Miljöpartiet och mansfrågor

Idag när jag städade hemma hittade jag en kopia av Miljöpartiets programtext som antogs vid partiets bildande 1981. Tänkte att jag skulle få mig ett gott skratt när jag läste den – det var ju trots allt rätt länge sedan och saker och ting förändras. Men jag blev överraskad över hur bra den var. Och hur mycket av partiets grundtankar som finns kvar i det nuvarande partiprogrammet. Det gäller dock inte allt. En sak är det som handlar om kön och jämställdhet.

Jag kom att tänka på en insändare jag gjorde i Miljöpartiets tidning ”Grönt” nr 2, 2011. Det var nästan fyra år sedan nu. Den hade titeln ”Miljöpartiet bör driva mansfrågor”. Ni kan läsa den nedan (klicka på bilden så blir den större).

Grönt - MP och mansfrågor

När jag läser texten nu känns den ganska utspelad. Det blev inte som jag ville. Det gick snarare i motsatt riktning när det gäller Miljöpartiet. Och dessutom hade jag fel i att något annat parti skulle plocka upp bollen om mansfrågor. Snarare tycker jag att de flesta partier har gått åt ett mer kollektivistiskt håll i synen på könen, där gruppindelningen och behandlingen utifrån kön har blivit starkare (har skrivit lite mer om det här). Och det har blivit än mer polariserat och bilden av kvinnor som offer har förstärkts.

När det gäller kön och jämställdhet är jag väl mer av en ”gammel-miljöpartist” (jmf gammel-moderat) som gillade partiet bättre som det var förut i just denna fråga. Då det pratades om jämställdhet och inte feminism i vilken kvinnan anses underordnad per default i alla situationer. Då jämställdhet handlade om att frigöra människor. Då målet var att man ska få vara som man är, oavsett varför man är som man är. Och att man ska bli behandlad utifrån den man är, inte utifrån hur någon tror att man är d.v.s. utifrån fördomar. Detta sägs vara målet idag också. Men när strävan självt är så fullt av fördomar, då är det mycket svårt att se målet skymta ens där långt borta i horisonten bakom allt annat.

Jag gillar devisen ”att driva jämställdhetskampen på ett jämställt sätt”, som jag också har med i insändaren. Vi behöver se hur både kvinnor och män har det. Det är att handla på ett jämställt sätt redan på vägen mot jämställdheten.

Frågan om jämställdhet är starkt kopplat till föreställningar och attityder människor har. Dessa påverkas också av det man gör för att försöka öka jämställdheten. Därför anser jag att frågan om jämställdhet inte är lämpad för att drämma till med storsläggan på (stora omfattande åtgärder eller som exempelvis könskvotering där man döms utifrån kön). Då riskerar man skada mer än man förbättrar.

Jämställdhet tycker jag drivs bäst framåt med små medvetna steg som värnar de grundvärden vi vill se växa. Det gör vi bland annat genom att se båda könen och deras förutsättningar, ur deras perspektiv.

Annonser

11 comments

  1. Om du vore mp skulle jag rösta på er, men nu marschera partiet i stormsteg åt helt fel håll… hoppas de ser stupet i tid. Åsas almedalstal säger allt.

  2. Jag gillar dina tankar. Allt är som vanligt alltså. Jag skulle dock tillägga mer tydligt att vi i fråga om könsroller måste utgå från verkligheten. Jag har inga problem med att man försöker ändra på vissa attityder och beteenden, men man måste ha en förståelse för varför saker och ting blivit som de är. Överallt i min bekantskapskrets ser jag t.ex. ett mönster vid parbildning att mannen är snäppet äldre än kvinnan och således lite mer etablerad på arbetsmarknaden. Jag ser också att kvinnor ofta insisterar på att ta huvudansvaret för hemmet. Inte för att de är tvingade, utan för att de själva vill. Man kan vilja ändra på detta, men min poäng här är att man inte kan utgå från att det rådande läget i dag är en följd av något slags förtryck och underordning av kvinnan.

  3. Bra skrivet! Min egen käpphäst när det gäller jämställdhet är att ”män och kvinnor gynnas och missgynnas olika i olika situationer”, men jag visste inte att du hade formulerat det på liknande sätt redan 2011. Hoppas Miljöpartiet lyssnar till slut.

  4. Att få definiera sig själv, blanda både manliga och kvinnliga uttryck efter behag, var nog orsaken att jag en gång kallade mig feminist. Jag är uppväxt med att man ska kunna allt i ett hushåll. Både diska, städa och fixa cykeln. Följdaktligen kan jag både sy och laga mat, vilket innebar att jag blev diskriminerad i skolan. Killar kan ju inte sånt. Samtidigt har jag gått en gedigen naturvetenskaplig utbildning. Så som dagens feminism och jämställdhetsdiskurs utvecklat sig måste jag därför hoppa av tåget, eller gjorde det för flera år sedan. Den har blivit allt det jag är emot.
    Man påstår sig fortfarande vilja frigöra människor från fack, men man gör det ”ta daa!” genom att själva sätta människor i fack utifrån yttre attribut. Istället för att man själv göra sin identitet, ÄR man sitt kön, sin hudfärg, sin etnicitet. De förväntar sig att du utifrån det har vissa egenskaper och viss status, vilket ger dig olika rätt att uttala sig i olika frågor. Helt horribelt blir det när män verkligen bryter mot den stoiska och tysta mansrollen och pratar känslor. Då blir de hånade av feminister (!) för att de inte håller käft och tar motgångarna ”som en man”. ”Male tears”, Vita Kränkta Män, ”inte man nog”, småpojkar etc. Man undrar vilken mansroll de egentligen vill ha. De verkar ganska nöjda med 1800-talets stoiska gentleman som får sitt värde av att göra saker för kvinnor och att kvinnor ska ses som svaga, utsatta och extra skyddsvärda.
    Den akademiska feminismen (genusvetenskap) är under all vetenskaplig kritik. Inte bara infekterad av postmodernt flum, men man har redan ideologiskt fastslagit slutsatserna. Män är skurkar, kvinnor är offer. Sen konstruerar de ”forskning” som ska bevisa det i alla lägen. Från bestick, trumpeter och järnvägsstationer. Det skulle kunna vara intressant att studera vad som gör oss till de individer vi är, men om man på socialkonstruktivistisk manér bortser från två av tre ben (arv och biologisk miljö) blir det bara ideologibekräftelse.
    Tyvärr verkar MP ha hoppat på detta skenande tåg över stupet. Det var med stor tveksamhet de fick min lokala röst i höstas. Speciellt efter Åsa Romsons dikeskörning i Almedalen.

  5. Josefin,
    Den texten var utmärkt. Du är inte bara intelligent utan även klok. Tyvärr diskvalificerar de egenskaperna dig nästan som ”politiker/mediakonsult” i dag.

  6. ”Snarare tycker jag att de flesta partier har gått åt ett mer kollektivistiskt håll i synen på könen, där gruppindelningen och behandlingen utifrån kön har blivit starkare (har skrivit lite mer om det här).”

    Problemet här är att socialliberalismen har gått åt det kollektivistiska hållet och blivit mer socialistiskt och mindre liberal.

  7. ””Jag gillar devisen ”att driva jämställdhetskampen på ett jämställt sätt”, som jag också har med i insändaren. Vi behöver se hur både kvinnor och män har det. Det är att handla på ett jämställt sätt redan på vägen mot jämställdheten.””

    Håller fullständigt med i detta, gillar också retoriska formuleringen.

    Blev rätt upprörd när MPU(vad nu förkortningen är för miljöpartiets ungdomsförbund) bestämde sig för att ledningen skulle vara 50% kvinnor, varav de nöjde sig med endast kvinnor. Men det var ju inte fel för ”det finns så mycket killar i politiken i övrigt”.
    Där förlorade de ju min röst liksom.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s