Månad: juli 2015

Pragmatikern ideologiskt rörlig

Jag brukar kalla mig själv för pragmatisk. Synonymer till det kan väl sägas vara realistisk, jordnära, resultatinriktad, nyttofokuserad. Min åsikt är att det är resultatet av åtgärder som ska avgöra om de ska anses vara bra eller dåliga. Det här präglar även min syn inom politiken.

Ibland kan man ändra åsikt i frågor för att man själv utvecklas. Man kan lära sig nya saker eller vara med om något som ökar den egna förståelsen eller medvetenheten. Men en person som är pragmatisk kan också ändra sig bara för att förutsättningarna eller omvärlden förändras. Det här har jag insett kan göra att det ser ut som att en pragmatisk person svävar lite hit och dit ideologiskt inom politiken.

Låt mig ta ett exempel från mig själv: jag tror att vi just nu i Sverige, på grund av hur Sverige utvecklats de senaste årtiondena och hur vår omvärld ser ut, kommer att behöva mer inslag av konservativ politik framöver.

När samhället har blivit mer heterogent på grund av att människor rör sig mer behövs tydligare saker att samlas kring, värden och moraliska signaler. Ta till exempel vad som hänt inom skolan där curlingmentaliteten allt mer tagit över. Skolan tas för given av både elever och föräldrar och denna attityd accepteras. I samhället håller klansamhällen på att bildas lokalt på vissa ställen. Ungdomar bränner bilar och kastar sten på ambulanser och så vidare. Hur motar vi detta? Jo bland annat med tydlighet. Det kan man visa både i ord, i lagar och i ny politik.

Det betyder inte att jag tycker att till exempel många fler poliser eller tydligare förhållningsregler i skolan vore rätt i alla tider. Och det betyder inte att jag accepterar vilka politiska förslag som helst bara för de kan kallas ”konservativa”. Nej det handlar om att det just nu kan det behövas mer inslag av det på särskilda områden. Konservativ är bara en etikett. Det är inte etiketten som ger effekt, utan det är politiska förslag – men även politiska signaler i form av retorik – som ger effekt.

I andra tider med andra förutsättningar vore det helt galet med mer uppstyrning och hårdare, tydligare regler. Helt enkelt för att de inte behövs då. Klarar samhället det bra är självklart frihet och stort handlingsutrymme det bästa.

Har jag blivit konservativ nu då? Tja, det är en definitionsfråga.  Jag har ideologiska preferenser som är mer konstanta i tiden. Jag har en idealvärld jag kämpar för. Men vägen TILL den idealvärlden ser jag mycket väl kan behöva gå genom andra ideologier på vägen dit. Man får helt enkelt köra lite slalom för att kunna hamna där man vill.

Jag tycker att min inställning är att se problem och försöka lösa dem. Det är för mig att vara pragmatisk. Och det är det jag tycker att politiker bör vara. Jag tror att det i kommunerna finns mer av en pragmatisk attityd hos politikerna, mycket beroende på att frågorna där är lite mer praktiska och verklighetsnära. Men det skulle inte skada med lite mer av den varan även i rikspolitiken just nu.

Samhället är en ständigt pågående förändringsprocess men som inte tar jämna fina steg alltid. Ibland stadgar sig läget och det är lite lugnare. Sen kommer tider av mer och snabbare förändring. Så sker nya anpassningar och det lugnar ner sig. Sker inte förändringar och anpassningar i tid byggs spänningar upp och kan ytterst leda till civilisationens motsvarighet till jordbävning: krig. Dessa spänningar är mycket bättre att identifiera och adressera under uppbyggnadsfasen. Och det gör man bäst genom att vara perceptiv, flexibel och – pragmatisk.

Ta väl hand om Yin och Yang

I dagens samhällsdebatt, särskilt på sociala medier, flippar vissa ur fullständigt när andra personer yttrar sig. Det ska hånas och hängas ut, klagas och göras allt för att avreagera sig och för att ställa personen i dålig dager. Jag blir också väldigt upprörd ibland och undrar hur i all sin dar någon kan tycka eller uttrycka sig så. Men, jag blir det i mycket mindre grad än förut.

Jag har kommit till insikten att jag aldrig kommer att kunna övertyga alla andra om att det jag tycker är rätt. Det spelar ingen roll vilka grepp jag kommer att försöka med. Men det fina är att jag känner att jag inte heller måste det för att resultatet ska bli ganska bra. Det är inte så att en person gör hela skillnaden. Utan det är i balansen mellan allt som det fina ligger.

När jag sitter på nämndmöten brukar detta slå mig: här sitter vi tillsammans, en samling valda individer med olika partitillhörighet, och tar ansvar tillsammans. Vi diskuterar, väger och vänder på frågor. Ibland är vi mer eniga, ibland mindre. Men alla dessa moment i maskineriet spelar en stor roll. Det är en balans mellan olika viljor och åsikter. Dessa möts och resulterar i något. Det är delarna som utgör den bra helheten. Styrkan finns i själva balansen. Som Yin och Yang!

Demokrati, fria val, öppenhet och åsiktsfrihet är något som säkrar denna balans i samhället. Och det här är min teori: när detta hotas är vi illa ute. När vi börjar få brist på opposition i samhället, när det börjar bli för strömlinjeformat, det är då det riskerar gå åt skogen.

Den här videon på Youtube har gjort mycket stort intryck på mig. Professor Jonathan Haidt sätter ord på många reflektioner jag själv redan gjort. Och det var fantastiskt att få höra detta mer strukturerat, av någon betydligt mer kunnig än jag.

Videon handlar om moral kopplat till politisk ideologi. Den tar upp balansen jag pratar om. Liberaler och konservativa (den utgår från politiska landskapet i USA) bidrar båda till helheten, med sina perspektiv. Inget är objektivt fel eller rätt.

Vidare tar han upp det faktum att alla människor anser att deras egna åsikter och syn är de rätta, något jag ofta påpekar. En självklarhet kan tyckas, men det märks inte i samhällsdebatten tycker jag. Vill man lyckas påverka någon att ändra åsikt, så måste man ta med detta faktum i valet av metoder för att försöka påverka. Att dumförklara någon och framställa sin egen syn som den objektivt rätta och självklara är fullständigt lönlöst. Man kommer inte att lyckas påverka då. Snarare kan man trycka människor längre bort från de åsikter man vill övertyga dem om.

En frihetlig bloggare jag gillar, Hans Li Engnell skriver idag om ”Det tysta samhället”. Han skriver ”det väntar ett tungt socialt straff för den som yttrar ”fel” åsikt” i ett antal frågor. Jag har skrivit om detta tidigare och delar helt hans oro för denna tendens som finns just nu. Vi måste vända denna utveckling.

Vi får inte tillsnörpa det som gör att vårt samhälle och demokratin fungerar, vare sig det görs genom lagliga förbud eller sociala stigman etc. Det finns mycket viktiga poänger med att även åsikter vi INTE delar förekommer och yppas i samhället. Det hjälper oss att förstå vad som är viktigt, vad vi tycker och inte tycker. Det är också viktigt för att behålla tilltron och respekten för det som är grunden i vårt samhälle; frihet och öppenhet. Det utgör också en sorts garant för att helheten blir bra, den balans jag pratar om.

Vi måste påminna oss själva och varandra om att bara för att någon människa yppar en åsikt betyder det inte att denna kommer att bli allsmäktig och politiken kommer styra efter den. Och nej, inte ens om det är en kändis som yppar den. Det betyder bara att denna person har denna åsikt. Lägg till det också att det bara är EN åsikt en person har. Personen har massor fler. Dessutom tolkar vi saker på väldigt olika sätt. Det är sannolikt så att vi inte tolkar det som sägs exakt som personen har menat det.

Människor har olika referensramar och kommer alltid att ha. Vi har olika bakgrund, olika erfarenheter och personligheter. Det som en tycker är ok, tycker en annan är att gå för långt. Vi sätter olika saker som viktigare än andra.

I ett samhälle behövs inte tilltro från varje människa för varje annan människa. Det är en orealistisk och inte nödvändig målsättning. Det som däremot är avgörande är att den finns en tillit till att vi löser det, tillsammans. Att balansen mellan våra åsikter och vårt agerande jämnar ut de mest extrema åsikterna och trenderna för att skapa en bra helhet. Denna tillit får vi bara inte tappa.

Under det demokratiska styrelseskicket kommer sedan politiken som drivs i ett land variera med tiden och med förutsättningarna. Det kommer att bölja fram och tillbaks. Partier och politiker kommer till och försvinner. Allt i en stor, ständigt pågående process. Ibland går vi fel, men då kan vi korrigera. Förutsättningen för det är att Yin och Yang är med. Sätt dem inte ur spel.

Nyansera ”stå upp för öppenheten”

”Vi står upp för öppenheten” är en fras som upprepas ofta av dem som tycker att vi ska ha kvar de regler kring migration som vi har just nu. Jag har personligen lite svårt för frasen så som den används.

Man skulle till exempel kunna säga att det är att ”stå upp för fred i Sverige” om man accepterar den försvarsbudget vi har just nu. I det fallet kunde man anklaga en som skulle vilja sänka försvarskostnaderna för att ”inte stå upp för fred”, eller att dessa ”inte vill ha fred”. Men det är varken särskilt hederligt eller bra.

Vi har inte en maximal öppenhet i Sverige gällande migration. Vi har reglerad invandring. Inte heller om vi jämförde med andra länder och konstaterade att vi hade de mest generösa reglerna så tycker jag man kan påstå att vi står upp för öppenhet medan de andra länderna med sina mindre generösa regler INTE står upp för öppenhet. Det som är ett faktum är att vi skulle kunna ha ännu mer öppenhet än idag, om nu ”öppenhet” definieras som hur lätt det är för människor att komma hit och bosätta sig. Men det har vi alltså valt att inte ha.

Förändringsförslag som är relativa utsagor, förvrids till för eller emot, på eller av. Det är inte bra. I fallet migration ger det en felaktigt förenklad bild av frågan som i själva verket är mycket komplex.

Man kan till exempel fråga sig om ”öppenhet” är den parameter som bäst beskriver hur väl vi hjälper människor till trygghet och till ett ökat välmående (vilket är det som i alla fall jag ser som målet med just öppenheten som rör flyktingar).

Rent logiskt kunde det faktiskt vara så att vi hade mycket generösa regler för att kunna fly hit. Men om inga skulle välja att komma hit, hjälpte vi inte många människor endast med öppenheten.

På samma vis kan man ifrågasätta om öppenhet räcker för att människor ska leva ett bra liv här. Rent logiskt skulle vi kunna ta emot många flyktingar, men som sedan får stora problem att leva här på grund av hur vårt samhälle ser ut. Hur mycket har vi hjälpt dem då? Fanns det kanske i själva verket ett annat, bättre sätt att hjälpa dem på? Hur?

Det finns många aspekter som rör invandring och flyktingar som inte diskuteras på ett så nyanserat sätt som de borde. Det är inga enkla svart-vita frågor, som vissa vill göra gällande. Det handlar mycket om vilka perspektiv man har och vilka värderingar. Vad betyder att hjälpa andra? Och vad är moraliskt av Sverige att göra sett ur olika perspektiv: individernas perspektiv som behöver hjälp? Sett ur regionernas perspektiv i Sverige? Ur landets perspektiv som helhet? Och om vi tittar ur ett globalt perspektiv?

Låt oss lägga alla argument och perspektiv på bordet och väga, vända och vrida på dem förutsättningslöst. Det är då vi har chans att komma fram till de allra bästa besluten. Men att alla personer eller de politiska partierna skulle kunna enas på detta område är osannolikt. Det kan vi inte på andra politikområden heller, så varför skulle det vara annorlunda i denna fråga? Då får vi göra det vi alltid gör: kompromissa. Det är en del av demokratin.

Ebba Busch Thor bra för demokratin

Igår höll Ebba Busch Thor (KD) sitt första partiledartal i Almedalen. Det var tydligt, spetsigt och med konservativt innehåll. Hörde många som gillade talet. Och det blev jag genuint glad över. Varför? Jag är ju miljöpartist.

Jag tycker att det är bra att människor känner att politikerna ser de problem som de ser och driver de frågor som de tycker är viktiga. I Sverige finns inte bara människor med gröna åsikter, utan människor med socialistiska åsikter, liberala, konservativa åsikter och så vidare. Om de konservativa väljare som finns anser att det var ett bra tal, så är jag glad. De behöver en hemvist.

Jag tror inte att det är bra som det är nu, att vi går mot att färre och färre känner att de har någon att ”heja på” i politiken.

Vi har en mångfald partier för att också ha en mångfald av åsikter och ideologier representerade i politiken, i media, i det som syns och hörs rent allmänt. Men det handlar inte bara om ideologi utan även om att det finns politiker som är förtroendeinvande och anses ”vettiga” som individer. Att det finns politiker som medborgarna känner att de vill lyssna på och som de känner att de vill stödja.

Politiken är förstås långt ifrån klar för att människor känner att de har en politisk hemvist någonstans. Men det är en förutsättning för att få politiken att gå framåt, för att den överhuvudtaget ska ha en legitimitet.

Politik är en ständigt pågående process. Det handlar om att vilja något, utforska nya alternativ, argumentera om det, påverka och i slutändan förändra. I detta är en aktiv opposition en mycket viktig del. Det räcker inte med att ha några som styr.

Det är på grund av dessa anledningar jag också är kritisk till decemberöverenskommelsen som gjordes av sex partier i julas. Det skrev jag en debattartikel om i Expressen nyligen. Överenskommelsen minskar tilltron till politiken och politiker. En tilltro som är en förutsättning för hela demokratin.

Vad som händer framöver med KD och det politiska landskapet får vi se. Men det står klart, att Ebba tände en liten gnista av hopp hos en del väljare som på sistone irrat omkring planlöst och sökt någon som för delas talan.