Månad: juni 2015

Miljöpartiet ungdomsförbundet eller riksdagspartiet

Miljöpartiet höll kongress i Örebro den 12-14 juni. Där hade vi ett debattpass som skulle handla om demokrati, lika rättigheter och migration. Debatten dränktes helt av propaganda för att inrätta ”individualiserad föräldrarförsäkring” (en med 50-50 uppdelning av dagarna och som inte går att överföra till någon annan).

bild (25)Anledningen till detta var en motion som var inlämnad av partiets ungdomsförbund, Grön Ungdom (GU). Cirka varannan talare var från GU och de talade för sin motion. Debattiden gick och gick och knappt några andra ämnen fick plats. Även ett par stycken i partiets feministfalang var uppe och stöttade motionen.

Det var svårt att uppfatta att man befann sig på Miljöpartiets kongress och inte på kongress hos Feministiskt Initiativ. Det kändes inte bra.

När jag för ett par år sedan försökte starta upp en GU-avdelning lokalt besökte ett av språkrören från GU i Stockholmsregionen oss på ett möte. Han berättade att GU inte var som andra ungdomsförbund och hade sin egen agenda. De drev istället den politik som moderpartiet stod för. Detta har på ett par år vänts 180 grader.

Nu har GU fått för sig att individualiserad föräldrarförsäkring är ”feministiskt”. Eftersom Miljöpartiet är ett ”feministiskt parti” måste partiet driva frågan, oavsett andra argument, oavsett av vad folket i Sverige tycker. Punkt. Annars är man feg. Att vi för precis ett år sedan bestämde på kongressen att under denna mandatperiod arbeta för en tredelad föräldrarförsäkring anses irrelevant (en tredjedel till vardera föräldern samt en som kan förfogas fritt över). Att det finns olika sorters feminism verkar inte heller accepteras.

Man har svårt att inte imponeras av GU:s välplanerade påverkansarbete. All cred till dem för det. Men det är beklagligt för partiet att de tar så stor plats. En stor mängd oorganiserade delegater på kongressen har inte något att sätta emot, särskilt inte på kort varsel. Och media hakar på och målar upp en bild av att GU:s politik är Miljöpartiets.

Redan förra året kuppade GU igenom att ha jämställdhet, eller snarare ”feminism”, som ett extra, fjärde, fokusområde inför valet. Kuppa är kanske ett hårt ord när det ändå var ett demokratiskt beslut på kongressen. Men jag upplever att det var så det var. Man hade som delegat ingen aning om hur hård propaganda det fördes för detta väl på plats på kongressen. Det var svårt att inte uppfatta det som att alla andra delegater tyckte precis som dem. Det var först i efterhand som polletten trillade ner hos mig att GU låg bakom det.

Miljöpartiets stora fokus på feminism inför valet, särskilt Åsas Almedalstal om de lata vita männen, var en av anledningarna till att det gick så dåligt i valet i höstas. Det är min egen syn, men det visade även partiets egen valutvärdering.

GU:s motion om individualiserad föräldrarförsäkring röstades ner, om än inte med jättestor majoritet. Jag var nästan lite chockerad efter omröstningen. För innan kongressen hade jag inte trott att detta ämne skulle ta någon plats alls, och definitivt röstas ner tydligt. Men ju längre tiden gick på kongressen, desto mer osäker blev jag och funderade. Har partiet tagits över av ungdomsförbundet?

Så är det förstås inte. Men ju mer jag tänker på den aspekten med ungdomsförbund kan man konstatera att partiet ibland beter sig lite åt det hållet. Naivt. Extremt. På kongressen klubbade vi massor av förslag och utredningar, politikutveckling som partistyrelsen nu ska göra. Hur många tänkte på helheten? Genomförbarheten? Realismen? Det gjorde i alla fall partistyrelsen på kongressen. De kämpade verkligen tappert och gjorde kloka inspel i sakfrågorna. Det var samma sak på förra årets kongress. Partistyrelsen var klippan då med.

Det är viktigt att ha långsiktiga och stora visioner. Men det är helt nödvändigt att göra skillnad på de långsiktiga visionerna och dagspolitiken. Det är inte alls självklart och uppenbart vad som ska göras idag för att kunna nå visionerna på sikt.

Hörde från en klok partikollega följande resonemang: för varje fråga partiet är ”värst” i, det vill säga går längst och trycker på allra hårdast, så skrämmer vi bort en del. Få väljare är extrema i alla frågor. Det betyder att om vi är extrema på många områden kommer vi till slut inte ha några väljare kvar. Miljöpartiet kan alltså inte vara värst på allt – om vi nu vill få några röster.

Det viktigaste behöver förstås inte vara att ha makt och få röster. Miljöpartiet har tidigare haft en roll som påtryckarparti. Men detta är ändå ett ställningstagande partiet behöver göra hela tiden: vill vi vara extrema och påverka andra som har makt att ta beslut åt det hållet vi vill? Eller vill vi också ha egen makt för att själva kunna påverka besluten? Genom att vara för extrema kommer vi inte lyckas med det senare.

När det gäller kongressen var det på det stora hela ändå en bra kongress. De beslut som togs var i de allra flesta fall vettiga, enligt min syn. Och det var jätteroligt att träffa och prata med så många miljöpartister.

Jag börjar känna mig lite mer varm i kläderna och förstå hur det hänger ihop nu med motioner, val av personer till poster och så vidare. Det är steg ett för att kunna påverka mer framöver, vilket jag så klart vill göra. Det är därför jag är med i ”leken”, det vill säga i politiken.

Annonser