Tappa inte frågorna bland könen

Gustav Fridolin skriver på Aftonbladet debatt:  ”Vilka svar ska jag ge till min dotter?”. ”Vi får inte låta flickors liv begränsas av rädslor och krav”. Jag förstår helt hans känslor som förälder. När man får barn, då man börjar se världen med ännu större ögon. Man vill beskydda sina barn, kosta vad det kosta vill. Jag är likadan. Det jag vill ta upp här är några aspekter i vår strävan efter jämställdhet.

Fridolin skriver om den utseendehets som finns och drabbar tjejer. Men, är problemet en jämställdhetsfråga? Blir vi glada och lyckliga bara det skulle hetsas lika mycket, eller om samma saker, för tjejer och killar?

Fridolin tar upp frågan om att flickor är rädda när de går hem en mörk natt om det går någon man bakom dem. Är problemet då att de blir mer rädda än en ensam kille som är på väg hem? Eller är problemet att de blir rädda om just en kille går bakom dem? Är målet verkligen att tjejer och killar ska vara lika rädda – eller att det inte skulle behöva vara rädda?

Jag kunde skriva en motsvarande artikel som Fridolins där jag förklarar hur det är att ha en son, med allt vad det innebär. Det är sannerligen fullt av rädslor och oro. Bland annat över hur deras självkänsla ska bevaras, när såna som Fridolin – även om det är med god intention – förutsätter att deras flickor kommer att behandlas illa av pojkar, alltså våra söner. Men jag vill helst inte skriva en sådan artikel.

Vi har en tendens att göra samhällsproblem till jämställdhetsproblem.

Vi är vana vid att jämställdhetsdiskussioner bara kretsar kring det ena könet (antingen tjejer eller killar, kvinnor eller män). Men jag tror det finns en annan och betydligt bättre väg. Jag vill se mer skrivet och diskuterat ur ett helhetsperspektiv. Med detta perspektiv blir det än klarare att det är vissa frågor vi behöver arbeta med mer – för allas skull. Att klämmas in i fack, det drabbar alla. Utseendehets. Tryggheten i samhället. Att bli tagen på allvar inom rättsväsendet, oavsett grupp man är del av. Som det är idag försvinner de stora och viktiga frågorna bland vägandet och värderandet av de olika könens situationer. Ju mer diskussion om könen separat, desto mer späder man också på en kluven, binär, världsbild: kvinnor lever i en värld, män i en annan. Men världen är betydligt mer komplex än så.

Det finns inget mynt som bara har en sida. Där en kvinna drabbas, finns det något som drabbar män också, och vice versa. Antingen drabbas de av samma sak, men av olika grad i olika situationer. Eller så drabbas de på olika sätt av en situation. Ta exemplet med att gå hem en mörk natt. Är en kvinna rädd när det går en man bakom, vet män mycket väl att kvinnor är rädda om en man går bakom dem.

Allt hänger ihop. Det är på tiden att vi börjar se jämställdhetsfrågor som vår gemensamma fråga. Och inte utifrån vilket kön vi har, utan utifrån hur vi vill människor ska ha det och hur samhället ska se ut. Då får vi en helhetssyn som gynnar hela vår strävan. Enligt mig behöver ingen offras för ett mer jämställt samhälle. Vad tror ni om denna teori: när båda könsgrupper gynnas av en förändring, då är man på rätt väg. När den ena behöver ”offras” för den andras skull, då är man på fel väg.

 

Annonser

16 comments

  1. Vad tror ni om denna teori: när båda könsgrupper gynnas av en förändring, då är man på rätt väg. När den ena behöver ”offras” för den andras skull, då är man på fel väg.

    Gungor och karuseller …

    Jag tror att man framför allt behöver väga kortsiktiga vinster mot mer långsiktiga, och inse att olika aspekter av könsroller har både positiva och negativa sidor. Några exempel:

    – Kvinnors stora privilegium är möjligheten att klassas som ‘skyddsvärt objekt’ och därigenom få extra hjälp och uppmärksamhet, såväl privat och i karriären. Det är också kvinnors stora ok: genom att signalera utsatthet kan man få fördelar, men man ger också bort sin auktoritet, och tas inte på samma allvar som självständig individ. Detta är så ingrott att det ofta sker helt automatiskt, vare sig kvinnan vill eller inte.

    – Män lär sig att deras värde ligger i deras prestationer. Det bidrar till en tuffhet som ofta kommer väl till pass i olika livsskeden, men samtidigt separerar mannen från hans känslor. En man som verkligen behöver hjälp har svårt att få den, eftersom ”en karl skall reda sig själv”. Eftersom vi vet att män inte har någon socialt acceptabel flyktväg, litar vi mer på att han kommer att ta sitt ansvar och lösa problem, snarare än fly från dem. Mannens traditionella roll som (utbytbart) ‘försörjnings- och beskyddarobjekt’ gör också naturligt familjesfären till kvinnans ohotade domän; om mannen får en jämställd roll där, är det för att hans kvinna tillåter det.

    http://genusdebatten.se/i-konsmaktens-vagskalar/

    Enligt detta perspektiv faller det logiskt ut att det som är ett ‘privilegium’ ur ett perspektiv är en hämsko ur ett annat. Jag ser inte många kvinnor som på allvar vill överge sina kvinnliga privilegier (och ”bli som män”), och en man som inte tar sitt ”manliga ansvar” har svårt att vinna någons respekt. Dessutom: medan samhället tjänar ekonomiskt på att kvinnor ökar sitt arbetsuttag, vore det en usel affär om män kastade av sig prestationskraven och lämnade de hårda och ofta farliga jobb som idag är nästan totalt mansdominerade. Dvs om vi kunde hitta ett sätt att erbjuda dessa män en hälsosammare och mer balanserad tillvaro, skulle de tjäna på det, men vi andra förlorar. Framgångsrika samhällen brukar vara bra på att exploatera mäns umbärlighet.

    Räknar vi för noggrant på vilka som tjänar respektive förlorar på olika förändringar, är det risk att det inte längre finns någon konstruktiv väg framåt.

    Ett annat sätt vore kanske att diskutera vad som är principiellt och moraliskt hållbart?

  2. Din fråga besvaras med ja, självklart kan man inte ge trygghet på någon annans bekostnad.
    Vad man gör är emellertid att pränta in otrygghet och rädsla i unga flickor. Det är det gamla – akta dig för män- syndromet. Fridolin och tidigare Joakim Lamotte har ägnat sig åt detta. Om alla gör detta så kommer bara den egna pappan att kunna ge trygghet, alla andra är sådana man skall akta sig för och får gärna hatas.
    Vad gör Fridolin när han inser att någon annans dotter hatar honom och känner rädsla inför honom. Kryper han tillbaka då? Eller är han något undantag från det sexistiska hatet som han så noggrant spär på?

  3. Tack för ett bra och insiktsfullt inlägg. För tankarna till Gustav Fridolin själv för tiotalet år sedan när han hade mycket kloka och bra saker att säga.

    Jag antar att dit öppna synsätt har med din utbildning och bakgrund att göra. Det bästa för jämställdheten vore kanske om fler kvinnor utbildade sig till civilingenjörer istället för genusvetare?

  4. Vet Josefin Utas om att Jämställdisterna lagt upp en blogg i hennes namn!? Jag har ju själv blivit utsatt av jämställdisterna och vet hur de arbetar.

    Ena veckan polisanmäler Jämställdisterna Miljöpartisten och partiledaren Åsa Romson på deras ”Jämstsälldhetsforum”, andra veckan kör de sina falska smörningsdrev mot en Josefin Utas en annan miljöpartist!?

    Hur trovärdigt blir det på en skala?

    1. Hej!

      Det är inga ”jämställdister” som driver den här bloggen utan jag, Josefin Utas, kvinna, ingenjör, miljöpartist och politiker. Det är mina tankar och reflektioner. Alla som vill får läsa här och alla som vill får skriva kommentarer, under förutsättning att de håller god ton.

      Här på min blogg bemöter jag människor som individer och inte efter några etiketter, partitillhörigheter eller dylikt. Det som spelar roll är vad människor säger.

      Tack för omtanken. Men du behöver inte vara orolig för att jag blir utsatt för något. Jag kan stå på mig och har inga problem att lyssna till och diskutera med personer vars åsikter jag inte delar.

      MVH Josefin

      1. Mycket märkligt att de enda signaturerna du hade på din blogg var samma falska anhang till Jämställdister som jag råkat ut för och ännu mer märkligt att som ”politiker” inte ta det på mer allvar. Utan mycket välbekant kommentera kring ”god ton” vilket är ett vanligt förekommande favorituttryck hos jämställdisterna!

        De brukar ofta annars ha kvinnor omkring sig som säger sig vara ingenjörer och arbetar för dem. De har även en god förmåga att utföra dataintrång. Det måste du som ingenjör ändå tycka är intressant! Själv tillhör jag en av de där företagen som finansierar andras bidrag utan att få några själv. Jämställdisterna sprider annars ut att kvinnliga företagare får bidrag och förmåner jämfört med män. Något grundaren – Pär Ström falskt spridit ut bland sina kvinnohatande medlemmar.

  5. Nu har jämställdisterna gjort upp sinsemellan i sin ljusskygga organisation att de ska ignorera i grupp, för att själva försöka framstå som mer goda än de någonsin kommer i närheten av i verkligheten.

    Tänk ändå vad bra att Erik Wedin, Pär Ström, Jocke, Tanja Bergkvist och Pelle Billing finns offentligt i er anonyma grupp, som förtalar hederliga människor på nätet!

    Tänk vad synd att de får äta upp den skit ni åstadkommit även om de i högsta grad varit delaktiga! 🙂

    Tänk om Bachflash – er anonyma kvinnohatande rundlätta man från Skåne skulle hängas ut på nätet, såsom han gjort mot mig och andra kvinnor!?

    Det hade väl varit ”jämställdistiskt” eller vad säger ”tyckaren” och den lojala sektmedlemmen ”Ulf T”!?

    Tidigare smörjde Jämställdisterna unga radikala extremfeminister och nu har de siktat in sig på sin andra fiende Miljlöpartiet.

    Tänk vad falska människor kan vara ändå helt utan dåligt samvete!? Och att vi skattebetalare får stå för notan när dessa sverigedemokrater härjar runt på nätet och förstör i sin framfart!

    1. Som svar på sitt senaste inlägg: jag kan bara ta ansvar för min blogg, inte vad alla personer som läser eller kommenterar här gör utanför bloggen. På min blogg har jag inte haft några problem med dåligt beteende och jag har inte varit utsatt för minsta smädelse ens, hot etc.

      Om ”jämställdister” nu tycker att god ton är viktigt så håller jag helt med dem. Det är inte något de har patent på. Alla som följer mig, det jag gör och det jag skriver på t.ex. Twitter eller här, vet att jag värnar en saklig, respektfull och öppen samhällsdebatt. Jag bemöter alltid människor med respekt och det brukar fungera utmärkt för att få dem att göra detsamma mot mig.

      MVH Josefin

  6. Men kära okänd försök inte vänd det hela, så att någon som blivit dåligt behandlad av jämställdisterna, förtalad, stalkad och trakasserad har orsak själv i det hela, då måste du vara en ganska dålig politiker.

    Jag driver et företag sedan nära tolv år och det hade inte fungerat om jag själv inte kunnat bete mig eller vara respektabel mot mina företagskunder!

    Du är avslöjad och sitter helt synligt och skriver klassiska inlägg enligt jämställdisternas klassiska preferenser, för sedan när blev ”våldtäktsdebatten” och att ”skämmas för att bli rädd utomhus” som kvinna en fråga för miljöpartiet?

    Snarare är det ett smörigt inlägg för män som anser att det finns en moralpanik kring våldtäkter och även kring sex med barn!?

    Jämställdisterna har fått ”kvinnor” att skriva den typen av inlägg under flera år, för lite smörande på deras bloggar, för de menar att våldtäkter är ett påhitt och inget som förekommer. Vilka normala män måste sprida ut sådant?

    Du får ursäkta men jag tror inte speciellt mycket på dig, eller på vem du påstår dig vara.

    Mvh,Charlotta

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s