Förtroendet för politiken är viktigast

Miljöpartiets syn att politik inte är någon livstidssyssla utan något alla skulle prova på någon gång i livet, är mycket bra. Men för att lyckas nå detta mål måste vi också skapa ett klimat där detta blir möjligt i realiteten. Hur ser det ut idag?

Jag upplever tyvärr att förtroendet för politik rent allmänt, men särskilt för politiker, är väldigt lågt. Det är problematiskt. Om människor inte längre tror det finns sätt att påverka den politik som förs ger det en känsla av maktlöshet. Maktlöshet föder desperation som kan ta sig extrema uttryck.

Takhöjden är låg i den politiska debatten. Fler och fler väljer att vara anonyma på nätet istället för att våga stå öppet med sina åsikter. Antalet medlemmar i partierna minskar och det är svårt att rekrytera nya. Rekryteringsbasen för politiska uppdrag blir liten och det är svårt helt enkelt nå målet att ha en bra politikerkår. Det hela blir en ond spiral där förtroendet för politiken minskar än mer. Det finns många problem i denna soppa som alla är relaterade. Men en viktig faktor i det hela är i alla fall politikerna, vad de gör och inte gör.

Gustav Fridolin, jag beundrar honom. Det är inte ett dugg förvånande att förtroendet för honom ligger så högt i mätningar av det förtroende människor har för partiledare och språkrör. Han personifierar för mig en bra politiker. Han väljer bort ett exkluderande språk med komplicerade termer. Han talar så man förstår. Är tydlig utan att vara ute efter att skapa polarisering och med ett uppenbart eget engagemang som lyser igenom. Man glömmer aldrig bort att han är människa, även om han också är politiker.

Det behövs människor inom politiken som har olika intressen och erfarenheter. Däremot anser jag att det finns generella förhållningssätt som om alla skulle tillämpa dessa skulle bidra enormt mycket till en större tilltro till politiken och politiker. Det handlar om HUR man förhåller sig, bemöter andra, kommunicerar. Här kan jag i min roll som representant för politiken och politiker bidra, även om jag inte är någon storfräsare med tunga uppdrag och stor synlighet överallt. Här är några saker jag försöker tänka på att göra:

  • Jag försöker närma mig människor med nyfikenhet. Varför säger, tänker eller tycker som de gör? Jag frågar istället för att försöka gissa och döma på förhand.
  • Jag försöker vara tydlig med vad jag tycker, inte tycker och när jag inte vet vad jag tycker.
  • Jag försöker att aldrig ge mig själv en större moralisk rätt att bete mig på något sätt än vad jag ger andra.
  • Jag tänker på att det andra säger är färgade av den verklighet de lever i, som är lika reell för dem som min är för mig.
  • Jag dömer inte uttalanden utifrån vem det är som säger det utan utifrån innehållet.
  • Jag försöker inte få det att framstå som att mitt eget parti är himmelriket och resten är dåliga. Så svart-vit är inte verkligheten.
  • Jag tänker på att det jag säger påverkan människors tilltro till andra människor, mitt parti, politiken m.fl.

Just förtroendet för politiken och politiker är en ännu viktigare fråga för mig än sakfrågorna inom politiken. Kanske kommer jag personligen inte att göra stordåd inom politiken? Vi får se. Men om jag lyckas riva några hinder och fördomar om hur man måste vara som politiker så att några personer tar steget och engagerar sig inom politiken, eller lyckas påverka andra politiker att bli mer medvetna om hur deras beteende påverkar helheten, så är jag jättenöjd. Att vara politiker för en tid får aldrig bli det sista valet för människor. Då är vi illa ute.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s