Om djupet i politiken

Jag vet inte om det är på grund av min ingenjörs- eller forskarutbildning, eller om jag bara är en sådan person från början. Men jag tycker att det är väl grunt i politikens värld.

När jag är på sociala medier eller någon får höra att jag är miljöpartist kan jag bli konfronterad: ”Så här säger MP. Varför det? Står du för det? Vad tycker du?

Det kan handla om nivåer på skatter, lagar, eller förslag om något, på vilket område som helst.

Det är jobbigt för en som mig.

För jag har svårt att ha en bestämd åsikt om jag inte har genomgått en tillräcklig process för att skaffa mig en. För att göra det behöver jag ha åtminstone lite bakgrundsfakta och kunskap i hur det fungerar på området med regler, lagar och hur det ser ut i samhället på det området, vad olika intressenter tycker och så vidare. Men det handlar också om att jag måste ha korsat den informationen jag har med mina egna värderingar.

Att komma till detta stadium i en fråga, då jag faktiskt kan ha en åsikt: ”så tycker jag”, tar olika lång tid på olika områden. Jag vet mer om vissa frågor på grund av min utbildning, min bakgrund eller mina intressen. Men på vissa andra områden, som till exempel försvaret, eller vården, är jag nästan helt ny.

Det är svårt att vara insatt på ett enda område, om man så arbetar med det på heltid. Tänk sedan på hur många olika samhällsområden som finns. Hur mycket koll är det möjligt att ha?

Det är inte konstigt, inser jag nu, att organisationer och andra samhällsaktörer, fackförbund eller andra lobbyorganisationer, inte bara spelar en stor roll för samhället utan också för politiken. Och då menar jag i positiv bemärkelse. De bidrar med kunskap, information, förslag och åsikter. Men för att det ska bli positivt krävs förstås vaksamma, kritiskt tänkande politiker som kan sålla i det som hörs och sägs, och till slut prioritera vad som är viktigast.

Med tanke på hur svårt det är att vara djupt insatt in något: tänk på partiledardebatterna. Naturligtvis kan partiledare preppas innan med fakta, statistik och information om vad partier gjort och tyckt tidigare, och vad de andra partierna tycker i frågor. Men hur djupt kan det bli? Hur mycket argumentation kan det bli tal om i en sådan debatt? Ändå är det partiledarna som gäller, jämt. Partiledaren är allt. Trots att de bara utgör den absoluta ytan på partiet.

Vore det inte bättre med lite större djup i den politiska debatten? Välgrundade åsikter. Klar tydlig argumentation. Mer baserat i fakta. Det vore också bra med en större acceptans för att det inte går att ha koll på allt. Ju mer vi kräver att alla ska kunna allt – desto mer yta och populistiska utspel kommer vi att odla fram.

Visst är det andra personer än partiledaren som uttalar sig offentligt från partiernas sida. Men jag skulle vilja se en ännu större plats för politiska ”specialister” i offentligheten. Jag skulle till exempel gärna se mer på TV av det som förekommer på en del konferenser och seminarier: debatter där partiernas talespersoner på ett särskilt område diskuterar. Det blir ett mycket större djup och mer ingående diskussion då.

Med min personlighet lär jag nog aldrig bli något ”högt” i ett parti eller ens organisation. Tror jag. Man kan förstås utvecklas. Men är det yta som gäller kommer jag ha svårt att passa in.

Men som tur är finns fler roller på samhällsarenan än partiledare och minister. Just nu känns min roll som den som ifrågasätter och bygger broar. Jag är den som fyller ut det obeträdda tomma området mellan personer, partier, och mellan olika ställningstaganden i frågor. Och det är väl att bidra med något också.

Annonser

3 comments

  1. Jag tar tillfället i akt och ger dig allt stöd för ditt sätt att resonera i både detta och det föregående inlägget. I stora (och små) drag instämmer jag. Jag har visserligen mina politiska sympatier som avviker från dina, men jag håller helt med om att man inte borde se partipolitiskt engagemang som något som tvingar en till att köpa en hel uppsättning färdigtuggade idéer.

    Jag är rejält bekymrad över samhällsklimatet i dagens Sverige. Ibland frågar jag mig om inte demokratin håller på att bli ett ihåligt skal, dvs. vi har fria och val och mer eller mindre korrekt rösträkning. Men någonstans där verkar det ta slut. Innehållet, i form av utbyte av tankar och åsikter håller på att tyna bort. Paradoxalt nog kan jag därför känna sympati för Jonas Sjöstedt trots att han företräder ett parti jag aldrig någonsin skulle kunna rösta på, eftersom han med sitt envisa motstånd mot vinst i välfärden åtminstone erbjuder ett alternativ. Att jag sedan inte tror på alternativet är en annan sak, men poängen är att alternativet läggs fram. Sådant har jag respekt för.

    Jag noterade ironin men också försåtligheten i kommentarerna i samband med ditt förra inlägg. Det verkade som ett försök att kleta något slags stämpel på dig. För min egen del begrep jag alldeles utmärkt vad du ville framföra.

  2. Mycket klokt! Att vi låtit enkelspårig medialogik styra valrörelser är direkt farligt, när resultatet sätter likhetstecken mellan politik och meningslöst käbbel. För att värna demokratin måste vi ta ansvar för att göra politik intressant och engagerande.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s