Därför är jag miljöpartist

Jag har fått höra flera gånger ”är du säker på att du är miljöpartist?” och liknande, vilket jag tolkar som att jag inte passar in i mallen som just de har på vad en miljöpartist är. Vad det betyder att vara miljöpartist kan variera förstås. Så jag tänkte att det kunde vara på sin plats att förklara varför jag valt att engagera mig i just Miljöpartiet. Så här kommer en lista på sådant jag gillar med Miljöpartiet:

  • Miljöpartiet vågar vara visionärt och är ett långsiktigt politiskt alternativ.
  • Miljöpartiet vågar ta skiten och sätter politiken före att vara bekväma och följsamma.
  • Miljöpartiet är en relativt ny rörelse och är i utveckling (vilket jag tycker ett parti borde vara, jämt).
  • Miljöpartiet har stark intern medlemsdemokrati. Det finns möjlighet att påverka partiet och dess politik.
  • Miljöpartiet har högt i tak. Intern debatt och olikheter tillåts.
  • Miljöpartiet är pragmatiskt och är inte lätt placera på vänster-högerskalan (en skala jag visserligen ogillar starkt eftersom den är så förenklad. Jag föredrar att se politiken som att den har många dimensioner).
  • Miljöpartiets främsta mål är att få igenom sin politik. Samarbeten styrs inte av principer, utan av vad som kan åstadkommas. Och partiet kan tänka sig regera med olika partier (så har det i alla fall varit, och jag vill att det ska förbli så. Är emot blockpolitik).
  • Miljöpartiets viktigaste målsättning är ett hållbart samhälle. Här finns massor av delområden (omställning till förnybar energi, mot kärnkraft, för en giftfri miljö med mera)
  • Miljöpartiet är EU-kritiskt (även om synligheten av detta har minskat). Makten ska vara så nära folket som möjligt.
  • Miljöpartiet driver integritetsfrågor.
  • Miljöpartiet värnar småföretagen, innovation och utveckling av ny teknik.
  • Miljöpartiet anser skolfrågor vara mycket viktiga, och utbildningsfrågor överhuvudtaget. Och anser det ska finnas möjligheter att byta bana senare i livet.
  • Miljöpartet tycker att jämlikhet och jämställdhetsfrågor är viktiga.
  • Miljöpartiet är intresserade av vad lyckoforskningen har att bidra med till politiken.

När det gäller partiets åsikter i alla sakfrågor håller jag däremot inte alltid med. Och jag tycker inte att allt alla miljöpartister gör eller tycker är bra. Men det skulle gälla oavsett vilket parti jag skulle vara med i. Och jag beklagar verkligen att många representanter för partier ger sken av att de skulle vara helt överens med allt deras parti gör och tycker.  Detta avskräcker människor från att engagera sig politiskt. Med det sagt är det förstås också lämpligt att jag bidrar med en lista på saker jag tycker borde ändras eller utvecklas med Miljöpartiet eller deras politik:

  • Jämställdhetsfrågan behöver börja drivas på ett mer jämställt sätt och en bättre retorik behöver användas. Det är inte feminism som är målet, utan jämställdhet. Sedan föredrar jag en mer liberal jämställdhetspolitik än kollektivistisk vänster-dito. Jag vill t.ex. inte se kvotering av bolagsstyrelser.
  • Partiet måste se alla meningsmotståndare som människor och respektera dem på lika villkor (tänker särskilt på SD:are med sympatisörer). Påverkar andra i önskad riktning gör man inte genom att förskjuta dem, ignorera dem eller liknande. Att vara en motpol till SD får inte vara ett mål i sig. Det måste handla om vad partierna tycker i olika sakfrågor och deras värderingar.
  • Migrationspolitiken behöver propageras för på ett bättre och mer sakligt sätt. Den här frågan har kommit att användas för att dela upp människor: de som tycker ”rätt” (som partiet mfl) och de andra. Vi är alla så mycket större och mer komplexa än att vi ”är” vårt ställningstagande i en enda fråga. Vi måste tala om det som förenar oss, där vi tycker lika. Så för vi människor närmre varandra.
  • Partiet kan ibland vara lite för teknik/utvecklingsskeptiskt i vissa frågor. Pragmatismen måste sträcka sig dit också.
  • Tillväxtkritiken behöver bli tydligare och en ny politik utvecklas. Alltså lite mer klassiska gröna frågor.

Jag drog mig länge för att engagera mig för att jag inte ville ha en etikett på mig. Jag vill inte att andra ska resonera likadant som jag gjort. För fler borde engagera sig politiskt. Vår demokrati behöver det. Så jag tänker fortsätta visa att man kan vara sig själv, ha egna åsikter och samtidigt vara aktiv politiskt och driva utvecklingen framåt tillsammans med andra inom ramarna för ett parti.

Annonser

14 comments

  1. Hej Josefin,

    Efter att ha följt dig ett tag på twitter och läst dina ofta klarsynta och välskrivna inlägg, får jag väl säga att jag också tillhör dem som undrar ”är du verkligen miljöpartist?”. Ditt blogginlägg här ovan förklarar ju och förtydligar vad du menar och speciellt listan med förslag på vad som behöver förändras med MP är ju intressant läsning. Speciellt uppskattar jag att du vill ha en jämställdhetspolitik som inkluderar båda könen och att meningsmotståndare ska respekteras hur illa man än tycker om deras åsikter.

    Tyvärr tror jag dock att du kommer att få stånga pannan blodig många gånger för att få något utrymme för dina förslag. Det har på senare tid talats mycket om att vi har en åsiktskorridor I Sverige och i mitt tycke är MP mycket pådrivande i att göra denna korridor så trång som möjligt. Det är ju t.ex. ett faktum att andelen journalister med MP-sympatier vida överstiger andelen miljöpartister bland befolkningen, och i mitt tycke har tidningarna mer och mer blivit åsiktsförmedlare än nyhetsförmedlare.

    I MP’s partiprogram står det att MP är ett feministiskt parti och båda språkrören är uttalade feminister och anser att feminism=jämställdhet. Ett påstående som jag har väldigt svårt att förstå. MP har också i många frågor en uttalad strategi och vilja att politiker ska detaljstyra människors vardag, som t.ex. kvotering av föräldraförsäkringen mm. Jag skulle kunna rabbla upp en massa olika frågor där jag tycker att MP är fel ute, men jag nöjer mig med dessa.

    Om du skulle kunna få in bara en del av dina fräscha idéer i MP skulle det vara en välgärning, men som sagt, jag tror att motståndet är alldeles för stort.

    Dessutom finns det en aspekt till. Det är själva valsystemet. Även om vi i viss mån kan personrösta, så röstar vi på partier och inte på personer i första hand. Så om jag och många med mig skulle personkryssa dig så att ditt parti skulle öka markant, skulle det få två effekter. En positiv och en negativ. Den positiva skulle vara att du skulle få lättare att komma in i den politiska församling du siktar på och den negativa skulle vara att ett antal personer som med största sannolikhet inte delar dina nytänkande idéer också skulle få ett lyft (den s.k Westerbergeffekten). Alltså skulle du få ännu fler i mitt tycke ”världsfrånvända” traditionella miljöpartister att strida internt mot.

    Med vänlig hälsning
    Tore Löfgren

    1. Hej och tack för din fylliga, välformulerade kommentar!

      Jag har hört liknande resonemang tidigare om just jämställdhetsfrågan, MP och mig. Men jag har inte lika pessimistisk syn på saken som du. Jag har hittills inte upplevt någon negativ respons från miljöpartister när det gäller min syn på jämställdhet, däremot från en del andra (som jag inte vet vilken parti-tilhörighet de har). Har dock inte hört motsatsen heller från MP:are; några hurrarop. Men det är bra betyg nog tycker jag när man har en lite annorlunda syn. Hade man varit helt fel ute kan man vara säker på att få höra det. Fast det förstås, jag är ju ingen storfräsare inom partiet. Så det kanske skulle vara annorlunda då.

      Men jag har faktiskt inte särskilt radikala åsikter, även om det kanske kan se ut så om man tittar på vad som sägs i den offentliga debatten. Det beror nog snarare på vad som väljs ut av media att tas upp där, att det är bland det mest extrema. Man ska komma ihåg att mycket av det som MP faktiskt tycker som har med män att göra (ex att fler manliga förebilder behövs i förskolan), det är inte sådant som syns. Media ÄR bra på att välja ut de åsikter eller situationer där kvinnor är svaga eller missgynnade (apropå det du skriver om media). Och det finns inte något i vårt partiprogram som sticker särskilt mycket i mina ögon (med en välvillig tolkning av uttrycket feminism), utan det har starkt fokus på människan och dess välmående, oavsett vilket kön man har eller om man inte vill definiera sig. Men även om det står bra saker i partiprogrammet hindrar inte det att t.ex. enskilda politiska förslag kan vara lite väl extrema.

      Jag tror inte att Miljöpartiet kommer att ändra inställning helt när det gäller jämställdhet , inte än på ett tag i alla fall (partier utvecklas naturligtvis med tiden). Men bra nog vore det enligt mig om retoriken som används skulle förändras och fler nyanser skulle komma till. Och dit är det inte ett så stort steg. Ta ex språkrören. Att de också bryr sig om hur män mår och hur de har det, det inte bara tror jag – det vet jag. Så där handlar det helt enkelt om hur frågan till dem ställs. Ställs den: ”är ni feminister?” och de säger ”ja”, svaret säger helt enkelt inte så mycket. Det finns fler, bättre frågor, att ställa som skulle ge ett mer talande svar.

      Angående valsystemet håller jag med dig, att det inte är optimalt. Men att förändra det kommer att ta tid. Mitt primära mål är i vilket fall inte att få röster, utan att försöka bidra till förändring. Det går att göra på flera sätt. Det här är min första valrörelse där jag är aktiv personligen. Att jag skulle kommit någonstans nu från ingenstans var knappast något jag hade kunnat räkna med.

      MVH Josefin

  2. ”- Miljöpartiet har högt i tak. Intern debatt och olikheter tillåts.”

    Problemet är att de röda som MP tyr sig till inte alls är på det sättet.

    ”- Miljöpartiet är pragmatiskt och är inte lätt placera på vänster-högerskalan.”

    Det där stämmer tyvärr inte längre. Ni är numera ett vänsterparti och står i och med vänsterns kollektivistiska synsätt faktiskt närmare SD än vad ni gjorde tidigare. Du verkar dock mer liberal.

  3. Josefin, ditt inlägg är resonerande och vittnar om en intelligent upphovsman (-kvinna).

    Jag har dock mycket svårt att med din argumentation landa i slutsatsen att MP skulle vara ett parti värt att stödja. Det MP du beskriver skiljer sig nämligen från det MP som finns ute i verkligheten.

    MP är entydigt vänster. Visserligen inte så blodrött som V, men de ser tydligen inga allvarliga problem med att samarbeta med ett parti vars bakgrund präglas av extremt våld och oresonligt hat. Ser du, att alliera sig med en gruppering vars ideologi stått för 1900-talets mest omfattande folkmord kan inte bara viftas bort. Det är ett de facto godkännande.

    Om vi ändå bortser från samarbetet med V, så verkar MP i mina ögon vara något slags nyfrälsta, dvs. det är väldigt mycket ”halleluja” över verksamheten. Dessutom är budskapet i många fall brydsamt. Ta t.ex. MP:s förment ironiserande släng att det är helt okej att älska, bara man inte har sex. I sina egna ögon har MP träffat huvudet på spiken mot fördomar, men som förälder ser jag genast en helt annan dimension – associationen blir helt enkelt grotesk. I MP:s värld finns det tydligen väldigt lite utrymme för vardagliga liv.

    Ett annat exempel kan väl vara parodin på symbolen för män, där pilen uppåt ersatts med en slakande pil. Man skojar helt enkelt med något som kan betecknas som ett sjukdomstillstånd och som drabbar många män (när får vi se samma sorts ”humor” kring t.ex rullstolsbundna, där f.ö. just detta problem finns bland männen?). Normalt sett borde detta ses som mobbning, men MP kommer märkligt nog undan med sådant.

    Detta är bara några exempel på vad jag ser som djupt problematiskt med MP, men det går att finna fler. MP har hittat ett sätt att legitimera mobbning och fått en del människor att tro att individualism egentligen är kollektivism.

    1. Hej Rick!

      Jag håller inte med dig om att MP är entydigt vänster. Det beror på vilka frågor man tittar på. Och angående verkligheten, vad ska man döma den utifrån? Enskilda kommuner? Vad som sägs i vissa tidningar? Vad som står i partiprogrammet? Vissa utspel under året? Vad språkrören säger? MP i kommunerna har t.ex. ingen plikt att driva en viss politik, även om man är med i partiet. Det är det som ibland gör det svårt när det tas beslut nationellt, t.ex. som handlar om skolan. Även om partiet säger något centralt ifrån så är det inte säkert de lokala förtroendevalda gör så. Även om man är eniga under partiprogrammet är det ändå de förtroendevalda lokalt som avgör. På så vis är politiken väldigt personberoende, vilket är bra. Beslut ska tas så nära folket som möjligt. Toppstyre är inte bra.

      Miljöpartiet har växt de senaste åren. Och jag tror att en del tidigare S-sympatisörer gått över till MP. Klart att det kan ha påverkat partiets politik. Men när det gäller samarbete med V tror jag det råder stor splittring. Vissa vill nog inte alls samarbeta med dem. Vissa tycker man borde det. Igen så bör man inte glömma att det finns olika nivåer i politiken. Ser man hur det ser ut i kommunerna samarbetar MP ibland med V. Men när man tittar på listan över vilka som samarbetar med MP är det lika ofta även borgerliga partier.

      Du skrev ”ta t.ex. MP:s förment ironiserande släng att det är helt okej att älska, bara man inte har sex. att det är ok att älska”, här måste du förklara mer vad du avser. Jag är inte med.

      Angående den bild du hänvisar till med den sloknade manliga symbolen: den är förskräcklig. Och ja, man kan likna det vid mobbing. Att det finns personer som kan stödja/skapa något sådant ser jag som ett tecken på fartblindhet. När man varit för mycket bland sina ”egna” och det man gör blivit till en jargong som liksom sitter i väggarna, då finns det risk att sådant händer. Det visar på hur viktigt det är att människor med olika åsikter och syn på saker möts och arbetar tillsammans. Det utgör en sorts säkerhetsmekanism mot dumheter. Men när olyckan väl varit framme är det viktigt att det finns människor som kan se saken utifrån och ifrågasätter, säger ifrån. Här kan vi alla bidra genom att protestera mot sådant som inte är ok. Jag försöker så gott jag bara kan att agera med civilkurage mot sådant som jag tror skadar människor och får dem att må dåligt.

      MVH Josefin

    1. Hej Malte!

      När jag hörde om det imorse hade jag mycket svårt att tro att det var sant. Och det var det inte heller. Mycket kan sägas om mitt parti, men att de skulle vara mot yttrandefrihet? Nej, det är det inte.

      Jag vet ännu inte exakt vad det var som gick snett, något i kommunikationen. Kanske Åsa Romson inte förstod alla detaljer själv. Det är otroligt svårt att ha koll på allt när man måste tala i alla frågor som språkrör. Språkrör/partiledare gör ett hästjobb som få skulle klara av eller ens försöka sig på.

      Här skriver partiet självt lite om detta: http://www.mp.se/just-nu/atgarder-mot-nathat
      Här i DN: http://www.dn.se/valet-2014/mp-ber-om-ursakt-for-bloggutspel/

      Jag känner mig lugn. Har ingen anledning att tro att partiet gått och blivit nåt annat än det är.

      1. Fast…?

        Nåja. Vilken tur att SR snabbt stod till förfogande och beredvilligt erbjöd plats för dementier och överslätanden (mött med överseende och välvilliga reportrar) för att kvickt kunna tona ner fadäsen. SVT gömde nyheten istället, lite olika approach på krishantering på redaktionerna?
        😉

      2. Det här är inget annat än en tabbe av en inkompetent Romson. Hon håller tyvärr inte måttet som språkrör och jag ser henne inte som alltför långvarig i den positionen. Nu har ni sån tur att ni är medias gullegullparti som nästan aldrig kritiseras. Jag gillar ert språkrörssystem men det kan även bli en belastning.

  4. Hej Josefin

    Tack för ditt utförliga och resonerande svar.

    Jag börjar med att ta upp din begäran om ett förtydligande. Härom året (kunde det ha varit 2010?) hade MP åtminstone i Linköping satt upp planscher med ordalydelsen ”Det är okej att älska varandra bara man inte har sex. Eller?” Nu förstår jag ju att man ville lyfta fram fördomar mot homosexuella, men prova sätta in förädrar och barn i den meningen.För visst älskar ban och föräldrar varandra…. Det jag menar är att MP är så fixerat vid vad man uppfattar som sin egen fördomsfrihet att man har svårt med alla de nyanser som hör vardagslivet till.

    Jag håller helt med dig om att partier är mer komplicerade än att deras medlemmar bara skulle fungera som nickedockor åt en liten grupp personer på central nivå. Jo, jag vet rentav mycket väl, eftersom jag själv varit engagerad i FP och kan av erfarenhet säga att det många gånger är mycket svårt att stå bakom allt som kommer från partiet. Och så ska det ju vara, för man kan inte som idivid förutsättas fungera som en robot utan egen vilja. Förresten är mitt engagemang i FP ytterst marginellt idag, inte minst p.g.a. att man så totalt fegat ur i skoldebatten. En sannolik förklaring till de urusla resultaten för svensk skola a verkar nämligen vara att man tillåtit feministerna helt sätta agendan och därför skapat en direkt pojkfientlig skola. Detta vågar FP dock inte ta upp även om det är uppenbart att könsskillnaden i den svenska skolan är större än i jämförbara länder och en av de viktigaste orsakerna till de dåliga resultaten. FP verkar hellre förlora sin hjärtefråga än att uttala minsta lilla tvivel på feministernas framfart.

    MP:s samarbete med V är dock en stötesten av en helt annan magnitud. MP tar å det bestämdaste avstånd från SD, men ser inga allvarliga problem med V. Sila mygg och svälja kameler, brukar det heta. Nu säger jag ingalunda att det vore OK med samarbete med SD, men om anledningen till att man inte kan samarbeta med dem är deras förment männsikofientliga agenda, så kan jag bara inte begripa hur V kan accepteras utan att man allvarligt tummar på just de kriterierna, dvs. den egentliga orsaken kan inte rimligtvis vara den man uppger. Skulle de egentliga motiven för MP handla om värnandet av människans grundläggande värdighet oberoende var i världen hon härstammar från, så skulle samarbetet med V vara omöjligt. Nu är det i mina ögon knappast det här som är motivet för MP, utan enbart hur frågan ser ut ur ett strikt svenskt perspektiv, dvs. vi talar om ytliga uppfattningar uteslutande i västvärlden – samt en rätt pragmatisk vilja till makt även om principerna får stryka på foten. Jag säger inte att detta är fel i politiken, men mot bakgrund av MP:s höga svansföring blir ideologin mer än lovligt urholkad.

    1. ”En sannolik förklaring till de urusla resultaten för svensk skola a verkar nämligen vara att man tillåtit feministerna helt sätta agendan och därför skapat en direkt pojkfientlig skola. Detta vågar FP dock inte ta upp även om det är uppenbart att könsskillnaden i den svenska skolan är större än i jämförbara länder och en av de viktigaste orsakerna till de dåliga resultaten. FP verkar hellre förlora sin hjärtefråga än att uttala minsta lilla tvivel på feministernas framfart.”

      Det här är definitivt den stora anledningen till den svenska skolans förfall. Kommunaliseringen har inte alls lika mycket stor del som införandet av samhällsdestruktiv postmodernism. P.g.a. feminismens inblandning kommer det att ta årtionden innan detta egentliga fel kommer att erkännas av våra styrande politiker och ännu några årtionden att reparera skadorna. Under tiden sjunker Sverige som kunskapsnation.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s