Vänsterns uppvaknande är viktigt

Idag 16 juni, delas för första gången Finn Bengtsson-priset ut av 16 juni-stiftelsen. Priset ska gå till ”en välförtjänt politiker på nationell, regional eller lokal nivå som visat civilkurage, stått upp för sin övertygelse, försvarat sin och sina väljares idéer trots påtryckningar och motstånd.”

Jag var själv nominerad till priset, vilket förstås var hedrande. Sara Skyttedal, ordförande för kristdemokraternas ungdomsförbund KDU, var den som slutligen fick priset. Hon hade definitivt förtjänat det för att ha stått i frontlinjen för kampen som ledde fram till att Decemberöverenskommelsen bröts upp. Men, jag hade också gärna sett en annan person som vinnare, och som också var nominerad till priset, Amineh Kakabaveh (V).

Kakabaveh har fått ta mycket stryk, särskilt från sina egna, för sitt envisa påverkansarbete i frågor som många inte ens vågar uttala någon sorts åsikt i. Hon har blivit lite av en symbol för det som jag ser som en av de viktigaste politiska skeendena det senaste året: att delar av vänstern har börjat resa sig ur den förlamande kulturrelativismen.

Kritik mot destruktiva kulturella fenomen, som t.ex. hedersvåld, har länge tryckts undan med hänvisning till att det skulle vara rasism. Det görs fortfarande. Men en förändring har tack och lov börjat kunna skönjas. Och det viktigaste i den utvecklingen är just vänsterns uppvaknande.

Det har nämligen gjort det tydligt att dessa frågor faktiskt inte handlar om höger och vänster. Att kunna röra sig fritt,  få träffa vem man vill, klä sig hur man vill m.m. utan att riskera drabbas av hot eller våld från närstående eller okända som anser beteendet vara ovärdigt eller opassande, det är grundläggande fri- och rättigheter. Att vi alla, över hela det politiska spektrumet, kan sluta upp bakom dessa fri- och rättigheter betyder oerhört mycket för att vi ska kunna arbeta tillsammans för att behålla dem  i Sverige – och få tillbaks dem på de ställen där de tyvärr redan har gått förlorade.

Annonser

4 comments

  1. Sara Skyttedal var också den som först pekade på elefanten i rummet, att vi måste diskutera hur många som Sverige klarar av att ta emot och fortfarande ha ett värdigt välkomnande. För det blev hon utskälld och närmast föraktad, inte bara från vänstern utan även fån sitt eget parti. Det var december 2014 om jag inte missminner mig – inte ens ett år innan regeringen tvärvände under kaosartade former.

    Både hon och Amineh Kakabaveh är värda en utmärkelse.

    1. Ingemar… Det var nog bland det dummaste jag läst på en lång stund! Att det är en ”Elefant i rummet” har fullkomligen brölats ut i över 10-års tid, men ingen har hört eller sett den pga att det är SD som hållit i megafonen! När Skyttedal sen pekar lite försiktigt & menar att det, kanske… eventuellt, är en liten elefant i rummet så ska hon hyllas?
      Det är SD som fått ta spott & spe, av hela det samlade etablissemanget, för att de påvisat problemen under mer än ett decennium! Så det är fan-ta-mej hela SD som borde fått priset!!!

      ps.
      I övrigt förstår jag att Utas var nominerad, inte lätt att vara den enda med lite vett & sans i ett extremistparti som MP, förstår att du lämnade!

  2. The Rubin Report på YouTube kan rekommenderas, om man behöver andas lite lugnare ett tag, och höra vettiga resonemang.

  3. Googlade 16:e junistiftelsen. Verkar vara en förening för moderata dissidenter och politiska vildar. Knäppskallar med andra ord. Mitt råd till stollen Finn Bengtsson: Säg upp din riksdagsplats. Byt parti. Det är väl det enda rakryggade att göra. Fast det är väl för mycket begärt av en moderat…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s