Jag läste en text i tidskriften Kvartal. Den är klok och välskriven på alla sätt och handlar om hur Sverige hanterat de senaste årens migration med tillhörande politik. Slutsatsen dras att hur man från politiskt håll valt att agera kommer att påverka landet under lång tid framöver, med stor sannolikhet mycket negativt. Han skriver:
”Det fanns ett fåtal insiktsfulla och modiga debattörer som vågade gå mot strömmen och som varnade för de konsekvenser vi nu ser. Vi avfärdade dem. Många av dem som på ett högst rimligt vis kritiserade migrationspolitiken buntades ihop med rasister, populister och mörkermän. Jag skäms för att jag medverkat i riksmobbning av dessa debattörer”
Det mycket stora problemet med det här är att skribenten inte är vem som helst, utan Mikael Sandström som var statssekreterare till Fredrik Reinfeldt under alla hans statsministerår. Detta är ett stort haveri i sig!
Makthavare både kan och bör ändra sig. Men man vill INTE att landets högsta makthavare kör in i väggen för hela landets räkning i stora frågor och först då börjar tänka! Börjar ta in fakta, analyserar, lyssnar på argument. Det spelar mycket stor roll vad det är man ändrat sig om och varför – och varför man inte ändrat sig tidigare.
Som medborgare vill man ha makthavare som i varje minut försöker ta ”rätt” beslut och som försvarar sina beslut i efterhand, även om omständigheter gjorde att det inte gick exakt som man tänkt och förutspått. De som styr landet måste ha civilkurage, ryggrad och får inte bara följa med i en bekväm ström tillsammans med andra.
För mig lyser en stor röd lampa här. Det som hänt, de felaktiga besluten och nu strömmen av personer som backar, ber om ursäkt osv, är ett tecken på ett allvarligt ”systemfel” i hela politiken. Att politiker och höga tjänstemän så länge kunnat vara – eller bete sig – oklokt fungerar bara om det finns en stark kultur som motverkar ett rationellt och kritiskt förhållningssätt men också ärlighet och öppenhet i svåra frågor. Vi kan inte fortsätta på den här vägen.
Svensk politik behöver ett stort tillskott av nya partier och nya personer som inte invaggats i den gamla osunda kulturen. Och ja, här är vårt uppdrag i Medborgerlig Samling Vi ska göra vårt allra bästa för att bidra till förändring.
Josefin Utas blogg 
Bra skrivet och bra tänkt!
Det finns ingen anledning att lita på etablissemangets politiker som tänker bluffa sig ur den här lilla fadäsen tillsammans med medias medlöpare.
Det är riktigt. Men vi måste våga hoppas att några av dem faktiskt har börjat tänka, för vi behöver alla goda krafter nu
Så, vilka av de tre linjerna: låglönejobb +slopad offentligt finansierad välfärd, utbildning (inte rimligt när det kommit så många) respektive repatriering kommer MbS att driva? Jag delar analysen att det är någon variant av dessa eller kombo som det kommer bli till slut. Antingen för man debatten på ett vuxet sätt och fattar beslut eller så låter man skeppet driva och ser vad som händer. Hoppas innerligt på en vuxen debatt.
Korrekt. Men varför var du själv, tills ganska nyligen, representant för det kanske mest extrema av alla riksdagspartier, Miljöpartiet??
Hej.
Jag anser att de som administrerat den svenska invandringspolitiken sedan övergången från arbetsinvandring till massinvandring, med start ca 1975, skall få välja mellan riksrätt eller ståndrätt för landsförräderi och folkmord.
En skriven ursäkt ändrar den demografiska förändringen till ett nordens Libanon.
Kamratliga hälsningar,
Rikard, lärare
Håller med, dessa människor inom media, politiken, tankesmedjor och näringsliv ska inte få slingra sig undan.
Folkmord var en ny juridisk kategori inför Nürnbergrättegångarna. Det finns ingen anledning att utesluta att det är möjligt att ställa Europas elit inför rätta. De har absolut inte haft folket med sig och det vet de om. De kan inte hävda att de ”bara lytt order”.
Jag sympatiserar helt med era intentioner, man hur undviker ni att bli ett parti som alla andra? Om man ämnar styra landet någon gång i framtiden så tvingas man ta ställning i alla frågor och hitta gångbara kompromisser som många kan ställa sig bakom.
Och, snälla, anställ aldrig en partistrateg!
Så först ljuger man väljarna rakt upp i ansiktet om alla fördelar som finns med förd politik och stämplar alla med avikande åsikt som nazister.Sen när det har brakat ihop ber man lite lagomt om ursäkt och låtsas ändra på sig utan att göra mer.På vilket sätt skulle det vara ok egentligen?
Svaret är. En liten pudel duger inte. Ingenting är förlåtet för den skada ni åsamkat mina barn och deras framtid
Påminner inte detta om vad vissa oroar sig över hos Trump?
Hej,
Orsaken till att Sveriges är mitt i en urspårningen beror på en kombination av en lång rad olyksaliga lagändringar under 1960 och 70-talen.
De viktigaste:
– Skollagsändringar 1962-72 (-85) (kunskapsinriningen urvattnades, stödklasser bort, klassrummet gjordes till lekstuga och läraryrket sköts i sank, och mycket, mycket mer sabbades)
– Torekovkompromissen 1971 (utnämningsmaktens kontrollmekanismer togs bort)
– Riksdagsformen 1972 (Länsrepresentationen och lagstiftningskontrollmekanismen togs bort)
– Regeringsformen 1974 (Maktdelningsgrundlagen RF 1809 togs bort och grunden lades till vad som kommer att visa sig vara ett totalitärt folkstyre. RF 1809 var särskild utformat för att minska risken för vanstyre, maktmissbruk, nepotism, och totalitarism=envälde)
– Sverige som ett ”mångkulturellt samhälle” 1975 (proposition 1975:26)
– Riksrätt och tjänstemannaansvar 1976 (tog bort och snömosades in i övrig lagstiftning, Säger sig självt vad detta innebär)
Och så vidare…
Direkt och indirekt har dessa ingrepp i lagsystem och konstitution medverkat till att skapa förutsättningarna till att politiker har kunnat vanstyre landet till den position det nu biffinner sig i.
Anta, som ett tankeexperiment, att det kommer ett helt nytt parti av helylletyper, med egen majoritet, som reder ut den soppan som vi nu befinner oss i. Detta parti kommer att kunna göra detta oavsedd hur grundlagen ser ut.
Men förr eller senare kommer valsystemet att välja fram andra politiker som inte är lika rättskaffens. Dessutom innhåller vår nuvarande konstitution starka incitament till maktmissbruk eftersom lagen saknar verksamma mekanismer för att hindra detta maktmisbruk. Denna frestelse kommer även att korrumpera ett rättskaffens helylleparti om man ger det tid.
Därför skorrar det illa i mina öron från ALLA partier som inte har konstitutionsfrågor av detta slag som viktigaste punkt på deras dagordning.
Om de tror att enbart sakpolitik kommer att rädda Sverige är de att betecknas som både historielösa, obildade och synnerligen naiva.
Enklast, och kuntinuitetsmässigt, är att gå tillbaka till RF 1809 (förvissa uppdaterad, som det var tänkt från början fram till 1971 och utan multikultur) och riksdagsordningen före 1972. Perioden efter 1972/1974 måste göras till en konstitutionell parantes.
Det är dock för mycket att hoppas på, att de styrande tar sitt förnuft till fånga.
1809 behövdes det en statskupp (oblodig förvisso) för att göra slut på dumheter, envälde och korruption och driva igen en maktdelningsgrundlag och med ett inbyggt skydd för folket mot myndighetsövergrepp.
Gustav H
Jättebra, brukar också förorda återgång till 1809 års författning!
Man kan jämföra med att det är under tiden, med viss fördröjning, vi har den författningen Sverige gick från kanske världens fattigaste land till det kanske rikaste – 1870-1970. Efter reformerna på sextio och sjuttiotalen. har det gått nedåt snabbt.
Land skall med lag byggas -eller raseras.
Instämmer med din analys. Till fullo.
Tack för en bra kommentar. Det var fler punkter än jag kände till, men jag konstaterar med glädje att jag inte är ensam om att tycka att 60- & 70-talet är ursprunget till så mycket som, med tanke på den tröghet det finns i samhällen och sociala system, först nu visar sig vara oerhört dumt.
Till punkterna kan man lägga införandet av ATP, som byggde på transferering från dagens arbetare (=morgondagens pensionärer) till dagens pensionärer och inte på eget sparande; ett system som förutsatte årlig tillväxt i hög takt. Nu, när tillväxten går ner då och då, bland annat på grund av skolsystemet och skattenivån, kommer pensionärerna jämt att komma i kläm.
För övrigt finner jag det mycket konstigt att inte de partier som gjort allt för att SD inte ska ha någon makt (samtidigt som de fört en politik som absolut förstärker SD:s position) borde sätta sig ner och införa restriktioner i systemet så att inte ett parti kan få makt och göra nästan vad som helst.
Kgb35, Ander & Torkel,
Kul att ni uppskattade inlägget.
I Josefins blogginlägg här refereras till förre detta statssekreterare Mikael Sandström. Av Mikaels redogörelse i Kvartal framgår väldigt tydligt hur impotent och korrumperat rikets styre har blivit.
Givetvis finns det fler galna beslut varav konsekvenserna nu har blivit smärtsamt tydliga; ATP, skattesystemet, transfereringssystemen, bostadspolitiken, migrationen, försvaret, sjukvården, polisen, rättsväsendet, för att nämna områden som har drabbats. Alla dessa är vad jag vill kalla sakpolitiska områden (på taktisk nivå).
Frågan vi skall ställa oss hur det har varit möjligt för politiker att under de dryga senaste 50 åren bryta mot tidigare generationers sanns och vett och fram till dessa dagar oförblommerat fortsätta med det hela?
Svaret är att en totalitär praxis började utvecklas under socialdemokratiska oinskränkta hegemoni på 50- och 60-talen, i strid med riksdagordningen och regeringsformens regelverk.
Under sextiotalet radikaliserades vänstern, vilket till slut kulminerade i att önskemål framfördes att konstitutionen skulle ”justerades” till att ”harmonisera” med denna praxis.
Detta trotts att flera SIFO undersökningar tydligt visade att minst 85% av svenska folket vill ha kvar RF1809 i dess gamla form och att kungens roll i statens styre skulle bibehållas.
”Justeringen” utvecklades istället snabbt till en helt ny konstitution som hafsades fram efter Torekovkompromissen. Den borgliga oppositionen lät luras in i kompromissen för att hindra att socialisterna skulle göra Sverige till en republik. Men med kungen ur bilden låg vägen istället öppen till att upplösa maktdelningen och införa oinskränkt parlamentarism och partistyre, snyggt förklädd till ”Folksuveränitetsprincipen”.
Jag kan inte finna ett bättre utryck än att det hela skedde under statskuppsartade former där oppositionen utmanövrerades under synnerligen försåtliga former med Torekovkompromissen som huvudinstrument och lockbete.
Ironin är att Socialdemokraterna förlorade makten valet efter. Men det har nu visat sig att alla icke socialdemokratiska valsegrar är Pyrrhus-segrar. RF1974 är nämligen skräddarsydd för att driva samhället i en postmodern och kulturmarxistiskt riktning. Oavsett.
Gustav H
Klart du skall vara orolig! Vi har sju beprövade partier som gör sitt bästa för att förstöra framtiden för landet och dess innevånare. Det oprövade partiet bör du också vara orolig för, eftersom rådande grundlag befrämjar korruption och maktfullkomlighet, så det kommer i sinom tid bli likadant. Det var just det Hjelms kommentar handlade om.
”Sverige kallas ibland USA:s 51:a delstat och i så fall är Tyskland nog den 52:a. En del av förklaringen till att dessa två länder så beredvilligt offrat sig för att städa upp efter USA-ledda krigiska misslyckanden i muslimska länder finns kanske där.”
* Sverige behöver direktdemokrati nu, titta på Schweiz… ett mycket välskött land
Det är mycket som behöver rättas till. Först och främst måste man sluta tro att ”liberalismen” är en adekvat politisk filosofi. På en sådan grund får vi vare sig en ekologiskt hållbar politik eller den nödvändiga samhörigheten med andra människor på någon nivå. ”Liberaler” hatar nationella demokratier och strävar inte heller efter att inrätta någon global demokrati inom överskådlig framtid. De är alltså anti-demokratiska.
Medborgerlig samling är bra, men man behöver veta vad det är man skall samlas kring. Mitt förslag är ekosocialliberaldemokratin. Därtill är familjen och planeten förstås väsentliga föremål för samhörighet. Vi måste bort från den liberala individualismen, som leder till att man vägrar ta hänsyn till samhällsordningarnas hållbarhet.
Hej Kuckiliku,
”Ekosocialliberalism”?!
Vårt arma land behöver verkligen INTE fler -ismer och/eller politiska experiment, utan enbart sund, reationell och och traditionell statskonst.
Felet med en kravlös och allt för ”oskyddad” demokrati är att väldsförbättrare ständigt lyckas söka sig in i politiken och ända upp till rikets styre där de, övertygade av sin egen ideologins förträfflighet, ger utlopp för tvångstanken av slaget att ”folket egentligen inte inser sitt eget bästa”.
Ditt förslag ger sådana associationer.
Som jag påpekade i mitt förra inlägg måste den svenska konstitutionen restaureras till RF1809 principer.
Den aktiva beståndsdelen i ett samhälle är människan, och som en variabel i ett system är hon synnerligen instabil och oförutsägbar, och i tillräckliga mängder kraftfullt destabiliserande. Alla system som bedöms potentiellt instabila, är därmed även farliga för funktionssäkerheten, om man inte bygger in säkerhetsanordningar.
Statsvetare, politiska filosofer och politiker med bittra erfarenheter från vanstyre och samhällskollapser formulerade redan före 1800-talet insikten att det inte är avgörande HUR man får makt, utan hur man ser till att makten inte kan missbrukas.
Konstitutionella innovationer i den upplysta världen har sedan dess utvecklats, ofta genom dyrköpta erfarenheter, mot allt fler intrikata skyddsmekanismer för att förhindra just maktmissbruk, vilka kan leda till instabilitet och samhällskollaps.
Maktdelning, oberoende utnämningsmakt, kontrollmakter, riksrätt, tvåkammarsystem eller en kombination av dessa är exempel på sådana systemskydd.
Sverige har därvid haft en fantastiskt tradition från kungaval, riksdagens unika historiska ställning, Axel Oxenstiernas ofrälsta tillsättningar av verkschefer, historien äldsta tryckfrihetslag vilket efter ett visst debackel kulminerade i 1809 maktdelningskonstitution. När RF1809 slutligen skrevs på av bondeståndet, den 26 juni 1809,var avskaffande av ståndsriksdagen (1866) redan inskriven i förarbetet. Annars hade inte bondeståndet skrivit på. Kungen själv stödde böndernas krav.
Därför är det en stor tragedi att våra politiker på 1970-taket, i sin enfald och drivna av en kortsiktig politisk agenda, kastade ut barnet med badvattnet, när den groteska ”folksuveränitetsprincipen” infördes. Denna självbild att de verkligen var ”suveräna folkrepresentanter” gjorde att man ansåg att riksrätt och ansvar inte behövdes eftersom de endast var ansvariga inför sig själva. Ett eko från den tiden då härskarna ansåg sig vara ansvariga endast inför Gud.
Axel Oxentierna, 1809-års män och deras efterföljare ligger alla och roterar i sina gravar.
Gustav H
Du kan uppenbarligen inte läsa, Gustav Hjelm. För det första skrev jag att det är mycket som måste rättas till, medan du uppenbarligen tror att det enda som behövs är konstitutionella förändringar. Vilket förefaller ganska svagsint.
För det andra skrev jag ”ekosocialliberaldemokrati”, medan du bara hakar av ordet demokrati och låtsas att jag är något slags liberal, trots att min kommentar utgör ett frontalangrepp mot liberalismen. Vi behöver ersätta liberalismen med en demokratism.
Kuckeliku,
Ärligt talat, trodde jag först att du skämtade om ”ekosocialliberaldemokrati”. Nuförtiden kan man inte vara helt säkert på vad som är skämt eller allvar.
Nu vet jag att du menar allvar. Intressant.
Såklart måste man ta tag i sakpolitiken. Det är den taktiska och praktiska nivån på politiken.
På den strategiska nivån är det dock min bestämda uppfattning att vi har hamnat där vi är på grund av att våra beslutsfattare har ”tillåtits” att stifta tokiga lagar, bedriva kompis-utnämningar och samtidigt som de visar upp en osannolikt brist på kompetens, agerande och ansvarstagande.
Detta har Sveriges nuvarade politiska spelreglerna tillåtit – rentav uppmuntrat – ett korrupt, nepotistiskt och anti-demokratisk/anti-parlamentariskt beteende.
Därför anser jag att konstitutionen behöver ändras tillbaka till en form som var effektiv i att förhindra detta.
Vad gäller din så kallade ”ekosocialliberaldemokrati” så är en -ism altid en -ism, även om du hänger på begreppet ”demokrati”.
Att hänga på ordet ”demokrati” är annars ett beprövat totalitärt grepp. Får det att framstå som legitimt och ”snällt”.
Du eftersträvar ”global demokrati”. ”Demokrati für Alle” är sällan demokrati för den enskilde.
Själv förordar jag närdemokrati (subsidiaritet).
Gustav H
Detta är något jag haft på känn. Att det inte är dumhet, som lett till vårkatastrofala situation. Men att det var så väl organiserat hade jag svårt att föreställa mig.
Att vi har en ”Entartede Demokrati” har ju varit uppenbart.
Jag hade stora förhoppningar om Löfven, men har nu förstått att han enbart är en, troligen medioker, svetsare.
Vad jag inte kan förstå är: Hur kan man demolera ett helt, ganska bra land, till ett land där inget längre fungerar.
Min hustru kommer från ett land i MENA och är före detta muslim. Hon tar sig för pannan och undrar hur vi kan vara så undfallande mot Muslimska Brödraskapet, som 1928 i Kairodeklaration att man med jihad skulle erövra världen. Min fru talar givetvis arabiska och är väl bevandrad i heliga skrifterna. Jag har frågat vad jihad innebär. Det innebär att islamisera hela världen där även våld är legitimerat. Läs skrifterna!
Våra vidlyftiga ekonomiska bidrag till att ekonomiskt motverka ”islamofobi” och ”rasism”, innebär att vi betala för att få våra halsar avskurna. Både min fru och jag rör oss bland så kallade ”flyktingar” och vi kan försäkra att de flesta migranter hatar oss svenskar, ”kafir”, och föraktar oss för vår godtrogenhet.
Många anser att det vi tror oss äga, i själva verket tillhör de trogna. Det finns stöd för detta ide heliga skrifterna! Särskilt somalier är av den åsikten. Det är ”haram” att arbeta för de otrogna. Ett indicium för att det äger sin riktighet är att av de somalier, som kom hit 2000 har idag endast 20% egen försörjning.
Men som det sagts oss är de lönsamma!
Du är ju själv en av de medskyldiga till migrationsöverenskommelsen och den vansinniga invandringspolitiken. Har du bett svenska folket om ursäkt? Har du bett de som förföljdes om förlåtelse?
Jag vet Josefin. Bra skrivet.
Jag har själv försökt stå upp för det jag ansåg mig vara vald för, och till, våra väljare och medborgare. Jag lyckades med konststycket att få till en ändring i högsta beslutande organ…men sedan tog det inte mycket mer än någon vecka så var min saga all.
Ja, det finns många människor som funderar över HUR var det möjligt att (i princip) hela Tyskland var nazister under 30-talet. Hur kunde det ske? Ungefär på samma sätt som dagens Sverige har hanterat frågan om migration.
Det grundläggande problemet, som ingen berört här, är att politiker tenderar att vara strykrädda populister. De går till val med att locka väljarna med allehanda valfläsk när de istället borde gå till val på att skära i kostnader så att det även i framtiden blir något fläsk över. Det blir överbudspolitik: skattesänkningar för de rika, fler bidrag åt de fattiga. Och ovanpå det illa genomförda ”reformer” som i regel försämrar snarare än förbättrar det som redan var.