Migrationsdebatt – är du med eller mot oss?

”Det får man inte säga i det här landet” är en fras man hör då och då. Och ofta handlar det om migration, segregation, integration eller närliggande samhälls/politikområden.

Självklart ”får” man säga saker om sådana ämnen. På så vis är frasen inte korrekt. Men, det som sägs ger uttryck för en känsla som vi behöver ta på mycket större allvar än som sker. Och vi behöver titta på oss själva och fundera över: ”vilket samhällsklimat bidrar JAG till?”

Så här förklaras ordet populism i Wikipedia:

Kännetecknande för populism är att det rör sig om politik med förenklade lösningar på svåra politiska problem genom tunn ideologi som föreskriver två homogena, antagonistiska grupper; ett vi-mot-dom-tänkande (folket mot eliten, svenskar (eller annan nationalitet) mot invandrare, land mot land), med argument om det ”sunda förnuftet”

I definitionen av populism kan man lätt passa in främlingsfientliga uttalanden och skrämselpropaganda om invandring. Men, man kan också – och det talas det mindre om – passa in hur de bemöts som tycker att det borde diskuteras mer kring migrationspolitiken i Sverige. Antingen stämplas dessa som ”rasister”, eller så anklagas dem för att ”normalisera rasism” och så var debatten färdig. Det är denna populism jag vill prata om i detta blogginlägg.

Åsikts-landskapet som har utvecklats i Sverige kan liknas vid en boxningsring med två ringhörnor: den goda (den egna sidan) och den onda (de som vill ha mer, öppnare debatt eller är kritiska mot dagens politik kring migration, integration). Problemet är att man aldrig kommer ut och fajtas, möts, utan man cementeras vid en av ringhörnorna. Kommer en ny person in på arenan ska den snabbt klämmas in i endera ringhörnan: ”vems sida är du på egentligen? Vår eller deras?” Människors åsikter förenklas, misstolkas och extremgörs för att kunna sätta dem på ”fel” sida.  Alla kommer därigenom känna press och genom grupptryck försöka tvingas till ”rätt” åsikter.

Ett vi-och-dom har skapats, där det absolut inte behöver finnas något sådant. Det är antiintellektuellt.

Resultatet av detta är att vi odlat ängslan i samhället. Rädsla att förknippas med ”rasister” eller Sverigedemokrater. Rädsla att åsikter ska misstolkas. Rädsla att uttrycka sin åsikt i olika sammanhang. Rädsla att bli intryckt i en ringhörna där man inte vill vara.

Jag känner den här pressen själv, trots att jag är klar i huvudet på hur dessa mekanismer och människor generellt fungerar. Det första som dyker upp i mitt huvud när jag får en fråga som rör migrationspolitik är vilka reaktioner jag kan tänkas få om jag säger den ena eller andra saken. Borde detta resonemang vara det som främst ligger bakom det jag svarar?! Jag är inte ett dugg rädd att bli kallad rasist. Kallar någon mig det säger det mer om dem än om mig. Ändå kan jag inte låta bli att känna trycket. Jag måste svara rätt. Detta stör mig enormt. Om jag som är tämligen orädd att stämplas eller misstolkas känner detta så påtagligt – vad känner då inte andra?

En ond spiral skapas där ”fel” åsikter som uttrycks blir allt mer sällsynta. Det gör i sin tur att det som väl sägs som avviker från det ”normala” uppfattas som än mer extremt, vilket leder till ännu större reaktioner och skapar ännu större press att ändra sig. Eller press att helt enkelt hålla tyst! Hålla det man känner och tycker inom sig för att slippa bli förskjuten. Att detta föder dåliga känslor hos människor behöver man inte vara psykolog för att förstå. En självklarhet blir då också att de som känner på detta sätt söker gemenskap hos andra som känner likadant. Polariseringen i samhället är ett faktum. Och det blir ännu mer förstärkning av vi-och-dom.

Något annat viktigt vi förlorar med detta populistiska samhällsfenomen handlar om att göra sig en åsikt. Jag känner själv att den anorektiska debatten har tagit ifrån mig en del av möjligheten att göra mig en egen välgrundad åsikt i frågor som rör migration och integration. När debatten krymps begränsas mitt utbud av fakta. Men det minskar också mina intryck från andra människor, deras åsikter och tankar. De är viktiga i tankeprocesserna för att relatera till – gilla eller ogilla.

En konsekvens av det krympande utbudet har blivit att det skapats alternativmedia som tar upp dessa frågor och forum där frågorna diskuteras. Men dessa fungerar som motreaktioner till ”vanlig” medias torftiga utbud, vilket gör att de hamnar på andra ytterlighetskanten, på extremen. Jag mår dåligt av att läsa sådant och avstår därför. I min önskevärld behövs inte denna segregation i media (eller debatten). Jag tror samhället mår bäst att få mycket av allt, i blandning.

Det spelar ingen roll att det ligger goda intentioner i botten på det som skapat ännu ett vi-och-dom. En god intention ger inte nödvändigtvis bra eller önskat resultat. Jag anser att det här leder åt fel håll, om man nu vill gynna ett öppet, demokratiskt land. Ett land där yttrandefrihet inte bara finns på pappret, utan där människor känner att den finns där på riktigt också för just dem.

I själva verket finns det lika många nyanser i frågor som handlar om migration och allt förknippat med det, som det finns människor. Det är inga på/av-frågor.  Och all politik och alla samhällsfrågor handlar om människor och deras väl och ve. Det finns inga giltiga skäl till varför vi skulle behöva tassa runt i just frågor som rör migration, när andra frågor diskuteras och olika perspektiv och åsikter möts; etiska frågor, som rör resurser inom sjukvården, prioriteringar i skolan, försvaret, bistånd, missbrukare, ofödda barn o.s.v.

Jag är övertygad om att demokrati och ett välmående samhälle förutsätter en öppen respektfull debatt och ett stort utbyte av kunskap och åsikter.  Allt går att diskutera – och BÖR diskuteras. Det är viktigt för att inte hamna i demokratins utmarker. Vi får inte fastna i populism.

Mer läsning: ”Normalisera medkänsla och respekt istället”

Annonser

16 comments

    1. Har svårt för kollektivistiska partier överhuvudtaget.

      Sd är bara ekonomiskt okunniga populister precis som mp – mao helt ovalbart. Båda partierna är i praktiken lika verklighetsfrånvända, och lockas av naiv protektionism, utan vare sig konsekvenstänk eller proportionalitet. Vet inte vilka som är värst egentligen. Mp tycker det är chickt med fattigdom.. medans Sd tycker de är chickt med svenskhet*.

      (*vilket i Sverige är något som automatiskt kategoriseras och tilldelas etiketten ”god” resp ”ond”)

      Men, intressant inlägg av Josefin i vanlig ordning 🙂

      1. Tack för berömmet.

        Jag är inte överens med dig om att MP tycker det är ”chickt” med fattigdom. Däremot finns en hel del att göra i partiet. Det är för grunt ibland. Och det behöver arbetas på hur åsikter och förslag framförs och argumenteras för.

      2. Josefin: Jag gillar verkligen dig. Du har integritet, jag var själv illröd (musiker) tills mitten av gymnasiet nånting (tills jag dels förstod ekonomi bättre) och senare sen på universitetet lärde känna kulturer från forna DDR. Det blev ett uppvaknande och en sorts vägval. Jag tvingades göra upp med min naivitet.

        Mer konkret: Mp:s politik kan lite grovt sammanfattas med 1 enda budget (en enda). Därefter kastas landet ner i djup ekonomisk regression. (Och såna länder är varken kul för människor eller miljö).. nä okej ”chickt” är kanske en mindre lämplig beskrivning 😉
        PS. det det är inte dig utan Mp jag kritiserar, i vanlig ordning.

      3. Försöker du övertala mig att… vadå? Lämna MP? För vems skull? Vad menar du med ”kan sammanfattas med en enda budget”?

        Jag tycker livet består av uppvaknanden på rad. Jag förändras hela tiden vartefter jag får ny kunskap, nya erfarenheter och nya intryck. Som du kanske läst var jag själv med i vänsterpartiet tidigare. Gick med som tonåring. Är en skön känsla när man lärt sig acceptera flödet i livet. Och att man inte måste hålla fast vid saker bara för de varit så tidigare. Uteveckling är inget att skämmas för, som jag brukar säga. Har man bytt åsikt så är det ju för att den nya är bättre än den gamla!

  1. Kalle: var det din slutsats efter vad jag skrev? Eller bara din allmänna åsikt? Det finns inte så mycket att bemöta i en sån där uppmaning. Kan bara kontra med att jag inte tror att en röst på Sverigedemokraterna löser några problem.

  2. Jag uppskattar din förmåga till informationsbärande koordinattransformationer. Längs din axel populism/stigmatiserande verkar identitetsvänstern hamna på ungefär samma plats på skalan som avpixlat, medan sossar som Johan Westerholm och en del sverigedemokrater hamnar nära varandra (vad gäller att vilja diskutera, vad gäller lösningar är de nog långt ifrån varandra oavsett hur vi transformerar).

  3. Har diskuterat med Jakop Dalunde @JakopDalunde på Twitter om det här ämnet 2014-08-10-2014-08-11. Här är diskussionen. Så fortsätter vi den här:

    Jak: ”Det gick inte riktigt att utläsa din ståndpunkt?” [om migration]

    Jos: ”du är inte medveten om att du nu på ett bra sätt visar exempel på just det jag tar upp i mitt blogginlägg?

    Jak: ”Nej. Jag är nyfiken på vilken ståndpunkt det är du efterfrågar att man ska få ha, men som man inte får ha idag.”

    Jos: ”aha. Åh, pust det finns förstås massor m svar på den frågan. Olika personer känner olika, vad de tycker det tar emot säga. Men det gemensamma är att det handlar om pol åsikter som skiljer sig från nu rådande politik.”

    Jak: ”Jag förstår inte riktigt vad det är för ståndpunkt det är man inte får ha? Poängen var ju att blogginlägget lite går som katten kring het gröt, säger inte vad som åsyftas”

    Jos: ”måste allt vara propagandistiskt? Vad hände med problematisering? Nyanser? Tankar? Och samtal? #intellektuellt Är inte värnande av saklighet, öppenhet och ett bra inkluderande, offentligt samtal något man kan åsyfta? För mig är inte bara åsikter i politiska frågor viktigt. Utan ex hur det diskuteras, hur människor mår, hur samhället uppfattas.

    Jak: ”Fast nu frågar jag om vad du faktiskt tycker, inte om meta-debatten.”

    Jos: ”Förlåt men, inser du verkligen inte att du nu gör preciiis det jag skriver om? Ett riktigt bra exempel.”

    Jak: ”Att fråga någon vad den tycker i en sakfråga? Vad kan vara fel med det?”

    Jos: ”Du bara måste veta ”vems” sida i på/av-debatten jag står på. Det avgör allt. Ex vad du tkr om mitt tal om öppenhet etc”

    Jak: ”Det är din tolkning. Jag frågar dig för tredje gången nu, vad är det för åsikt man inte för ha?”

    Jos: ”Och då svarar jag igen: det som är åsikter som INTE ligger till grund för politiken som drivs NU. Nuet har blivit synonymt med ”god åsikt”, vilket är helt förnuftsbefriat eftersom det handlar om frågor som inte är binära.
    Jag säger vad som är fel: 10%. SD-sympatier alltså. SD bara ökar o ökar. Vad gör vi? Fortsätter göda dem med missnöjesröster! Fortsätt du ”fråga oskyldiga frågor”. Så fortsätter jag försöka hämta tillbaks människor till tro på framtiden, på frihet mm.”

    Jak: ”Hur då? Vad är det du vill göra? Vad är politiken? Exakt hur göder vi SD med missnöjesröster? Vad är fel i politiken?”

    Jos: länkar:
    ”Oro för invandring måste tas på allvar”
    http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/oro-for-invandring-maste-tas-pa-allvar_3519202.svd

    ”De missnöjda massornas makt”
    http://motargument.se/2014/07/25/de-missnojda-massornas-makt/

    ”Normalisering av bristande argument”
    http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/bedrovlig-debatt-om-rasism_3779726.svd

    ”Alla behöver uppleva ett sammanhang”
    http://www.dn.se/insidan/alla-behover-uppleva-ett-sammanhang/

    Jak: ”Har läst. Men vad är den konkreta slutsatsen? Vad är det du vill? Exakt vad innebär det att ”ta oron för invandring på allvar” Tack för länkarna, men jag frågar dig nu. Vad är det du menar med att ta ”oron för invandringen på allvar”?

    Jos: ”Har du aldrig nånsin stött på en medmänniska som är orolig?! För arbetslöshet, mörker, ålderdom, utanförskap, skolan etc etc. Om det här verkligen inte säger dig någonting, då har jag inget mer att säga: ”Normalisera medkänsla och respekt istället”
    https://josefinutas.wordpress.com/2014/04/18/normalisera-medkansla-och-respekt-istallet/

    Jak: ”Jo, självklart. Där behöver vi en bättre politik för trygghet, etc. Men frågan är varför det ska påverka migrationspolitiken? Din sista länk säger mig jättemycket om många saker, socialpolitik tex. Men väldigt lite om migrationspolitik.”

    1. Jag säger inte det ”ska” påverka migrationspolitiken. Men någon annan kan tycka det. Vilket är en åsikt, precis som din att det inte ”ska” det (så uppfattar jag den). ´

      Ska jag tolka ditt sista inlägg där som att du anser att socialpolitik inte har någon koppling till migrationspolitik? Enl mig låter det helt världsfrånvänt. Enligt mig hänger alla politikområden ihop. För de berör alla människor i det här samhället, för vi bor här tillsammans. Det är inga vattentäta skott mellan några samhälls- eller politikområden.

      Det är på tiden att du säger något om vad du tycker också: anser du att migrationspolitiken är helt unik och har och ska ha en särställning gentemot andra politikområden? Det anser inte jag.

      För mig är migrationspolitik ett politikområde som alla andra. Eftersom jag inte har några som helst argument för motsatsen. Alla politikområden har med människors väl och ve att göra. Vi pratar om hur vi ska organisera sjukvård, missbruksvård, vi pratar om psykiskt sjuka, läkemedelssubventionering. Vi pratar om resurser till bistånd, bostäder, skolgång, förskolor, mobbing, speciallärare, till elever med ADHD. Vi pratar prioriteringar i försvarspolitik, vapen, bistånd, rättsväsende, brottslingar, i utrikespolitik, konflikter i världen. Allt möjligt. Och så kämpar jag för att det ska förbli. Det ska vara LIKA ok ha åsikter om alla politikområden, inklusive migrationspolitik.

      Sen kan man och ska man diskutera och analysera politikområden hur mycket som helst. Vända och vrida, tycka och tänka. Men som det har blivit nu, och jag beskrivit ovan, har vi hamnat i en ond spiral där argument inte bemöts sakligt utan känslomässigt. Det går ut på att känslomässigt ställa människor utanför ”den goda normen” och på så vis få dem att känna sig dåliga, utanför, för att få tyst på dem eller få dem ändra åsikt. Visa hur ”fel” de är (och ja, oftast utdöms hela personen och inte de specifika åsikterna de har i sakfrågorna). Förutom att det är helt antiintellektuellt, gör det människor frustrerade – med all rätt. Det räcker med att vara en vän av yttrandefrihet, som jag, för att bli illa berörd av detta. Med detta sätt att agera raserar man effektivt tilltro till samhället, och till politik och politiker (om det nu är politiker som står för beteendet). För det är naturligtvis helt ologiskt att det på vissa områden råder helt andra måttstockar och diskussionsklimat. Migrationspolitik är just politik, inte en helig religion som ska värnas för den är gudomligt bra just nu.

      Du pratar om ”vilken politik ska vi föra då?” Vem tror du jag är om jag har svaret på hela samhällets framtid? Jag behöver lite hjälp från resten av samhällets människor för att komma fram till någon fullständig lösning. Men det är som är solklart: om vi aldrig ens försöker attackera detta problem, ja då kommer vi inte förbättra läget utan tvärtom. Då har vi snart 25% SD och 10% SvP.

      Det JAG gör, som jag tror gör skillnad, är att kämpa för det som står i MP:s partiprogram:

      ”Den gröna rörelsen står för ett frihetligt perspektiv på politiken. Vi är övertygade om att yttrandefrihet, åsiktsfrihet och deltagande demokrati gör samhället bättre. Det är på ställen där människor och kulturer möts och blandas, där människor är fria att tänka och tycka efter eget huvud, och där tankar, visioner och olikheter respekteras som nya utvecklande idéer blomstrar.” [..] ”I en väl fungerande demokrati har människor möjlighet att uttrycka sina åsikter.”

      Inga friheter är självklarheter. De måste hela tiden värnas. Man är tvungen att ge andra frihet, för att få frihet. Konkreta saker som värnar ett bra offentligt samtal och yttrandefrihet är att lyssna på andra människor. Tänka på hur man uttrycker sig. Diskutera sakligt. Skilja på åsikter och personer. Allmänt: föregå med gott exempel.

      Jag är helt övertygad om att om vi förlorar den här grunden i samhället (MP-citatet ovan), tilltron till att det faktiskt bygger det bästa samhället, då spelar det ingen roll hur migrationspolitiken eller något annat politikområde ser ut. Då är vi förlorade ändå.

  4. Ditt blogginlägg handlar om migrationspolitiken, där du lägger fram en tes om att det finns vissa åsikter som man inte får ha, för då blir man kallad rasist. Och att detta är problematiskt.

    Det jag gör är att be om exempel, vad det är som åsyftas lite mer konkret. Jag undrar vad det är för åsikter som inte får uttryckas, utan att behöva vara rädd för rasist-stämpeln?
    Detta får man dock inget svar på.

    Då skickar du mig en rad länkar, där den första har rubriken ”Vi måste ta oron för invandringen på allvar”.

    Då undrar jag igen vad det är som menas, vad innebär det att ta oron för invandringen på allvar?

    Då hamnar vi iväg på en lång avstickare om att människor kan känna otrygghet vid arbetslöshet och utanförskap, och det är ju självklart så. Det kan ju även ta sig uttryck i att människor skyller dessa problem på invandringen. Men om vi därmed drar slutsatsen att vi då ska ta människors oro för invandringen på allvar, då har vi ju köpt och reproducerat den felaktiga världsbilden.

    Det vi ska ta på allvar är oron för arbetslösheten, utanförskapet, rasismen och att människor tvingas fly mot sin vilja. Inte invandringen.

    Därför frågar jag nu ännu än gång. Vad är det för åsikter som du menar att vi borde acceptera?

    Och bespara mig helst ytterligare än lång utläggning om meta-debatten, jag frågar dig om faktisk policy nu.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s