Undantagslagar är att vänta

I går höll regeringen presskonferens och Morgan Johansson förklarade att Sverige inte längre kan garantera tak över huvudet för asylsökande. Platserna är slut. Det var väntat. Jag ser framför mig hur denna presskonferens kommer följas av en till, och en till, och en till där det kommer förklaras hur något i samhället är slut, inte håller, måste ges upp, etc.

Jag tycker att det är grymt att från rikspolitikens sida att låta det gå så långt innan man gör något mer än att försöka fixa sängplatser samt säga åt kommunerna att jobba ännu mer och hårdare.

Vi har lagar och regler anpassade efter tider då förändring visserligen sker hela tiden, men i betydligt långsammare takt. Nu har vi istället ett krisläge och det kommer inte att gå att upprätthålla dessa regler längre. Och de som kommer att behöva bryta mot dem är de som arbetar ute i kommunerna där flyktingarna hamnar. Det är lärare, socialarbetare, poliser, kommunala tjänstemän, kommunpolitiker och så vidare.

Vi står nu alltså inför en situation där kommunerna kan behöva uppfinna nya egna regler och praxis att följa, för att det är omöjligt att upprätthålla de som finns. Vad händer då med likheten inför lagen? Med likvärdig behandling? Och vad händer med samhället och människors moral när de känner att detta inte kan säkras från offentligt håll utan blir godtyckligt?

I Dagens Samhälle igår hade man intervjuat ordförande Lena Micko (S), ordförande i SKL (Sveriges Kommuner och Landsting). Så här säger hon:

-”Vi måste vara beredda på att ge avkall på kvaliteten i välfärden”.

De hade också pratat med Anders Knape (M), före detta ordförande SKL som tillade:

-”Det är ett exceptionellt krisläge. Då kan normala regelverk inte gälla. Det måste till undantagslagar för att klara situationen”.

Det här är ännu inte en kris som syns överallt utan denna kris pågår inom den offentliga organisationen som blir ohållbar. Men vi vill inte vara med om att detta sprider sig ut i samhället bland gemene man. Vi måste agera innan det sker.

Jag förstår ärligt talat inte hur regeringen tänker. Jag har svårt att förstå hur man kan hålla presskonferens på presskonferens för att informera om läget istället för att berätta vad man ska göra åt det, aktivt! Både på kort sikt, så som undantagslagar, och på lång sikt i form av omställning av samhället för att klara bostäder, jobb, social sammanhållning med mera.

Att inte göra något är också en sorts prioritering, om än en passiv sådan där det blir som det blir. Motsatsen till det är ledarskap. Poängen med ledarskap är att kunna påverka utvecklingen. Då måste man försöka göra avvägningar, ta beslut och agera för bästa möjliga helhetsutfall utifrån den målsättning man har. Vissa beslut och åtgärder kan svida i nuet, men det görs för att säkra en positiv utveckling på sikt.

Annonser

13 comments

  1. ”Motsatsen till det är ledarskap.”

    Japp. Det vore nog på plats för gemene man att fundera på hur vi alla kan ha medverkat till att få så fega ledare. De har inte bara råkat hamna där, och de har nog inte heller alltid varit fega.

  2. Regeringen har tillsammans med MSM och alliansen egenmäktigt skapat en krissituation. De försöker dock att skapa bilden av att allt som sker står utom deras kontroll. För att inte tappa huvudet fullständigt driver man en nationalistisk retorik liknande den en stat i krig bedriver: tillsammans skall vi segra, om alla anstränger sig, om alla lägger sitt personliga välbefinnande åt sidan. Etc.

    Men vi har inte gett regeringen mandat att öppna gränsen, avskaffa kontrollen, skänka bort välfärden och radera ut kungariket Sverige.
    Jag kan inte sia om framtiden, men den ser inte ljus ut. I slutändan bör någon ställas till svars; att driva en stat i fördärv på ett så flagrant sätt bör rendera riksrättsåtal.

    1. Rune Snäll, TACK för din kommentar, ovärderligt, jag håller med till fullo i absolut allt du skriver. Tragiskt att vårt underbara land fördärvas, känner vanmakt.

    2. Håller med helt. Nomenklaturan i detta kollektiviserade land har avskaffat personligt ansvar, jag minns inte att någon någonsin har gjorts ansvarig för statens och myndigheternas fel, ofta ideologiskt betingade, eller med brödraskapskorruption med i bilden. Kanske är detta krisen som utmynnar i en korrektion? Men priset blir högt, det är säkert.

  3. Hej.

    Hur vi alla har medverkat? Låt mig svara med ett par ord ur en gammal god låt:
    ”Jag är oskyldig, jag har ingen part i det här, jag är oskyldig jag svää-äär”
    Incest Brothers 1978; Bakverk 80 (finns på Youtube).
    Vi tar en till:
    ”Du har röstat om igen, men har det hänt nånting än?”
    Asta Kask 1986; Aldrig en LP (också på ‘tuben).
    Och ett slagord från förr:
    ”Hur valet än gick, är en sak sann: vi förlorade – politikerna vann!”

    Politiker har medverkat i sin makthunger och trångsynthet, sin brist på visdom.
    Kulturnasare har medverkat i sin tävlan att vara ‘plus ett-progressiv’ och sitt förakt för det folk som föder dem.
    Journalister har bidragit genom att förvandla sig till inkarnationer av Julius Streicher.

    Om vi svenskar som velat diskutera och resonera har bidragit, så är det genom att lita på i anden och köttet korrupta förrädare.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, lärare

  4. Intressant artikel. Eftersom jag är en gammal miljöpartistväljare har jag ställt några frågor till partiet hur man har tänkt hantera boendefrågan och hur planen ser ut, på kort och lång sikt. Jag fick faktiskt svar från någon ansvarig för en vecka sedan men svaret andades inte riktigt att man förstått allvaret. Typ Sverige har klarat kriser förr och vi inventerar för att hitta fler bostäder och kommer införa mindre lättnader i bostadslagstiftningen. Eftersom jag arbetar med planering av bostäder i en större kommun vet jag att det tar lång tid och är väldigt dyrt att bygga nya bostäder och samhällsservice. Det var lätt att vara generös när miljonprogrammet stod halvtomt och flödet hanterbart men min känsla är att det hos många politiker inte riktigt gått in vilken utmaning vi står inför. Det stora problemet är inte heller bostäder eller kostnader initialt även om de troligtvis är enorma utan risken för en än mer misslyckad integration på 10-20 års sikt som riskerar skapa riktigt obehagliga spänningar i samhället. Här måste politiken reagera direkt och visa vägen framåt på ett tydligt sätt om man ska kunna behålla legitimiteten.

    Jag har tyvärr en känsla av att världen blir allt instabil, med utvidgade konflikter, klimatförändringar och överbefolkning på i vissa regioner. Sverige är i det sammanhanget ett land som även på lång sikt bör kunna ha möjlighet att ta emot asylsökande men för att klara det måste samhällets system fungera och ha viss luft kvar. Socialsekreterare får inte brännas ut på löpande band och polisen måste ha resurser att klara sina uppgifter. Förr att inte hela Sverige ska bli utbränt på flyktingkrisen innan midsommar måste någon form av radikala lösningar fram. Antingen skärpningar av asylreglerna så att de blir jämförbara eller hårdare än länder som Danmark och Frankrike eller en temporär stängning av gränsen med hänvisning till någon form av undantagsregler. Det känns tragiskt med jag tror det är helt nödvändigt att tvinga andra länder i Europa att ta mer ansvar.

    När jag hör miljöpartister uttala sig i media under den senaste tiden undrar jag om de klarar ta tuffa beslut eller om man hellre låter systemen kollapsa?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s