Könsmaktsordning med nya utövare

Sedan jag var tonåring och för första gången gick med i ett politiskt parti, Vänsterpartiet, har jag ansett ”könsmaktsordningen” vara ett begrepp för att konkretisera och förenkla en tendens som går igen i ett gigantiskt system, vårt samhälle.

Att jag kunde ta mig till detta begrepp överhuvudtaget berodde på att det var just en förenkling av verkligheten som var nödvändig för att människor lättare skulle kunna se, förstå och vilja förbättra situationen. Med den grundsyn jag har på människor som fria, kapabla, ansvariga och lika värda, krävdes stor ödmjukhet och mycket vilja för att godkänna att något så stort och komplext skulle kunna förenklas ner till ett litet ord.

Vad jag ser hända nu är att många människor tar könsmaktsordningen som en sanning gällande överallt, för alla, i alla situationer – och även om de involverade människorna i en situation är överens om att en sådan sorts analys inte är relevant i det fallet. Allt behöver faktiskt inte ha en könsaspekt utan kan handla om vanligt mänskligt beteende, bra eller dåligt.

Det är som om vi har skapat ett vapen som nu hamnat i fel händer och börjat missbrukas.

Jag hör personer som på fullaste allvar påstår ”alla män är förtryckare” och som menar verkligen alla män utan undantag. Jag har även fått höra motsatsen om mig själv för att jag är kvinna. Det vill säga att även om jag själv tycker att jag har makt, så är det bara inbillning. Var det på detta sätt ”könsmaktsordningen” var tänkt att användas, egentligen?

Nu handlar detta förstås om enstaka personer och organisationer, men med den övertygelse jag möter hos vissa blir det otäckt. Och särskilt när media stämmer in i kören och gör klatschiga rubriker och känsloväckande artiklar om hur uselt det står till för kvinnorna i vårt samhälle. Jag anser att det tyvärr profiteras på kvinnors problem och påstådda bräcklighet och sårbarhet. Självklart finns det problem. Men måste det verkligen dras fem extra växlar för att ha något viktigt och intressant att berätta? Vart försvann förnuftet? Det kritiska tänkandet?

Det lustiga är att de som drar könsmaktsordningen in i absurdum konserverar just könsmaktsordningen. Eftersom jag är kvinna, kan jag aldrig bli annat än underordnad per definition. Precis som en man inte kan bli annat än ”förtryckare” av kvinnor. I och med detta fråntas vi ett handlingsutrymme. Om vi inte ges möjlighet att välja ett nytt beteende och bli bedömd utifrån det, kommer ojämställdhet bestå. Det blir omöjligt att förändra sig.

Och ännu lustigare (eller mer tragiskt snarare) är att de som idag sprider budskapet om könsmaktsordningens fullkomlighet som teori, har tagit över det betydligt mer verkliga förtryck som en del män stod för i äldre tider och som mycket få män står för idag. Var man som kvinna inte förtryckt tidigare av män, är man förtryckt nu av de som vägrar en nyanserad bild!

Strävan efter jämställdhet måste föras med både hjärta och hjärna. Vi ska absolut prata om strukturer, beteenden, attityder, göra analyser. Men resultaten måste hanteras med ödmjukhet. För genom att bara göra analysen av hur det ser ut så går vi emot jämställdhetens själva grundprincip: att vi är människor främst och ska bedömas utifrån det med allt vad det innebär, inte utifrån att vi är könsrepresentanter.

Annonser

16 comments

  1. Väldigt bra skrivet, och väldigt intelligent. Jämlikhet och feminism handlar inte om att hata män, eller att trycka ner dom. Vi måste kunna få jämlikhet och rättigheter utan att trycka ner, speciellt de män som VILL och BÖR hjälpa till att få ett mer jämställt samhälle.

    1. Tack! Jag håller med om att vi måste jobba mer för jämställdhet tillsammans. Jag är övertygad anhängare av teorin att vi alla, både kvinnor och män, vinner på det.

  2. Problemet med enkla generella förklaringar är just att de blir fel i fler situationer. Ska man prata om könsmaktsordning måste man se de olika arenor där män eller kvinnor har tolkningsföreträde. Då måste man prata om olika könsmaktsordningar i olika situationer, eller skrota begreppet som modell. Precis som jag känner mig orättvist utpekad kan jag förstå att man som kvinna kan känna sig fastsatt i ett klister. Hur man än gör är man maktlös och förtryckt. Då är det meningslöst att ens försöka göra något av sin situation. För vissa kan det vara en skön förklaringsmodell för sin situation eftersom man förlägger orsaken bortom sitt eget handlande. Det var inte mitt fel. Det är dock ingen hållbar inställning eftersom man då sitter ohjälpligt fast i gropen. Därför ropar samma personer ofta efter att kvinnor i allmänhet (och de själva i synnerhet) ska lyftas fram och beredas en väg när deras egen agens är ovidkommande. Men det fungerar inte så i starkt konkurrensutsatta miljöer.
    En annan aspekt på detta med könsmaktsordning är fixeringen vid de situationer där den manliga makten är störst och negligeringen av de områden i livet där den kvinnliga makten är störst. De sätter de manliga livsvalen som bättre än kvinnliga livsval (Ja, eller livssituation eftersom de förnekar fria livsval). Därmed befäster man i själva verket en könsmaktsordning att manligt är finare än kvinnligt.
    Medias intresse för kvinnliga frågor, eller profitering på dem, är intressant. Dels beror det nog på att många journalister har denna svartvita bild, men än mer på att det säljer och därmed ökar annonsintäkterna. För ca 5-10 år sedan var det på mode att peka ut än det ena än det andra som ”kvinnofällor”. Det kvinnliga livet var fullt av snaror och fallgropar som bara väntade på att fånga in dig. Ofta kunde alla möjliga utfall pekas ut som en kvinnofälla. Hemmafru såklart, men även förvärvsarbete OCH egenföretagare. Så hur du än gör hamnar du i fällan. Idag skrivs det mer om diskriminering. Alla (makt-)situationer där utfallet är olika med manlig fördel förväntas bero på diskriminering. De egna valen negligeras totalt. Ickestatusmiljöer med manlig dominans är en total ickefråga. Ingen ropar på kvotering till takskottare eller asfaltsläggare. Ingen ska lyftas till lastbilschaufför eller slamsugare. Få kräver ens fler manliga chefer där de kvinnliga dominerar (kommun och landsting). Har man universalförklaringen trumfar den allt.

  3. Vapnet har inte ”hamnat” i fel händer. Begreppet Könsmaktsordningen är medvetet valt för att skapa en ”vi och dom”-atmosfär. Då det har likheter med marxistiskt tänk och kommunistisk strategi är det inte konstigt att det var vänstern som började med detta. Tycker det är märkligt och beklagligt att se att så många liberala och borgerliga förespråkare inte tar tydligare avstånd. Är desto gladare att se att du genomskådat det och tog konsekvenserna av det och lämnade vänsterpartiet. Hoppas bara inte att miljöpartiet är på väg åt samma håll. Finns varningstecken.

    1. Håller med dig om de liberala och borgerligt partierna. Är otroligt förvånad över att tänket anammats av så många. Har funderat mycket på vad det beror på. Ska kanske ägna något blogginlägg framöver åt det.

      När det gäller Miljöpartiet skulle jag nog snarare säga att det är tvärtom, även om det kanske inte ser ut så utåt just nu. Det vill säga jag tycker att partiet har varit mer extremt, men att det går åt det mer nyanserade hållet. Vi antog ju ett nytt partiprogram för inte så länge sedan. Jag var otroligt glad att se att det mer extrema skalades bort för mer nyanserade formuleringar. Jag ser detta som ett tecken. Sen har jag faktiskt en tro på att miljöpartister är öppensinninga. De flesta har inte de värderingsmässiga låsningar som t.ex. vänsterpartiets väljare/medlemmar har. Det upplever jag också här på hemmaplan i min kommun. Det är ingen i MP som börjar argumentera emot en mansjour t.ex. Miljöpartister är kanske mer än andra väldigt pragmatiska. Och det gillar jag.

      1. Ser fram emot det inlägget! Du känner naturligtvis mp bättre än jag men i och med samarbetet med s&v så tycks det som om den kollektivistiska synen på människan vinner terräng även hos mp. Hoppas dock att du har rätt!

  4. Jättefin text. En reflektion: om kvinnor ideligen tutas i att de har det hemskt/är förtryckta/är underbetalda medför det i längden att fler och fler tenderar att uppfatta sin situation på det sättet. Männskor som känner sig orättvist behandlade mår så klart sämre, dessutom torde ju agget mot de som står för orättvisorna öka. Såldes ökar polariseringen mellan män och kvinnor, i det stora (samhället) men också i det lilla (familj). Hur mycket ökar till exempel friktionen mellan man och kvinna i en familj? Omöjligt att svara på. Men mycket talar för att den ökar. Inte till gagn för någon. Utom möjligen de med en obskyr politisk agenda.

    Kort exempel på onödigt onyanserad frågeställning: löneskillnader.
    Media har senaste veckan pumpat ut skillnader i livslön. Där blir det en stor skillnad. Men så finns det ju andra dimensioner, t ex hur mycket man arbetar (kvinnor tenderar att jobba deltid) och då blir skillnaderna mycket mindre. Man kan fortsätta att rensa statistiken, till olika verksamheter, antal år i tjänst, befattning. Då blir skillnaden inte så stor. Är det inte det som borde föras fram? Det är ju fortfarande relevant att problematisera varför kvinnor jobbar färre timmar än män. Men det är ju en annan diskussion, med andra svar som nödvändigtvis INTE är resultat av orättvisa, kanske inte heller något normativt dåligt. Då får vi en mer nyanserad debatt. Hjälper oss att bli lite klokare.

    1. Tack för dina ord!

      Självklart är det så! Att man påverkas av det som man upplever förväntas av en. Jag är bekymrad över att debatten saknar sådana perspektiv, rena psykologiska resonemang.

      Jag brukar framföra åsikten att det i samhällsdebatten råder skriande brist på såna som förstår och vet hur människor beter sig och reagerar på saker, dvs psykologer och beteendevetare. Fast, man behöver knappast vara en expert för att kunna resonera kring hur människor kan tänkas reagera på saker, utspel, i olika situationer och föreställningar. Så det största problemet kanske snarare är att det saknas ett intresse för sådana perspektiv.

      När det gäller lön håller jag helt med dig. Jag tolkar situationen som att det verkar finnas en stor rädsla för att om man nyanserar det hela till att vara sanningsenligt och tydligt, då tappar människor intresset för frågan. För mig är det att underkänna andras intellektuella förmåga, empati och omtanke om andra människor. Med rädsla som drivkraft riskerar man skada mer än man bidrar till förbättring. Det gäller även i jämställdhetsfrågan.

    2. Vad gäller att kvinnor jobbar färre timmar än män, tycker jag det är dags att vända på problemet. Varför jobbar vi gubbar mer än kvinnorna? Vi har väl bättre saker att göra än att gå och knega på jobbet? Under den tid vi har barn hemma, låt oss dra ned arbetstiden och hämta tidigt på dagis, bygga Lego och mata änderna i parken. Sen när barnen dragit hemifrån kan vi fundera på om det inte vore roligare att renovera en gammal Cheva än att jobba över.

      Så män i alla landsdelar, förenen eder och sänk er arbetstid och därmed livsinkomst till kvinnornas nivåer! Om sedan familjens inkomst därmed blir för låg, ja, då är det väl dags att förhandla om vem som ska jobba mer. Eller om man ska anpassa munnen efter matsäcken.

      Hjälp. Jag börjar låta som en sextimmarsdagsvurmande miljöpartist. Motmedel, fort!

  5. Tycker att du har rätt där. Även om miljöpartister ofta har fel därför att de har svårt med matematik och att se långsiktiga konsekvenser i sina utspel. Men det finns kanske MP:are som har mer vetande än tro. Kanske Josefin Utas är en av dem. I så fall är jag redo att ompröva mina generaliserande åsikter!

  6. Kan ingen ta upp att teorin om könsmaktsordningen/patriarkatet som vi påstås leva i egentligen är i stort sett samma teori som marxism fast man ställer kön mot varandra istället för arbetarna mot kapitalisterna?

    Hur ser du på detta?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s