Kommunerna måste räkna människor

”Självklart stå upp för öppenheten”, så lyder rubriken på Hanna Wagenius (CUF) och Hannes Hervieu (Centerstudenter) svar på en DN-debattartikel om migration och flyktingmottagning igår skriven av ett par folkpartister.

Det är absolut bra att detta diskuteras, men jag börjar bli lite trött på retoriken. Den intressanta frågan är inte om de folkpartister som skrev DN-debattartikeln är för eller emot öppenhet. Det är jag helt övertygad om att de är för. Frågan är: när infaller punkten då ”stå upp för öppenheten” är omöjlig om man samtidigt vill ”stå upp för välfärdssamhället”? För om vi ska vara ärliga: det finns väl en sådan punkt? Önsketänkande kan inte radera ut den.

Det anses vara ”inhumant” att diskutera hur många flyktingar vi tar emot. Men det som glöms bort alldeles för ofta är att kommunerna inte har det privilegiet som rikspolitikerna i betydligt större utsträckning har: att kunna avstå från att räkna människor och gå på godhet och välvilja.

I kommunerna har man konkreta politiska arbetsuppgifter att ta hand om. Det ska ses till att det finns skolor, bostäder, stöd till gamla och funktionsnedsatta, försörjningsstöd idrottshallar och så vidare. I alla fall har det varit intentionen hittills. Och då går det inte att bortse från hur många människor det handlar om. Snarare är det exakta antalet av extremt stor vikt. Det måste finnas en tillräckligt stor organisation och personal som håller, tillräckliga resurser, praktisk möjlighet och fortfarande kunna följa de lagar och regler som man är tvungna att följa. Bara att se till att rekrytera en person här och en person där när behovet av personal med viss kompetens ökar, tar tid för en kommun och är definitivt inte gratis.

Den poäng från folkpartisternas artikel som bör fångas upp är att migrations- och integrationspolitiken som förs får inte vara frånkopplad kommunernas situation utan att det måste vara tvärtom. Flyktingmottagningen till landet avgörs på nationell nivå. Men där flyktingarna kommer att hamna medan de söker asyl och när de fått asyl, är i kommunerna. Retoriken från rikspolitikernas håll om kommunerna har i vissa fall varit som att kommunerna vore landets ”stoppklossar”. Men alltså kommunerna ÄR ju det här landet. Det finns inget Sverige som inte är del av en kommun!

Vi kan inte hålla på att fortsätta harva i misstro av varandras intentioner längre.  Att bara se en sida av ett mynt (öppenheten) kan man kosta på sig att göra som icke-politiker. Så kan dock inte politiker resonera. Inte politiker som är tvungna att ta ansvar. Till exempel kommunpolitiker. De kan inte bara tala om ”stå upp för öppenheten”, som om öppenheten i sig byggde bostäder, fritidsgårdar och matade de äldre.

Jag är bekymrad. Om inget radikalt görs angående dessa frågor tror jag att vi snart riskerar att börja se avhopp av kommunpolitiker som inte vill vara med längre. Som inte klarar av att göra de nedskärningar av ordinarie verksamhet som krävs. Som ser standarden och ambitionsnivån på bostäder, skola, vård etc pressas ner. Och som helt enkelt inte klarar av att försvara och ta hand om den situation som uppstått.

Något tak på antal flyktingar behöver vi inte sätta nu. Däremot ska vi ha det som en blåslampa i baken: misslyckas vi med flyktingmottagandet (utifrån den ambitionsnivå vi har på hur samhället ska se ut), så är det den nödlösning som återstår. Det är ren logik, för någon som är beredd att ta ansvar och göra det som krävs.

Annonser

10 comments

  1. Bra! Det borde vara självklart för alla andra än de direkta flummarna att en cost/benefit kalkyl måste göras och ser man då att kostnadssidan vida överstiger inkomstsidan måste man vidta åtgärder. Man kan sänka kraven på omsorgen, på välfärden, för alla eller man kan höja skatterna för de som har jobb. Med det senare kan påpekas att det är i stort sett bara icke-skattefinansierade jobb som kan ge en nettoinkomst. Då kommer nästa fråga, kommer arbetsgivare och arbetstagare att acceptera höjda skatter? Ja det är tänkbart, men kommer vanligt folk acceptera att allt omkring dem blir dyrare? Nä, inte säkert alls, och då kommer de förmodligen att göra sina inköp annorstädes. Eller avstå.
    Enbart ideologiskt rättrogna tror att skattesatser inte påverkar jobben.

  2. Jag försöker få svar från politiska representanter hur de ska öka andelen läkare, sjukvårdspersonal, tandläkare, poliser, socialarbetare osv som matchar den snabba belastningsökning som kommer av invandring. Vi har redan nu personal och platsbrist inom vården, socialsekreterarna är överarbetade, hur kommer det då bli när vi får 400000 nya personer på bara några få år.
    Politiker som inte har svar på detta kan inte samtidigt säga att vi ska ha mer invandring. Förespråkar man ökad invandring i ett sådant läge så förespråkar man välfärdsstatens kollaps. Iofs verkar det vara målet för några invandringsliberaler.

  3. Tack Josefin!
    Tack för dina klarsynta åsikter.
    Tack för att du som partipolitiker vågar tänka själv och analysera utanför grupptillhörighetens ledband.
    MPare sedan partiets födelse är jag, men har under senare år börjat tvivla betänkligt på vart partiet är på väg.
    Så länga personer som du finns kvar och har inflytande stannar jag.

    Dialoger och kommunikation är A och O.
    Att bygga broar och förstå.
    Att lyssna och att vara objektiv i sakfrågor.

    Polarisering, åsiktsfascism och rabiat extremism leder aldrig till något gott.
    Det vore önskvärt om t.ex. Rasmusson och Dalunde förstod detta.

  4. Hej Josefin!

    Du är verkligen en otroligt häftig och inspirerande person som klarar av att tänka fritt och vågar vara kritisk. Jag läste intervjun du gav till nyheter idag där du säger ”Jag ogillar att jag ska behöva stå för allas fördomar om det här partiet. Vi är individer i partiet, visst vi har en politik och ett partiprogram men det är inte ens självklart vilken politik man ska bedriva utifrån det partiprogrammet. Jag tycker det är bra att det finns en intern debatt också, att man pratar om vart partiet är på väg och sådär.”

    Det är så grymt!

    Hur känner du inför att prata/ställa upp på en dialog med sundsvallsstudenter som publik?
    Kontakta mer än gärna mig så ska jag berätta tydligare vad jag tänker. Det skulle vara en så spännande att få lyssna på dina åsikter!

    Kämpa på

    Sofia Canclini
    s.canclini@hotmail.com

  5. Haha inget tak för ”flyktingar” hur vet du ens att det handlar om flyktingar när 90% saknar id och pass? Du ser inget problem att ta in 100.000 bostadslösa och arbetslösa invandrare när vi redan har en enorm bostadsbrist och arbetslöshet?
    Ett bra exempel är Malmö där man får 4 miljarder om året i bidrag från skattebetalarna för att gå runt, 1 miljard av det är socialbidrag t.ex.
    En normalt funtad människa kan se vart detta leder.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s