Kvalitet i media är inte gratis

Det pratas idag om många problem som på olika sätt är kopplat till media. Media anses ha mycket makt. Det håller jag med om. En del anser media styr mer än politikerna genom att sätta agendan och kan vinkla lite hur som och att det har bidragit till att skapa och krympa ”åsiktkorridoren”.

Jag är en av dem som klagat på hur det har blivit. Men det är först på sistone jag har insett att jag själv inte riktigt tar mitt eget ansvar i det hela.

Vad handlar problemen om? Jo det är mycket kapat direkt från TT. Det är snabba klatschiga nyheter för att få många klick och sålda lösnummer. Artiklarna blir ytliga för att det inte finns tillräckligt med personer som är specialiserade på olika ämnen och kan granska och analysera på djupet. Många lokala tidningar ute i landet lägger ner, vilket gör att det som återstår blir mer storstadsfokuserat.

Jag har länge irriterat mig på att saker på nätet kostar. Jag har ansett det vara småaktigt att artiklar hålls bakom betalväggar. Tror inte att jag är ensam om den här känslomässiga reaktionen. Men jag har inte riktigt velat se det här i ett större perspektiv förrän nu och kopplat det till de problem jag själv framför angående media.

Vi kan inte bara klaga på media och ställa krav på kvalitet utan att vara villiga att bidra till det själva. Presstöd javisst, men det finns andra sätt som man kan bidra till media som privatperson.

Det är jättebra och viktigt med ideella initiativ, att privatpersoner bloggar och analyserar och skriver. Men jag tycker också att det måste finnas människor som arbetar med journalistik, djupanalys och skrivande professionellt. Och det räcker inte att de finns på några ställen. För att ha bredd i medielandskapet behöver de finnas på många ställen och på många platser i landet. Det är en viktig del i ett samhälle som utvecklas och mår bra. Pengar korrelerar självklart inte direkt med kvalitet men kompetens och resurser gör det betydligt lättare att uppnå kvalitet.

Jag har alltså tänkt om nu och har som steg 1 börjat betala för att läsa Svenska Dagbladet på nätet. Jag tycker att de har publicerat bra saker på sistone och har skarpa skribenter som bidrar till samhällsdebatten.

Att betala till sådant jag spenderar mycket av min tid på – läser och följer vad som händer inom politiken och ute i samhället – är betydligt bättre än att köpa massa prylar att konsumera. Man kan se det som ett sätt att stödja en sundare samhällsutveckling. Det är också ett sätt att göra media mindre beroende av reklam, vilket jag tycker är bra eftersom jag inte är största fantasten av den enorma mängd reklam vi utsätts för överallt. På det stora hela är det alltså ett bra sätt att spendera sina pengar på.

Ett stort problem är att det idag fortfarande är lite för komplicerat att enkelt bidra ekonomiskt till det man konsumerar av media. Systemen är inte tillräckligt enkla och smidiga för att privatpersoner ska kunna bidra. Här finns ett stort och mycket viktigt jobb att göra för mediabranschen. Kanske gemensamma lösningar? Paket där landsbygdstidningar i en viss region ingår en viss tid? En stor möjlighet finns för nya innovativa tekniska lösningar på området.

Jag är glad att jag kommit till insikt och slutar vara så envis. Det är värt det att bidra mer än jag gör. Hoppas nån mer kan inspireras och tänka om.

Annonser

5 comments

  1. Problemet med betalväggarna är väl främst att det handlar om prenumerationer. Jag skulle gladeligen se något system där man betalade något litet för varje artikel man läste. Man skulle ju kunna ta en avgift som faktiskt motsvarar utrymmet artikeln tar i tidningen. Tänker ungefär som så, att om papperstidningen kostar 15 kronor (vilket väl är ungefär vad de ligger på idag, eller? Har inte köpt en tidning på evigheter så vet egentligen inte) och innehåller 50 sidor, så skulle då en ledare på en sida kosta 30 öre (eller ännu bättre, 15 öre, halva tidningen är ju ändå annonser), vilket skulle vara en mer än fullt adekvat ersättning för att läsa den på nätet, det är ju en ren inkomst utan några tryck- och distributionskostnader.
    Eftersom du nämner just SvD, jag skulle gärna betala (ett rimligt pris) för att läsa Sanna Raymans och Maria Ludvigssons alster.

    1. Intressanta tankar! Jag håller med. Det måste bli lättare att betala för just det man vill läsa. Att det skulle kunna finnas en möjlighet att läsa vissa särskilda skribenter är också en spännande tanke.

  2. Intressanta tankar, och jag håller med om det mesta samt själva grundproblematiken.

    Men den största faran anser jag vara att granskningar försvinner mer och mer. Granskningar av politiker och kommunala/statliga verksamheter/företag, större privata företag och till viss del andra makthavare.

    Att göra en större granskning, om man ser till grävande journalistik, kräver enormt många arbetstimmar. Flera hundratals timmar är nog minimum med research, faktakoll, intervjuer och själva skrivandet. Fem personer åtta timmar om dagen i bara en vecka blir redan där 200 timmar. Och större granskningar kräver mer än så, speciellt om du ska resa runt (dyrt) för att intervjua.

    Det ska alltså mediabolaget vara beredd att lägga ut, med risken att granskningen inte mynnar ut i något att publicera…

    Liknande granskningar skulle jag gärna betala för, typ 10-20 kr för att följa allt i ämnet som skrivs av en tidning under någon vecka eller två.

    Men skribenter och krönikörer ser jag faktiskt ingen anledning att betala för, även om dom är vassa som i ditt exempel med SvD. Nu för tiden ska dom tycka om allt, inte bara inom det ämne som dom verkligen behärskar. Jämför med det du skrev tidigare, att ministrar blir dom som kommer tills tals utåt istället för dom politiker som sitter i diverse utskott.

    En bra bloggare har ofta större sakkunskap, erfarenhet och utbildning/kunskap inom ett område, och därmed bättre förmåga att tolka och förstå siffror, fakta och skeenden på ett mer korrekt sätt.

    Problemet är snarare att det är för få kompetenta bloggare inom ett flertal områden, men det tror jag kommer att ändra sig automatiskt i framtiden. Och dom bästa bloggarna kanske blir semiprofessionella, eller iaf driver själva bloggen semiprofessionellt utöver andra jobb.

  3. Bra frågeställning.
    Om man får dra fram ”samhället som en trebent pall” igen (civilsamhället, marknaden, staten), så blir min slutsats att man måste göra som du beskriver: verkligen betala för det man tycker är bra.

    Alternativen fungerar inte av sig själva:
    * Att lita till ”Marknaden” ger nio delar Brittisk kvällspress plus en del ”riktig journalistik.” (Eller för all del Fox News och dess motsvarigheter på diverse ytterkanter.)
    * ”Staten” har gett det maktfullkomliga SR/SVT.

    Jag tror det är som med andra områden: om marknaden vet att det finns ett statligt alternativ, tvingas de vara bättre även om de skulle lyckas tillskansa sig en monopolställning (exempelvis sjukförsäkringar i de flesta västländer). Kan civilsamhället erbjuda föreningar och hemskolning måste de skattefinansierade alternativen var tillräckligt bra, annars kommer medelklassen att rösta fram lägre skatter (se på Finlands skola).

    Köper man alltid det billigaste får man i längden skräp. Under 99% av vår historia var det så att vill man ha något så fick man tillverka det själv, eller åtminstone tillverka något av motsvarande värde. Vi har kanske inte varit konsumenter tillräckligt länge för att lista ut hur det skall fungera.

    (Tänk att jag fortfarande inte kan stava till ”åtminstone” utan stavningskontroll.)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s