatte behandlingen av de sakpolitiska programmen. Ett försvarspolitiskt program, ett rättspolitiska program och ett näringspolitisktprogram  antogs, även Idéprogrammet.

Vår partiledare Ilan Sadé höll ett stämmotal som går att lyssna på här nedan. Det ger tycker jag en väldigt bra bild av vilka vi är. Jag känner verkligen igen mig i innehållet och stilen. Det är allvarligt, ideologiskt, kaxigt, klarspråk. Det är vi det!

På eftermiddagen hölls val till partistyrelsen. Ilan Sadé valdes om till partiledare, Bo Hansson till 1:e vice ordförande. Jag var förut partiets 2:a vice ordförande, men jag kandiderade inte till posten nu eftersom jag vill styra om till att jobba mer utåtriktat för partiet och mindre med partiinternt arbete. Anna Danieli till 2:a vice ordförande.

Efter mycket diskussion beslutade stämman att välja en betydligt större styrelse än den som föreslagits av valberedningen. Det förra styrelsen hade varit alldeles för involverad i det operativa arbetet, och så kan det inte fortsätta nu när partiet växer. Vi behöver ändra arbetssätt så att styrelsen tar besluten och ett VU (verkställande utskott) verkställer dem. Jag, och fler mer mig, hade sagt att de inte kandiderar om inte styrelsens arbetssätt blir annorlunda. Det är också bra med bättre representation från de olika distrikten i styrelsen för informationsflödets skull. Styrelsen blev nu totalt 17 personer stor varav 4 suppleanter. Efter sluten votering där jag generande nog (men jag är glad över det förstås) fick flest röster av alla kandidater, så kunde jag konstatera att jag blivit valt till ledamot. En ny valberedning valdes också, även denna större än förra gången.

På lördagseftermiddagen höll vår tredje gäst, Katerina Janouch ett mycket uppskattat tal på temat yttrandefrihet. Det sades så mycket bra och tänkvärt av henne om Sveriges utveckling, från att hon kom hit som liten tills nu. Hon berättade även om sina egna personliga erfarenheter de senaste åren, om hur illa det kan gå när åsiktsregistrering och angiveri tar över, om vikten av öppen debatt. Det är för mycket bra för att kunna återge detta i text. Ni kan istället lyssna själva:

På kvällen var det dags för stämmomiddag. God mat, umgänge, tal och förstås en massa politikprat. Jag fick äran att ha Katerina Janouch till bordet och fick äntligen göra mig en egen bild av hur hon är som person. Hittills har jag bara sett och samtalat med henne på nätet. Kunde konstatera att hon är väldigt trevlig och social. Och så är hon frispråkig också, som på sociala medier. Jag förstår att det är många i det här konsensus-landet som stör sig på henne. Men det behövs såna som hon, som talar ur skägget. Även personer som uttrycker sig rättframt så det ibland blir obekvämt kan ha rätt i det de säger. Hon är en inspiration för såna som mig som inte är lika modiga i att säga vad vi tycker. Jag är glad att hon kom till vår stämma och att hon stödjer oss i Medborgerlig Samling (ni kan höra själva vad hon sade på stämman om vårt parti).

Efter stämmomiddagen fortsatte kvällen ute på stan, som sig bör. Man måste ju passa på när man väl ses.

Söndagen 23 april

På söndagen var jag bra mosig efter alldeles för lite sömn, men det var bara att köra på. Dagen ägnades till största delen åt motionsbehandling och det med en ryslig hastighet. Otroligt nog lyckades vi avhandla över 100 motioner. Det antogs också ett skolpolitiskt program. Däremot så antogs inget migrations- och integrationspolitiskt program. Det återremitterades till styrelsen för förbättring. Det är ett mycket viktigt område för oss där det behövs stora förändringar inom politiken. Vi har således stora krav på programmet och det var helt enkelt inte tillräckligt färdigt. Nu behandlas detta ämnesområde av en arbetsgrupp och målet är att ta fram ett fullständigt program som ska antas av partistyrelsen (förstås efter remiss hos medlemmarna, vi har ju en stark interndemokrati och värnar delaktighet). Tyvärr hanns inte det demokratipolitiska programmet med på grund av alla motioner och det delegerades därför till partistyrelsen att fastslå. I programmet finns inte heller många kontroversiella frågor där medlemmarna tycker olika.

Vårt nya idéprogram och de sakpolitiska programmen ska nu redigeras utifrån stämmans beslut och därefter kommer de att presenteras och läggas på hemsidan. Så många beslut togs att vi representanter själva inte ännu är medvetna om allt. Det var helt omöjligt att hänga med i varje sekund. Att vi valde just de ämnesområden som vi gjorde till denna stämma beror på att vi såg de här ämnesområdena som allra viktigast just nu för oss; migration, försvar, rättspolitik, näringsliv, demokrati och skola. Övriga politikområden kommer vi att arbeta vidare med, samtidigt som vi förstås fortsätter utveckla de områden inom vilka vi nu har börjat att konkretisera vår politik. Idéprogrammet är däremot tänkt att vara mer statiskt och hålla en längre tid.

Angående diskussionerna på stämman generellt är jag djupt imponerad av vad den här samlingen kan prestera i tankekraft, kunskap och kapacitet. Det är så kloka tankar och synpunkter som förs fram och det är logiska resonemang. Inom partiet finns både personer som lutar mer åt det frihetliga/liberala hållet och de som lutar åt det konservativa och allt där emellan. Men det ger en bra mix och det blir vettiga avvägningar i besluten. Alla får inte sin vilja fram, men så är det i ett parti där man ska enas. Vissa strider vinner man – andra förlorar man. Det är en väldigt bra övning i tolerans och i att samarbeta.

Efter att stämman avslutats kl 15 hade den nya partistyrelsen ett första konstituerande möte och fotografering.

Sammantaget skulle jag säga att det blev en mycket lyckad stämma, trots tidspressen. Men det finns förstås en hel del att lära inför nästa gång, som vanligt. Det behöver vara en bättre struktur för diskussionerna och voteringarna och även om det var bättre denna gång än på förra stämman så behöver stämmoledningen (ordförande- och sekreterarfunktionerna) fungera bättre. Det blev en del problem med voteringarna, särskilt sista dagen, och det är inte bra. Jag tycker också att det var ett för stort grepp vi tog i och med alla programmen och så många motioner. Även om de hade remitterats till medlemmarna innan stämman så behöver det finnas en viss tid för behandling på stämman.

I och med partiets riksstämma är partiet färdigt med sina årsstämmor på alla nivåer  och nu kör vi hårt framåt. Efter mycket internt arbete på våren ska jag börja skriva mer igen och vidareutveckla mitt ansvarsområde inom partiet i min roll som jämställdhets- och jämlikhetspolitisk talesperson. Det finns mycket att göra där.

Granskning och ansvar, demokratins essenser

I söndags deltog Liberalernas partiledare Jan Björklund i SVT Agenda för att prata om möjliga regeringskonstellationer efter nästa val. Björklund var tydlig med att han i första hand vill se en alliansregering och i andra hand en regering bestående av Allianspartierna och Socialdemokraterna. Han ville i alla fall absolut inte se en alliansregering som regerar med stöd av Sverigedemokraterna. Varför?

Björklund räknade upp ett antal anledningar, varav den förstnämnda var att SD har sina ”rötter i den svenska nynazismen”. Vidare vill SD ”stänga gränser”, ”göra skillnad på människor och människor” samt att Sverige ska gå ut ur EU. Att de vill att Sverige ska lämna EU är hyfsat konkret, i övrigt de vanliga otydliga fraserna samt hänvisning till historien men mycket lite om vad SD faktiskt vill driva för konkret politik idag.

Orsaken till detta är att det inte anses spela någon roll – det är ju Sverigedemokraterna. Men en annan orsak som det bör talas mer om är att Björklund med största sannolikhet faktiskt inte vet vad SD i ett förhandlingsläge skulle vilja få igenom för att stödja en alliansregering. Han har ju inte tagit reda på det, utan tycker det är bekvämare och mycket enklare att gissa och sedan avfärda.

Teoretiskt sett hade alltså Björklund kunnat prata om egna prioriteringar och ha förklarat med sakpolitiska argument varför han inte ens kan tänka sig passivt stöd från SD. Då hade vi lyssnare haft en chans att förstå. Men nu hade han inget att komma med eftersom SD ratas när det gäller samtal, förhandlingar och samarbete.

Vilka vinner på att vissa låtsas förhandla med bilder av politiska partier? Inte väljarna i alla fall. Och argumentationen ”vi tänker inte förhandla med dem på grund av att de har ett dåligt förflutet” kan man teoretiskt föra till tidens ände. Men borde man?

Inom politiken tas beslut som får konsekvenser i människors vardag. Det som spelar roll för befolkningen är vad förändringarna faktiskt innebär i praktiken. Vilka kläder politikerna hade på sig när de tog ett beslut eller vem de mötte för 10 år sedan, det är helt enkelt irrelevant. Om det är SD, MP eller M eller alla partier tillsammans som tagit ett visst beslut, kvittar. Det är fortfarande samma beslut.

Partier är inte statiska och ska inte heller ses som statiska. Precis som människor kan gå med i och ut ur partier, förändras partierna genom att de tar nya beslut om vad de tycker, som i sin tur baseras på nya omvärldssituationer, nya fakta och så vidare. Även nya partier bildas, varav Medborgerlig Samling (MED) är ett av dem, när medborgarna anser att de gamla inte fyller deras behov.

Inte heller de sedan länge etablerade partierna är oföränderliga. Omvändning har i vissa fall skett synnerligen snabbt och brutalt de senaste åren. Att hålla kvar vid nostalgiska bilder av vad partier tyckt tidigare kanske känns tryggt och bra, med de blir inte till sanningar bara för det. Alla partier utvecklas och det är till vad de förändrats och vad de vill idag som är det centrala. Att inte kunna se eller acceptera denna dynamik utan istället leva kvar i det förgångna är att inte respektera medborgarnas rätt att organisera sig och besluta vad deras organisationer står för.

En konsekvens av övriga partiers beteende är att SD nu surfar på en räkmacka. De behöver inte stå till svars för sina åsikter varken gentemot allmänhet eller sina egna medlemmar. De behöver inte tycka mycket överhuvudtaget, de håvar in väljarstöd ändå. Nya siffror som kom från SCB idag visar att SD närmar sig 20 % i väljarstöd. Det är med andra ord ett stort parti med svenska mått mätt. Trots detta vet vi mycket lite om vad SD prioriterar när det verkligen gäller, särskilt nu när övriga partierna till och med anammat en del av deras politik. Hur är det med skatter? Pensioner? Skola? Infrastruktur? Miljö? Och så vidare. Det här är ett problem.

En mycket viktig beståndsdel av demokratin handlar om att åsikter och idéer diskuteras, testas, ifrågasättas. Vad partierna tycker och vad deras representanter gör (som är relevant förstås) måste dras fram i ljuset för att alla ska kunna ha chans att göra bedömningar av det, både meningsmotståndare och sympatisörer.

Mycket tyder på att så länge SD inte behöver ta ansvar för sina åsikter och politik ens i politiska samtal och debatt, kommer de att fortsätta öka. De övriga partiernas agerande är en starkt bidragande faktor till detta.