Värdera också ansvaret i hemmen

Kvinnor saknar makt om de inte sitter med i ledningsgrupper och styrelser. Den slutsatsen kan man lätt dra om man ser på vilka frågor om jämställdhet som tas upp i media och av ledande politiker. Nu är kvoteringsfrågan uppe igen (könskvotering till privata bolagsstyrelser). Men jag bekymrar mig över det stora fokus som finns på vissa jämställdhetsfrågor som handlar om makt, medans man bortser helt från vissa andra. Finns inte en värld som inte består av styrelserummen eller liknande? Jo. Bland annat hemmet och familjen.

När det gäller familj och barn har uttrycket ”makt” har en sämre klang. Men oavsett vad man väljer att kalla det handlar det om att kunna påverka och det kan man utifrån en roll i en familj. På denna arena dominerar kvinnorna.

Jag känner inte igen mig i jämställdhetsdebatten som förs där hemmet och barnen bara finns med som något som hindrar mig och andra kvinnor att göra saker utanför hemmet. Jag kan stolt säga att jag älskar att vara med min familj! Genom att ha ansvar för hemmets verksamheter så som inköp, semestrar, kläder m.m. påverkar jag samhället. Men det viktigaste av allt är att jag förmedlar mina värderingar till barnen och spelar en avgörande roll för deras hela framtida liv. Det innebär en enorm makt!

I jämställdhetsdebatten förekommer uttrycket ”män måste ta mer ansvar i hemmet”. Det avslöjar att vi ändå erkänner att vistelse i en familj medför en sorts makt. För ansvar innebär i själva verket en möjlighet att påverka, d.v.s. en form av makt. Men det talas inte positivt om denna makt när det gäller kvinnor.

Det är som om det finns en rädsla att om vi erkänner att kvinnor har makt i hemmen så kommer kvinnorna åter att ”kedjas fast” där, för de borde då vara nöjda. Men det är bara hjärnspöken. Vi människor kan faktiskt hantera frågor som är mer komplicerade än för och emot något. En konstruktiv jämställdhetssträvan kräver att det finns plats för nyanser. Och det är viktigt att se på alla delar av mäns och kvinnors liv.

Vi skulle bli betydligt mer behjälpta av en sansad värdering och diskussion kring de olika rollerna och yrkena som finns i samhället. Män skulle i betydligt större utsträckning vilja ta ansvar över hem och barn om vi talade om detta ansvar, denna möjlighet, i positiva ordalag istället för som idag som en black om foten. Fler män som tar ett större ansvar i hemmen skulle medföra att fler kvinnor som vill får möjlighet att inta ledarpositioner i arbetslivet.

Kvinnors plats utanför hemmen är jätteviktig. Men det blir fel när vi framställer det som om kvinnor inte betyder något om de inte tar stor plats där. I samhället lever vi i symbios med varandra. Alla har en viktig roll att spela, en plats att fylla. Det är viktigare att samhället fungerar än att alla ska bli ”toppchefer”. Och det är betydligt viktigare att varje person mår bra av det som de gör. Det är ditåt jämställdhetssträvan borde sikta tycker jag.

En avslutande tanke: de allra flesta män som sitter i en bolagsstyrelse har en mamma som påverkat dem under hela deras livstid. Det är inte fy skam att ha presterat det!

Annonser

7 comments

  1. Kloka ord. Makt och ansvar hänger ihop. När man pratar om manliga val fokuserar man på maktbiten, men glömmer ansvar för försörjning och de kostnader valen för med sin. När man pratar kvinnliga val fokuserar man tvärtom på ansvar och kostnader men glömmer relationsmakten och tolkningsföreträdet i hem o familj. Jämförelsen blir falsk när manliga val glamouriseras och kvinnliga val svartmålas. De flesta ser dock igenom detta. Självv har jag valt ”kvinnligt” för att ha mera tid med barnen.

    1. Mycket bra formulerat. Du ”städade upp” i mina lösryckta tankar. Gav det mer struktur.

      Jag håller helt med dig. Man använder olika sätt att se på makt, ansvar m.m för de båda könen. Jag är väldigt kritisk emot och vill bidra till att förändra detta. Man kan inte ha en strävan efter jämställdhet som bygger på en ojämställd analys, d.v.s. en som inte gjorts på samma sätt, med samma grundpremisser, för båda könen.

      1. Hamnade en gång på Scandics julfest för Top floor, extrema stamkunder med många hotellnätter. Utesäljare, reparatörer, affärsförhandlare mm. Jobb som säkert ger bättre betalt än en gymnasielärare. En bra väg att visa framfötterna och klättra i företaget. Ger ett bra kontaktnät för vidare karriär. Inte EN ENDA kvinna på över hundra män! Och just frånvaron från familjen och ensamma kvällar på opersonligt hotellrum var genomgående i deras berättelse. Att man kan tröttna på frukostbuffé. Jag avundas dem inte.

      2. Dessutom finns en paradox i argumenten. Man beskriver de kvinnliga valen som negativa samtidigt som man vill få fler män att göra kvinnliga val. Det krävs ingen examen i marknadsföring för att såga den försäljningsstrategin. För att inte nämna fördelarna använder man ”dela ansvar” och ”lätta bördor”. Vill man sälja in kvinnliga val kanske man ska trycka på de positiva sidorna, fast då faller grundaxiomet manliga val-makt och kvinnliga val-bördor. Sen kan man fråga sig om inte denna analys i själva verket skapar den könsmaktsordning man säger sig bekämpa?

  2. Ett annat perspektiv är också att tala om det i termer av att ”män måste FÅ ta mer ansvar i hemmet”. Mäns sägs ovilliga att släppa från sig sin makt, men jag tror även det omvända gäller också.

  3. Jag har aldrig kunnat acceptera nedvärdering av kvinnodominerade intressen, sysslor och ansvarsområden som ett feministiskt verktyg, då det enda detta leder till är dubbelbestraffning av just kvinnor. Män lockas inte att engagera sig i hem och hushåll när det paketeras som ett nödvändigt ont snarare än det ultimata privilegiet: att få nära den miljön man faktiskt lever i efter jobbet. Samtidigt cementeras bilden av den progressiva kvinnan som någon som inte heller engagerar sig på dessa områden utan anammar manliga ambitioner och intressen.
    När man då blandar in staten med krav på ex. kvotering och individualiserad föräldraförsäkring omyndigförklarar man kvinnor och skickar budskapet att vi är så hjälplösa att vi inte ens klarar av att kommunicera med våra partners. Föga förvånande att kvinnligt ledarskap ifrågasätts på flera plan, däribland bolagstyrelser och andra höga positioner som kräver initiativ- och beslutsförmåga. Det är lite därför som jag aldrig kommer att kalla mig feminist, eftersom jag väljer att se skevhet i enskilda situationer snarare än en enda universell könsmaktordning som har skapat ett ogenomträngligt glastak som begränsar mig. jag vill helst tro att den enda som kan begränsar mig är jag själv.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s