Månad: april 2014

Normalisera medkänsla och respekt istället

Det har talats mycket på sistone om att främlingsfientliga åsikter och synsätt riskerar att ”normaliseras”. Det har blivit som ett mantra som upprepas okritiskt. Med det argumentet stängs t.ex. SD-representanter eller sympatisörer ute, bojkottas, och på andra sätt tystas ner för att försöka hindra att vissa saker sägs. Jag tror inte att den här strategin leder rätt.

Människor påverkar definitivt varandra. Men är det bara främlingsfientliga åsikter som överförs till andra människor? Skulle rasistiska åsikter vara mer lockande för människor att anta så att de snabbare och oftare anammas än andra? Jag tror inte det. För mig räcker det att titta tillbaks i historien. Hade det innerst mänskliga handlat om att människor ville bekämpa varandra hade vi aldrig kommit hit, till där vi är idag. Medkänsla och vilja att samarbeta, respektera andra och så vidare, finns i oss. Hjälper vi varandra att få det att växa hos oss kan det bli hur mycket av det som helst.

Således kunde vi lika gärna kunna tala om ”normalisering” av goda värden. Om att få det positiva att växa. Men det är tyvärr sällsynt i detta sammanhang. Det är det dåliga (och de dåliga) som ska ”bekämpas”, tryckas tillbaka.

Jag har svårt att tolka det på annat sätt än att det handlar om rädsla. Är man orolig vill man få något förändrat, fort. Men det finns inga genvägar. Faktum är att människor inte ändrar sig genom att hotas, kallas diverse saker (exempelvis rasist), bojkotter eller dylikt. Det odlar istället frustration och en känsla av att vara utanför, vilket i sin tur föder mer negativa känslor och dåligt beteende. Agerandet med att stänga ute skapar alltså mer av det man från början ville motverka. Det är en mycket farlig väg att gå på för samhället. Vi måste bromsa det här.

Vi måste sluta vara rädda och börja våga. Våga tro på att vi kan påverka genom att vara medmänskliga, genom att föregå med gott exempel. Vi måste skapa en trygghet i den tro vi har, att människor faktiskt tjänar på ett varmt inkluderande samhälle. För om det nu inte är så, varför skulle vi ens kämpa för det från första början?

Man kan inte förändra andra, man kan bara förändra sig själv och därigenom påverka andra. Medmänsklighet tar fram det bästa ur alla människor. Vi behöver fråga och lyssna mer. Vara nyfikna på andra. Vad finns det för människa bakom åsikterna? Varför tycker och tänker de som de gör? Det är inte att hålla med, utan att respektera dem. Lyssnar vi inte kan vi inte förstå eller nå någon.

Oavsett var vi befinner oss är vi med och skapar det samhällsklimat vi har. Det är tungt att inse det egna ansvaret. Men det positiva är att vi med det har en möjlighet att påverka samhället i rätt riktning.

Mäns kroppar på förhandlingsbordet

I frågan om omskärelse av kvinnor är ett stentungt argument att det handlar om rätten till sin egen kropp – med all rätt. Oavsett hur stort eller litet ingreppet är inskränker det flickans frihet och rätt till skydd. När omskärelse av små pojkar kommer på tal, då börjar istället argumenten hagla.

Det sägs att ingreppet kan medföra vissa fördelar, och det hänvisas till undersökningar. Det är ju så många som gör det, sägs det. De omskurna brukar inte klaga av det. Och föräldrar bestämmer ändå så mycket för sina barn, det här är ju bara en liten sak. Och oj vad mycket lättare det blir med hygienen. Sen löper man minskad risk för AIDS som vuxen.

Men, det är helt upp och nervänt att utifrån en kroppsdel man önskar avlägsna på ett barn letar fördelar med ingreppet för att rättfärdiga det istället för att man utgår från problemen man påstår sig vilja lösa och försöker finna och propagera för de bästa möjliga lösningarna. Ointresset för att lösa själva problemen lyser igenom ordentligt.

Debatten visar att pojkars rättigheter är öppna för förhandling. Inte flickors. Här är ett solklart fall av bristande jämställdhet.

Efter jul gick Läkarförbundets etik- och ansvarsråd ut med att de var eniga om att vilja få stopp på icke medicinskt motiverade omskärelser av barn utan barnets samtycke. Erik Ullenhag, representant för Folkpartiet ”liberalerna” (obs situationtecknen) bemötte det genom att jämföra ingreppet med ett barndop i svenska kyrkan. Om omskärelse av spädbarn skulle förbjudas, skulle barndopen också det var argumentationen. Jag blev bedrövad, om än inte förvånad. Jag glömmer inte när Folkpartiets Birgitta Rydberg för ett par år sedan försvarade omskärelse. Hon såg inte några som helst problem med det, bara fördelar.

Om någon hade bett mig gissa tidigare, om det fanns något parti som var emot omskärelse utan samtycke, hade jag sagt Folkpartiet. Det är nu snarare så att jag har sett få försvara ingreppet, förutom just folkpartister. Vad är Folkpartiet för frihetsparti egentligen?

Frihet handlar om att kunna få välja. Oavsett vad andra tycker om sina kroppar, ska man få välja själv vad man vill göra med sin egen. Föräldrar äger inte sina barn. De förvaltar barnets bestämmanderätt till barnet självt är stort nog att kunna hantera den. Att låta omskära sitt barn att ta bort deras egen möjlighet att välja. Och det i ett fall där det finns all möjlighet för individen att själv att kunna det.

När det kommer till diskussionen om att pojkar ändå kommer omskäras och då riskerar men om det utförs av icke medicinskt kunniga personer, blir avvägningar svårare. Men det får inte råda någon som helst tvekan om principen: man ska ha rätt till sin egen kropp.

Men religionsfriheten då? Jo den är viktig. Men den är individuell, inte kollektiv. Det är inget fel med att önska ha omskurna barn för att ha gemenskap inom ramarna för en gemensam religion. Att däremot baserat på den önskan ta beslutet att det ska skäras i barnets kropp när barnet är för litet för att förstå vad som händer, det är en annan sak. Det är mycket man vill att barnet borde göra eller välja, varav allt inte lämpar sig för att ta ställning till utan barnets samtycke.

De som är måna om sin egen religionsutövning borde vara de första på barrikaderna för ALLAS rätt att utöva religion, oavsett religion. Det enda sättet att få frihet, är att vara beredd att ge samma till andra. Det finns redan nu de som hävdar att religion borde bekämpas. Främlingsfientliga krafter lurar i buskarna, redo att attackera så fort en anledning dyker upp. Vi borde inte ge dem den glädjen. Vi alla borde visa att religion (alla sorters) har en plats i det svenska samhället. Och att religion är förenlig med individuell frihet och mänskliga rättigheter.

Är då inte detta en liten fråga och man borde syssla med viktigare? Enligt mig handlar jämställdhet om attityder, föreställningar. Detta förhållningssätt till människor ”övas” i varje liten fråga. Jag är helt övertygad om att vi trycker jämställdheten framåt för alla, genom att ta ALLA situationer där ojämställdhet förekommer på allvar, oavsett vilka som drabbas. Målet är att implementera ett jämställt synsätt, överallt.

FOTNOT: I Sverige finns en lag som tillåter omskärelse av små pojkar, om de inte är tillräckligt stora att kunna informeras om ingreppet och säga vad de tycker. 

Den slutliga roboten

I jobbet pratade jag med en som har ett företag som handlar med och utvecklar robotar för olika ändamål. Jag var ute efter en robot att demonstrera på ett evenemang med ”futuristiskt tema”. Han påpekade aningen irriterat ”robotar är inte något futuriskt. Det händer nu”. Och det har han rätt i. Jag undrar hur många som fattat? Jag har nog inte det riktigt, men börjar långsamt förstå.

Mängder av robotar är redan i bruk och ännu fler är under utveckling. Många tänker nog oftast på humanoida robotar (som liknar oss med ögon och kropp) när de hör ”robotar” men det stora flertalet är inte sådana utan de kan se ut hur som helst.

Tittade precis på den gulliga roboten NAO (Aldebaran robotics) dansa på Youtube (se nedan). Det här händer just nu. NAO är drygt en halvmeter hög och kan mycket. Och den tränas för mycket mer för att kunna bli som en familjemedlem eller till exempel ett stöd i lärandet i skolan. Läste precis att den nu går att köpa för ca 50 000 kr. När kommer våra barn att få en liknande i julklapp att leka med? Och när skaffar vi en för att den ska byta blöja på barnen?

Våra barn idag växer upp i en helt annan tid än vad vi gjorde. Det är jättebra om elever redan i skolan får lära sig om vad som händer inom den tekniska utvecklingen, till exempel när det gäller robotik. Men tänk er vad svårt det är att som lärare hinna ha koll på vad som händer i ämnen där utvecklingen går i rasande takt, så som den gör inom teknik. Ett sätt att klara det på är att samarbeta med andra skolor eller med företag. Ett annat är att lärcentra skapas dit man åker och där man kan få ta del av sådant man inte har möjlighet eller råd att köpa in till varje enskild skola. Ett sådant tips för lärare med klasser i närheten av Uppsala är att besöka Lego Education Center på Uppsala universitet. Där får man testa bygga och programmera legorobotar med Lego Mindstorms, som byggsatserna heter. Här löser en robot gjord med Lego NXT Mindstorms en Rubiks kub – på drygt tre minuter..

Det finns många saker kvar att lösa innan robotarna klarar samma saker som oss rent fysiskt. Sådant som vi anser ganska trivialt, som att greppa ett glas, lyfta och ställa ner det igen, är svårt för en robot att klara. Eller snarare: det är svårt för en människa att programmera en robot att göra det. Och det finns också mycket kvar att lösa när det gäller robotars intelligens, om de ska kan tävla med oss i att till exempel tolka männskor och lära sig genom erfarenheter. Men jag tror att vi kommer att lyckas med det här snabbare än vad vi skulle gissa. Och när resultatet plötsligt kommer, kan det vara för sent att påverka dess effekt på samhället. Att utvecklingen springer så snabbt att de etiska frågeställningarna kring den nya tekniken inte hinner med är inte bra, men det är en svår sak att råda bot på.

Vår verklighet närmar sig det som vi sett i filmer som kallats science fiction. Tänk er den slutliga roboten, som kommer att kunna både lära sig nytt själv och skapa nya robotar av sin egen sort eller andra sorter. Vad blir det för en robot? Kommer den ha empati och vara ”snäll” mot andra robotar – och människor? Eller inte? Robot-civilisationen kanske kommer att utvecklas så att det blir som snabbspolning av vår egen evolution, till dit vi nått idag och kanske längre?

Kanske är det så att om mänskligheten kommer att överleva detta robotsamhälle hänger på den exakta programmering som den slutliga roboten har, det vill säga den robot som är helt självständig. En enda liten ”störning”, en bugg någonstans, kan när den sprids till en stor population av ”enheter” få en stor effekt när den finns där i grunden. Den som la sista handen vid roboten kanske kommer att avgöra människans öde. Det kanske kommer att vara en enda enskild person som tar ett beslut? Hisnande tankar att en litet beslut kan avgöra allt.

Men, det ligger någonstans i framtiden. Robotarna kommer inte att ta över än. Däremot tycker jag att det här ämnet verkligen är värt att följa. Och det kommer jag som framtidsfantast fortsätta med.

Jag avslutar med en liten film som visar vad entusiasterna som kan själva tekniken bakom robotarna roar sig med. En film med ”sumobrottande” robotar under Robot SM. Dessa små varelser är alltså inte radiostyrda utan kör utav sig själva. Den robot som knuffas utanför ringen förlorar. Här en massa heat efter varandra. Robot SM anordnas av Chalmers robotförening och är öppna för alla att delta med egentillverkade robotar.  Nästa Robot SM är 10 maj i år.

Därför är jag miljöpartist

Jag har fått höra flera gånger ”är du säker på att du är miljöpartist?” och liknande, vilket jag tolkar som att jag inte passar in i mallen som just de har på vad en miljöpartist är. Vad det betyder att vara miljöpartist kan variera förstås. Så jag tänkte att det kunde vara på sin plats att förklara varför jag valt att engagera mig i just Miljöpartiet. Så här kommer en lista på sådant jag gillar med Miljöpartiet:

  • Miljöpartiet vågar vara visionärt och är ett långsiktigt politiskt alternativ.
  • Miljöpartiet vågar ta skiten och sätter politiken före att vara bekväma och följsamma.
  • Miljöpartiet är en relativt ny rörelse och är i utveckling (vilket jag tycker ett parti borde vara, jämt).
  • Miljöpartiet har stark intern medlemsdemokrati. Det finns möjlighet att påverka partiet och dess politik.
  • Miljöpartiet har högt i tak. Intern debatt och olikheter tillåts.
  • Miljöpartiet är pragmatiskt och är inte lätt placera på vänster-högerskalan (en skala jag visserligen ogillar starkt eftersom den är så förenklad. Jag föredrar att se politiken som att den har många dimensioner).
  • Miljöpartiets främsta mål är att få igenom sin politik. Samarbeten styrs inte av principer, utan av vad som kan åstadkommas. Och partiet kan tänka sig regera med olika partier (så har det i alla fall varit, och jag vill att det ska förbli så. Är emot blockpolitik).
  • Miljöpartiets viktigaste målsättning är ett hållbart samhälle. Här finns massor av delområden (omställning till förnybar energi, mot kärnkraft, för en giftfri miljö med mera)
  • Miljöpartiet är EU-kritiskt (även om synligheten av detta har minskat). Makten ska vara så nära folket som möjligt.
  • Miljöpartiet driver integritetsfrågor.
  • Miljöpartiet värnar småföretagen, innovation och utveckling av ny teknik.
  • Miljöpartiet anser skolfrågor vara mycket viktiga, och utbildningsfrågor överhuvudtaget. Och anser det ska finnas möjligheter att byta bana senare i livet.
  • Miljöpartet tycker att jämlikhet och jämställdhetsfrågor är viktiga.
  • Miljöpartiet är intresserade av vad lyckoforskningen har att bidra med till politiken.

När det gäller partiets åsikter i alla sakfrågor håller jag däremot inte alltid med. Och jag tycker inte att allt alla miljöpartister gör eller tycker är bra. Men det skulle gälla oavsett vilket parti jag skulle vara med i. Och jag beklagar verkligen att många representanter för partier ger sken av att de skulle vara helt överens med allt deras parti gör och tycker.  Detta avskräcker människor från att engagera sig politiskt. Med det sagt är det förstås också lämpligt att jag bidrar med en lista på saker jag tycker borde ändras eller utvecklas med Miljöpartiet eller deras politik:

  • Jämställdhetsfrågan behöver börja drivas på ett mer jämställt sätt och en bättre retorik behöver användas. Det är inte feminism som är målet, utan jämställdhet. Sedan föredrar jag en mer liberal jämställdhetspolitik än kollektivistisk vänster-dito. Jag vill t.ex. inte se kvotering av bolagsstyrelser.
  • Partiet måste se alla meningsmotståndare som människor och respektera dem på lika villkor (tänker särskilt på SD:are med sympatisörer). Påverkar andra i önskad riktning gör man inte genom att förskjuta dem, ignorera dem eller liknande. Att vara en motpol till SD får inte vara ett mål i sig. Det måste handla om vad partierna tycker i olika sakfrågor och deras värderingar.
  • Migrationspolitiken behöver propageras för på ett bättre och mer sakligt sätt. Den här frågan har kommit att användas för att dela upp människor: de som tycker ”rätt” (som partiet mfl) och de andra. Vi är alla så mycket större och mer komplexa än att vi ”är” vårt ställningstagande i en enda fråga. Vi måste tala om det som förenar oss, där vi tycker lika. Så för vi människor närmre varandra.
  • Partiet kan ibland vara lite för teknik/utvecklingsskeptiskt i vissa frågor. Pragmatismen måste sträcka sig dit också.
  • Tillväxtkritiken behöver bli tydligare och en ny politik utvecklas. Alltså lite mer klassiska gröna frågor.

Jag drog mig länge för att engagera mig för att jag inte ville ha en etikett på mig. Jag vill inte att andra ska resonera likadant som jag gjort. För fler borde engagera sig politiskt. Vår demokrati behöver det. Så jag tänker fortsätta visa att man kan vara sig själv, ha egna åsikter och samtidigt vara aktiv politiskt och driva utvecklingen framåt tillsammans med andra inom ramarna för ett parti.